Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

det finns många uppförs. forts.

Publicerat onsdag 20 januari 2010 kl 11.05

För övrigt var det en fröjd att sitta på läktaren och se Tyskland - Polen. Massor av åskådare från båda länderna gav matchen en härlig inramning.

Arrangörerna var också superproffsiga på att sakta men säkert höja stämningen till kokpunkten, som inträffade vid avkast.

En speaker som fick igång båda supporterlägren och musik som var väl vald för att åskådarna ska klappa händer och komma i stämning.

Jämför detta med hur det är i alltför många svenska hallar, vare sig det gäller ishockey, handboll, korgboll eller innebandy! Någon i den arrangerande klubben har fixat någon som står för ljudet.

Ofta verkar det vara en som inte platsat som professionell discjockey. Och denna tar hämnd genom att vrida upp förstärkaren till 11 och beskjuta åskådarna med discoloopar och basgångar som effektivt kväser stämningen. De som vill klappa kan ju försöka att göra det i 90 bpm till "Call on me" med Eric Prydz.

Att gå på idrott handlar inte bara om att se. Det borde vara lika mycket att vara del av ett kollektiv, att få vända sig till bänkgrannen och få kommentera en finess eller ett missat anfall.

Men om klubbarna fortsätter att släppa fram misslyckade dj-er, då förstår jag om folk hellre ser matcherna på teve.

Paul Zyra
paul.zyra@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".