Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Finnblicken

Gaypar får asyl i Finland: "Jag kom ut som hbtq-polis mot min vilja"

Publicerat tisdag 29 mars 2016 kl 13.50
"Jill" om varför hon var tvungen att lämna Ryssland
(7:24 min)
Kaksi tyttöä katsoo ulos ikkunasta.
Jill och hennes flickvän är idag glada för att de får bo i Finland. Bilden är iscensatt. Foto: Anni Emilia Alentola

Jill och hennes flickvän kom till Sverige för två år sedan för att söka asyl. Det gick inte som tänkt och det ryska paret deporterades till Finland.

Hon vill att vi kallar henne för "Jill". Jill har redan tillräckligt med dålig erfarenhet av att ha fått sitt eget namn uthängt i ryska medier, mot hennes vilja. Jill kom till Finland för två år sedan, hon och hennes flickvän är ett av de första ryska gayparen som fått asyl i Finland.

Situationen för Jill och andra homosexuella i Ryssland har under de senaste åren blivit allt mer allvarlig. Det är inte ovanligt för hbtq-personer att utstå hot, trakasserier eller i värsta fall misshandel eller mordförsök. 


Jag tvingades göra allt för långa och farliga nattskift. Flera gånger utsattes jag för våldshandlingar. Jag blev slagen och skuffad på gatan.

År 2013 röstade ryska politiker igenom en ny lag som innebär ett förbud mot ”propaganda för icke-traditionella sexuella relationer”. Homosexualitet i sig är inte olagligt i Ryssland men många gömmer sin sexualitet för att kunna leva ett normalt liv.

I takt med att Rysslands lagstiftning har skärpts har också allt fler hbtq-personer tagit kontakt med grannlandet Finland. Det uppger Seta, den finska människorättsorganisation för sexuella minoriteter.


”Jag kom ut som hbtq-polis i rysk media mot min vilja”

Varje år ordnas en underground queer festival i Sankt Petersburg och Jill ombads för tre år sedan medverka i en diskussion om poliskåren och dess förhållande till hbtq-personer. Hon arbetade själv som polis och ställde upp, men då visste hon inte vilka följder det skulle ha.

– Meningen var att inga fotografer eller journalister skulle få inträde. På mötet hade ändå journalister på något vis smugit sig in och följande dag hade flera tidningar skrivit om diskussionen och om mig.


De hade publicerat mitt namn och mitt yrke. Jag var tvungen att komma ut som hbtq-polis i rysk media, mot min vilja.


Efter att hennes namn publicerats fick hon problem på arbetsplatsen, samtidigt som den allmänna attityden mot homosexuella i Ryssland också blev allt mer hotfull.

– Jag blev utsatt för utpressning och tvingades göra långa och farliga nattskift. Flera gånger utsattes jag får våldshandlingar. Jag blev slagen och skuffad på gatan.

 

Ville först till Sverige 

Jill och hennes flickvän kom i januari 2014 med flyg från Sankt Petersburg till Stockholm. Eftersom det är lättare att få visum till Finland hade de skaffat ett finskt turistvisum. Just därför kunde inte Sverige behandla deras asylansökan. De deporterades till Finland.

– Vi blev oroliga för vi visste ingenting om hur man blir bemött som gay i Finland. På migrationsverkets sidor i Finland stod det just då ingenting om hur hbtq-personer ska gå till väga. Men det visade sig gå jättebra, alla var vänliga på flyktingmottagningen.


Svenskar är vänliga men finländare förstår bättre den ryska kulturen och här har vi många finska vänner som kan tala ryska.


Fick asyl i Finland

En stor andel av de ryska medborgare som har beviljats asyl i Finland under de senaste åren tillhör en sexuell minoritet, enligt Seta, den finska människorättsorganisation för sexuella minoriteter. Organisationen Seta får också allt mer frågor från hbtq-personer i Ryssland om det lönar sig att söka asyl i Finland.


För många finns till slut inget annat val än att fly till väst.


– Intresset har ökat i takt med att Rysslands lagstiftning skärpts. Det händer att folk blir uppsagda, utslängda ur sina bostäder och utsatta för våld på grund av deras sexuella läggning. För många finns till slut inget annat val än att fly till väst, säger Krister Karttunen som sitter i Setas styrelse.

– Nu är vi jätteglada att det blev Finland. Vi älskar det här landet och människorna. Svenskar är vänliga men finländare förstår bättre den ryska kulturen och vi har många finska vänner som kan tala ryska. Dessutom är det lättare för våra föräldrar. Mina föräldrar bor i Viborg, de kan i princip hoppa in i bilen och komma och hälsa på mig när som helst, säger Jill.

Varken i Finland eller i Sverige för migrationsverket någon specifik statistik över hur många som sökt asyl eller blivit beviljat asyl på grund av att de tillhör en sexuell minoritet och inte kan återvända till sitt hemland. Därför finns inga exakta siffror på hur många hbtq-personer som beviljats asyl.


Stereotyperna härskar i Ryssland. I Helsingfors kan man se ut hur som helst när man går på gatan, ingen reagerar, man kan till och med gå till butiken i pyjamas!


”I Ryssland ska en kvinna ha långt hår och höga klackar”

Jill har kort hår och ser ut som vilken urban tjej som helst, men hon har fått stå ut med mycket trakasserier på grund av sitt utseende. I Ryssland råder fortfarande väldigt stereotypa könsroller.

– I bussen händer det att jag hör hur de viskar om mig och mitt utseende. Här i Finland är det normalt att en kvinna har kort hår, går klädd i byxor och utan smink. Men i Ryssland ska man se ut som en kvinna. Om man inte har långt hår och går klädd i klänning så är man lesbisk eller ett ”freak”. I Helsingfors kan man se ut hur som helst när man går på gatan, ingen reagerar. Man kan till och med gå till butiken klädd i pyjamas!

  

Flyttar inte tillbaka till Ryssland på länge

Jill kan inte se sig själv flytta tillbaka till Ryssland på ett tag.

– Just nu vill jag stanna här, jag älskar det här landet. Mina vänner och min familj är nära. Men jag saknar förstås S:t Petersburg. Det är en magisk stad.

Nästa vinter kan Jill göra språkprovet, antingen på svenska eller finska, för att få finskt medborgarskap. Hon försöker för tillfället lära sig svenska eftersom svenskan är närmare det ryska språket.


Tror du att det ryska samhället kommer att ändras under din livstid?

– Vi får se. Just nu är det bara dåligt, värre än det var för bara några år sedan. Kanske det kommer att ändras en dag. Jag hoppas, vi får se.


Jill heter någonting annat i verkligheten.



Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".