Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Popula

Krönika: Självständighetsbalen är en mördande tråkig tillställning

Publicerat fredag 5 december 2014 kl 12.25
Handskakningar och blixtrande leenden
(3:31 min)
Uusi ja vanha presidenttipari tervehtivät Presidentinlinnan parvekkeelta. Kuva/ Foto: AP Photo/LEHTIKUVA, Jussi Nukari
President Sauli Niinistö med fru Jenni Haukio kommer att hälsar över tusen gäster välkomna. Foto: AP Photo/LEHTIKUVA, Jussi Nukari

Imorgon firar vi Finlands självständighetsdag. Som traditionen bjuder är det bal på Slottet. Jag kan inte låta bli att tycka att det är en mördande tråkig tillställning – glamourfaktorn till trots. 

Mörk är december, men ljuv är september heter det i visan. Det stämmer verkligen i år. Bara 12 ynkliga soltimmar på hela november i Södra Finland. Häromdagen lärde jag mig ett nytt begrepp på finska: Kaamos, midvintermörker, att solen inte går upp på hela dygnet.

Min indiska väninna är i sitt esse "Det är underbart med de mörka månaderna här i Finland. Äntligen får jag möjlighet att ta det lugnt, meditera, tända ljus, samla kraft inför sommaren". Det är en befriande inställning som hon har. Att ta till vara på midvintermörkret, istället för att gnälla. Att se perioden som en tid att för att reflektera, vara i stillhet. Min son tycker att det är att som att bo i en mysig rävlya. 

Imorgon firar vi Finlands nationaldag, självständighetsdagen. Oftast går nationaldagar, oavsett land, mig spårlöst förbi. Svenska flaggans dag. Hur förväntas jag känna och agera då?

Sjätte december präglas av en lugn sober högtidlighet istället för en glättig karnevalstämning a la Norges syttende maj. Flagghissningar, fackeltåg, kransnedläggningar på de stupades gravar – i år är det 75 år sedan Vinterkriget bröt ut.

Som traditionen bjuder är det dessutom bal på Slottet. President Sauli Niinistö med fru Jenni Haukio kommer att hälsar över tusen gäster välkomna till det nyrenoverade slottet i centrala Helsingfors. Pomada i håret, handskakningar, blixtrande leenden, vackra långklänningar. Vi vanliga Virtanens/Svenssons kan följa med i våra soffor eller var vi nu befinner oss. Det kan ju låta tjusigt med bal i vintermörkret, men jag kan inte låta bli att tycka att det är en mördande tråkig tillställning – glamourfaktorn till trots. Kanske måste man vara född finländare för att uppskatta självständighetsbalen?

Men det är ju inte bara i Finland som den ska firas. Det är ju lika mycket sverigefinländarnas dag.

Imorgon eftermiddag ska jag och min pojke och min man tända två ljus i fönstret. En vacker tradition. De får brinna för våra nära och kära, för dom som finns omkring oss och för dom som försvunnit.

Det sägs ju att Finland är murheellisten laulujen maa, de sorgmodiga sångernas land. Så kanske det är, i alla fall nu på vintern. I år lyssnar jag extra mycket på Don Huonots melankoliska, vemodiga rock. Deras senaste låt, Surunkerääjä, är som balsam för själen. Snart vänder det mot ljusare tider; karnevaler, reggaefestivaler, uteserveringar. Finns det ett begrepp på finska för motsatsen till kaamos? För den period då solen aldrig går ner. För minns i juli, den fridfulla november då det bitterljuva mörkret sänkte sig som en ombonad lya över oss.

Trevlig och fridfull självständighetsdag till er alla.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".