Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Drömfinal mellan två längtande jättar

Publicerat fredag 6 februari 2015 kl 13.44
Foto: TT Nyhetsbyrån
Foto: TT Nyhetsbyrån

Både Ghana och Elfenbenskusten har länge trånat efter en framgång i de Afrikanska Mästerskapen. På söndag möts de i final.

De båda västafrikanska länderna är tillsammans med Nigeria, Kamerun och Egypten de största fotbollsnationerna i Afrika. Självbilden är med rätta att inför varje mästerskap så är det guld som gäller.

Genom åren har man haft många världsstjärnor i de största europeiska klubbarna och båda lagen har deltagit i de tre senaste världsmästerskapen.

Men gemensamt har man också att det var länge sedan man tog hem en titel i de afrikanska mästerskapen. Ghana har visserligen vunnit turneringen fyra gånger, vilket är näst mest tillsammans med Kamerun (Egypten är bäst med sju inteckningar), men den senaste av dessa kom 1982. Ingen i dagens trupp var ens född då.

Elfenbenskusten har en titel från 1992, då man slog just Ghana i finalen. Men sedan 2006, då man spelat med sin "gyllene generation" så har man inte lyckats ta hem den så efterlängtade titeln. Facit i de fem senaste turneringarna är två finalförluster, en semifinalplats och två respass i kvartsfinal.

Nu har man alltså chansen igen, och visst vore det ironiskt om man till slut lyckas vinna Afrikanska mästerskapen när generationens galjonsfigur Didier Drogba valt att lägga ner sin landslagskarriär.

I söndagens final får Elfenbenskusten gälla som favoriter. Laget är väldigt starkt och närmast komplett, särskilt starka är man på mittfältet vilket har varit den avgörande faktorn i flera matcher hittills, särskilt i den välspelade kvartsfinalen mot Algeriet.

Sedan har man förstås matchvinnare i Yaya Touré, Wilfried Bony och Gervinho som alla håller världsklass i sina bästa stunder.

Den stora frågan för Elfenbenskusten är återigen om man har psyket för att vinna ännu en "måste-match", när hela landets förväntningar om guld ska infrias. Ivorianerna har tidigare darrat vid de avgörande tillfällena.

Ghana har gjort en utrensning sedan det skandalbetonade VM-äventyret i somras. Avram Grant har gjort en hel del ändringar i laget och framför allt har han inför ett mer aggressivt försvarsspel och Andre Ayew har verkligen blivit bättre och bättre i sin fria roll ute på vänsterkanten under turneringen.

Både Ayew och Wakaso Mubarak är väldigt offensiva mittfältare och den stora taktiska frågan inför finalen är just om Ghana vågar spela på samma sätt mot Elfenbenskusten. Min känsla är att Grant inte vågar chansa så mycket åtminstone inledningsvis, vilket nog är klokt.

Bästa spelare: Yaya Touré, Elfenbenskusten
Ett väl självklart val kan tyckas, men faktum är att turneringens på förhand största stjärna också visat klassen när det betytt som allra mest i slutspelet.

Stjärnskott: Yannick Bolasie, Kongo-Kinshasa
Första mästerskapen för Bolasie, som med sitt kraftfulla spel på topp varit den starkast bidragande orsaken till att Kongo-Kinshasa överraskande tog sig till semifinal.

Bästa match: Elfenbenskusten-Algeriet
Kunde varit en final, sett till startelvor och kvalité på matchen. Ivorianerna malde till slut när ett välorganiserat Algeriet med sitt fysiskt tunga mittfält och förstås spetskvalitén på topp med tvåmålsskytten Wilfried Bony.

Största positiva överraskning: Ekvatorialguinea
I kölvattnet av tveksamma domarinsatser och framför allt skandalscenerna i semifinalen är det lätt att glömma att hemmanationen faktiskt överträffat alla tänkbara förvätningar genom att ens ta sig förbi gruppspelet. Synd bara att idioterna på läktaren i semifinalen såg till att inget av eftermälet kommer att handla om det otroliga i att det lägst ranakde laget tog sig hela vägen till semifinal.

Största negativa överraskning: Burkina Faso
Finalister senast och imponerade i kvalet. Ännu starkare trupp än för två år sedan. Hamnade i den klart svagaste gruppen. Det som pekade mot en riktigt rolig turnering för Burkina Faso blev istället tidigt respass, utan seger och med endast ett gjort mål. Uselt.

Snackis 1: Läktarskandalen
Det går inte att komma ifrån att problemen på läktarna i semifinalen mellan Ekvatorialguinea och Ghana är den stora snackisen från den här turneringen. Tråkigt för hemmanationen, som annars hade klarat av arrangemang på ett bra sätt, särskilt med tanke på den korta tiden man haft att förbereda sig. Men scenerna från Malobo i torsdags var riktigt otäcka. Tack och lov har det inte kommit rapporter om allvarligt skadade personer.

Snackis 2: Domarnas hjälp till värdnationen.
Annars har en snackis varit den att domarna mer eller mindre medvetet ska ha gett hemmalaget fördelar och som i kvartsfinalen mot Tunisien rena gåvor i form av minst sagt tveksamma straffar. Tunisien har all rätt att vara förgrymmade på domare Rajindraparsad Seechurns insats i kvartsfinalen, men det är förstås aldrig okej att jaga en domare av planen.

Mål: Christian Atsus mål för Ghana i kvartsfinalen.
Vi har sett flera pärlor i turneringen, men ingen kommer i närheten av Atsus otroliga långskott från långt ute på högerkanten mot Guinea. Stenhårt rakt upp i bortre krysset.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".