Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Rio dagen efter

Publicerat söndag 21 augusti 2016 kl 23.59
Bolins lösa boliner: Dagen efter Rio
(3:25 min)
Gunnar Bolin.
Foto: Sveriges Radio Foto: Foto: Sveriges Radio

I min barndom kom varje sommar ett tivoli till badorten. En dag rullade de in: långtradare fyllda med tysta gnisslande maskiner som snart skulle förvandas och bli kulörta och fyllas med musik.

Vi barn hängde där medan tatuerade farbröder monterade ihop karuseller, skjutbanor och så framförallt, de där tekopparna som snurrade så galet när nå´n satte fart på dem. Det var på den tiden som tatueringar var en varningssignal: Jag har levt ett liv som dina föräldrar inte tycker att du ska göra.

Det var oändligt lockande - och frånstötande.

Så stod cirkusen där i två dagar. Det var fest från morgon till kväll. Ett överflöd av nöjen som fick det att snurra i skallen på en tioåring. Men det fanns också små sandkorn som fick maskineriet att knastra en aning. Som den sommaren när min bror vann en chokladask som var en meter lång och en halv bred. På baksidan såg vi att någon krafsat bort bäst före datumet. Vi var i chock. Hade någon fuskat fullt medvetet? Fanns det vuxna som gjorde så? Stämningen blev inte så skön när fyra beskäftiga tio - elvaåringar travade fram till chokladhjulet och stilla undrade om det fanns en annan högsta vinst vi kunde få?

Ett olympiskt spel är så nära ett globalt ambulerande tivoli man kan komma. Från byggnadsfasen över den euforiska lek - och stojfasen till den lätt svullna känslan av frosserifasen, och insikten att det har skrapats bort rätt många bäst före märkningar både före, under och efter spelen. I många bemärkelser.

Även om Rio-spel ännu inte har haft någon riktigt stor dopningskandal. Det är fortfarande de lögnaktiga amerikanska simmarna som står vid spelens största skampåle. De sårade den brasilianska självkänslan i grunden: - Äh, det här gamla gangstersamhället kan vi väl skylla på, när vi själva råkade vara ute på en klassisk arrogant fylleresa. Tycktes de resonera.

Skadeglädjen är stor i Brasilien och det kombinerat med att den ende manlige fotbollstjärnan som var här, Neymar, fick krossa ärkerivalen Tyskland gör nog att Brasilianarna ändå har en positiv magkänsla när OS nu summeras.

Varför de stolta olympiska spelen ska härbärgera en fotbollstävling mellan några länders, nej inte B eller C -lag, vi talar om kanske O eller P-lag. Så långt från ett riktigt A-landslag är vi i herrfotbollen i OS.

Men nu glömmer vi det. Alla som älskar idrott kunde ändå njuta av matchen mellan dessa underligt ihopsatta ungdomslag.

När barndomens sommarcirkus hade packat ihop, långtradarna skumpande åkt iväg, då gick vi småkillar och letade mynt och gamla luftgevärsskott i det gulnade gräset. Platsen där cirkusen stått hämtade sig efter några veckor, snart kunde man inte ens se att där en gång stått ett sorland nöjesfält.

I Rio kommer det att dröja några år innan man vet om gräset kommer att bli friskt och ta sig. Kanske tom växa bättre än förr? Eller om man precis som Grekland efter 2004 kommer att stå med gula nedtrampade mattor där regnet inte längre sjunker ned och ger kraft, utan bara spolas bort och resultatet istället blir förödelse och ytan till sist en dyster påminnelse om en lekplats som en gång var.

Men det dröjer några år innan den summeringen låter sig göras.

Det här Gunnar Bolin på väg hem från Rio de Janeiro. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".