Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Finnblicken

Hon vet hur man porträtterar sverigefinskhet utan stereotyper

Publicerat torsdag 14 april 2016 kl 12.05
"Det tog länge för mig att identifiera mig som sverigefinne"
(12 min)
Linnea Teljas Puranen och hennes son Ivar
1 av 4
Grafiska formgivaren och illustratören Linnea Teljas Puranen talar finska med sin son Ivar. Hon anser att fler kanske skulle identifiera sig som sverigefinnar om bilden av sverigefinskhet breddades. Foto: Karl Sundeman
Linnea Teljas Puranen är trött på de typiska sverigefinska referenserna, så som flaggan. Dessutom är människorna oftast vita och blonda på bilderna, vilket inte återspeglar den bild hon har av hur gruppen verkligen ser ut. Foto: Linnea Teljas Puranen
2 av 4
Linnea Teljas Puranen är trött på de typiska sverigefinska referenserna, så som flaggan. Dessutom är människorna oftast vita och blonda på bilderna, vilket inte återspeglar den bild hon har av hur gruppen verkligen ser ut. Foto: Linnea Teljas Puranen
Linnea Teljas Puranen ser inte illustrationer av bastubadande som något fel i sig. Men hon försöker ge en mer nyanserad bild av bastubadande. Illustration: Linnea Teljas Puranen
3 av 4
Linnea Teljas Puranen ser inte illustrationer av bastubadande som något fel i sig. Men hon försöker ge en mer nyanserad bild av bastubadande. Illustration: Linnea Teljas Puranen
En av de första illustrationerna för ett sverigefinskt evenemang som Linnea Teljas Puranen gjorde. I efterhand tycker hon att det var trist att hon begränsade sig till att använda enbart färgerna blå och vit. Illustration: Linnea Teljas Puranen
4 av 4
En av de första illustrationerna för ett sverigefinskt evenemang som Linnea Teljas Puranen gjorde. I efterhand tycker hon att det var trist att hon begränsade sig till att använda enbart färgerna blå och vit. Illustration: Linnea Teljas Puranen

Känner du en gemenskap med den sverigefinska flaggan? Går du i gång på färgerna blå och vit? Eller känner du dig inte alls inkluderad i den typiska bilden av sverigefinskhet? Grafiska formgivaren Linnea Teljas Puranen vill bredda de sverigefinska referenserna så att fler känner sig inkluderade.

Linnea Teljas Puranen är illustratör och grafisk formgivare. Hon har en finsk mamma och en pappa från Tornedalen. Själv är hon uppvuxen i Stockholm. Linnea har i omkring sex år arbetat med att göra illustrationer och affischer för sverigefinska organisationer och evenemang.

En sak som hon har reagerat på är att det sverigefinska ofta porträtteras genom stereotypa bilder. Det ser hon som ett problem och hon försöker själv skapa så mångsidiga bilder som möjligt.

Om det förekommer människor på bilderna är de väldigt ofta vita och blonda. Det är en väldigt stereotyp bild av hur sverigefinnar ser ut, det är inte min upplevelse av hur gruppen faktiskt ser ut.  

Hur lyckas man kommunicera det sverigefinska utan att falla in i stereotyper?

Ja, det är ganska svårt. Kanske är man stressad och ska lämna in affischen nästa dag, då kan det hända att den sverigefinska flaggan är det första man kommer på. Men det finns mer kreativa lösningar. Jag fokuserar kanske på vad evenemanget ska handla om, eller på språket. En festival som vi jobbade med heter Mukulat fest, då räckte det ju i princip med att vi använde ordet ”mukulat” för då associerar man automatiskt till Finland och sverigefinskhet.

Man behöver inte alltid använda typiska sverigefinska referenser. Då breddar man också bilden av vad sverigefinskhet kan vara, för det är ju inte bara en flagga.

”Sverigefinnar är inte bara vita och blonda”

Har du exempel på fallgropar?

Några typiska fallgropar är som sagt flaggorna, den finska, den svenska och den sverigefinska flaggan. Flaggan är en stark symbol. Jag har aldrig känt någon gemenskap kring nationen Finland och sverigefinnarna har ju ingen egen nation heller. Färgerna blå, vit och gul förekommer också mycket.

Människorna på bilderna är väldigt ofta vita och blonda, men det är inte min upplevelse av hur gruppen faktiskt ser ut.    

Vad är det som är så dåligt med att ta upp stereotyper?

Den sverigefinska gruppen är inte bara vit och blond. Till exempel min storasyster, vi har samma mamma men hennes pappa är från Turkiet. Jag har upplevt att många sverigefinnar har den bakgrunden, en förälder från Finland och en från ett utomeuropeiskt land, då känner man ju inte nödvändigtvis igen sig i den här stereotypa bilden som ofta ges.

Om man vill bjuda in sverigefinnar till de här evenemangen då är det viktigt att man speglar hur gruppen verkligen ser ut. Risken blir ju att man inte känner igen sig i den bild som evenemanget vill ge.

Vilka misstag har du själv gjort?

Den första affischen jag gjorde var för en barnfestival. Just då var sverigefinskhet ganska nytt för mig och då tror jag att jag tog tag i varje finsk referens jag kom på. Då blev affischen blå och vit. Nu i efterhand känns det trist att jag begränsade mig till det.

Det är viktigt att man gör research och tänker efter vad man vill säga med bilden och vem den riktar sig till, att man inte bara porträtterar det första som dyker upp i huvudet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".