Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Finnblicken

Mirella Hautala sjunger avgrundsmörk hårdrock, lika mörk som tangon

Publicerat fredag 6 maj 2016 kl 12.06
Lyssna på Populas inslag på finska och på svenska: "Fler borde våga säga nej"
(6:35 min)
Mirella Hautala
Mirella Hautala säger nej till trångsynthet. Foto: Anni Emilia Alentola/Sveriges Radio

Mirella Hautala sjunger tango i Månskensorkestern. Hon har också ett hårdrocksband som heter NEJ, där sjunger hon avgrundsmörk musik från underjorden på finska.

Från tango till hårdrock, Mirella Hautala har ett brett register. Men enligt sångerskan själv är de olika genrerna inte långt ifrån varandra.

– Vår musik i bandet NEJ är lika mörk som tango. Det är bara en annan musikgenre. Det är experimentellt, fritt och högt till tak. Precis det vi vill att det ska vara.

Bandet NEJ består av Mimmi Skog, Björn Eriksson och Mirella Hautala.

Vilken är den gemensamma nämnaren mellan tangon och er musik?

– Allvaret, ärligheten och känsligheten.

Varför NEJ?

– Hellre nej än ja, i alla fall i vissa lägen. Jag tycker man ska säga mer nej. Det är svårt att säga nej, det är någonting man får öva på. Tolka det som ni vill. Men, hellre nej än ja.

Vad säger du nej till?

– Nästan till allt. Nej, men till trångsynthet kanske.

Den finska urkraften

Mirella sjunger på finska men bandet har skrivit låtarna tillsammans.

– Eftersom det är jag som sjunger så tror väldigt ofta folk att det bara är mitt uttryck. Men det är lika mycket Mimmis och Björns. De har ofta bett mig översätta texterna till finska. På det sättet har vi bakat ihop våra liv. Det är alltså inte bara mina texter.

I Sverige så kan man inte bara säga ”nej, jag vill inte”. Det är enklare att vara finsk och säga nej, ”Mä en halua, piste!”.

Alla sånger på bandets skiva är på finska, förutom i sången Aldrig mer, då hon sjunger just de orden på svenska.

Finns det någonting i det finska språket som du använder dig av, någon kraft eller så?

--Jo, det finns en kraft i finskan. Det är också intressant att personligheten ändras beroende på vilket språk man talar. Många har sagt att jag är helt annorlunda när jag pratar finska än när jag talar svenska. Det är väl också rent fonetiskt, att man pratar på ett annat sätt. Finskan kommer från djupet av magen, medan svenskan sitter mera i näsan. Svenska språket är mer nasalt.

Har du någon låt på skivan som känns extra viktig för dig?

--Det är faktiskt den låten vi spelar mest sällan, Mun voimat viet, du tar min kraft. Det var Mimmi som bad mig översätta den texten. Och så hittade jag en egen mening till det.

Varför tror du att det är svårt att säga nej?

--Man har förväntningar, man känner skuld. Man tror att man ska bli anklagad om man säger nej. Enligt mig är det så att i Sverige så kan man inte bara säga nej, man måste komma med en förklaring eller ett alternativ. Man får inte bara säga ”nej, jag vill inte”. Det är enklare att vara finsk och säga nej, ”Mä en halua, piste!”.


Intervjun gjordes av Maija Waris  och sänds i Popula fredag 6.5.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".