Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kielipuoli

#Kielipuoli: Andreas kåserar: ett sjukt konstigt språk!

Julkaistu lördag 21 maj 2016 kl 16.00
"Släkt med turkiska"?
(9:23 min)
Andreas Ali Hietala Jonasson Kuva: Kaarina Wallin/Sveriges Radio Sisuradio
Andreas Ali Hietala Jonasson Foto: Kaarina Wallin/Sveriges Radio

Andreas Ali Hietala Jonasson rotar i finska språkets ursprung och släktskap med andra språk.

En gång sa en kompis till mig att finska var det konstigaste språk han hade hört. På ett positivt sätt, tror jag. Enligt honom var det jättekonstigt att ett sådant annorlunda språk talades här, i Finland och Sverige.

"Det borde typ talas i Turkiet. Eller iallafall i Kina eller nåt."

Jag skrattade och höll med. Varken jag eller han hade väl den blekaste aning om hur rätt vi hade haft om vi hade levt 70 år tidigare.

För finska är ett väldigt annorlunda språk, jämfört med andra språk som talas i Europa.

Och det skulle inte vara den sista gången jag skulle få höra folk jämföra finska med turkiska, eller höra folk hävda att finska egentligen var ett asiatiskt språk.

Men hur kommer detta sig? Och finns det någon sanning alls i detta?

Om vi tittar på "normala språk" i Europa, till exempel svenska och engelska, så använder vi ju oss av något som kallas prepositioner. Alltså små ord som vi placerar framför ett annat ord, till exempel i, från, till och så vidare.

På finska gör man inte så. I finska språket lägger man istället till små ändelsen på ordet. Ta till exempel ordet kirjastoissammekaan (kirjasto+i+ssa+mme+kaan). Ett ord som på svenska betyder ungefär inte heller i våra bibliotek och som på svenska alltså utgörs av hela fem ord istället för ett enda ord på finska.

Detta gör att man räknar finska som ett "agglutinerande språk", vilket alltså betyder att man klistrar på ändelser på ord, till exempel kasusändelser.

Bil heter auto på finska. Min bil blir autoni på finska. Sådär kan man hålla på tills man har ett jättelångt ord som på svenska motsvaras av flera separata ord.

Detta att klistra på ändelser är typiskt för finsk-ugriska språk, men återfinns knappt alls i indo-europeiska språk.

När man talar om finsk-ugriska språk menar man ett gäng språk som alla antas vara släkt med varandra (andra finsk-ugriska språk är till exempel samiska, meänkieli, estniska och ungerska).

Indo-europeiska språk är istället språk som svenska, norska, isländska, tyska, engelska, franska, kurdiska och persiska. Persiska (eller farsi) och svenska är alltså närmare släkt med varandra än finska och svenska.

Språksläktskap avgörs med andra ord inte genom att titta på hur nära geografiskt olika språk talas, även om geografisk närhet och språkligt släktskap också kan sammanfalla.

Inte genom att titta på hur lika språk är när det kommer till vokabulär (finska kanske delar många gemensamma ord med svenska språket men då rör det sig i själva verket om låneord och egentligen inte om delade ord. Kurdiska och persiska delar många ord med arabiska, men även här rör det sig om låneord på grund av geografisk närhet och kulturellt inflytande och inte om språkens släktskap).

Inte heller genom att jämföra kulturer hos de olika språkens talare kan man utröna huruvida olika språk är besläktade. Även om det även där går att finna likheter så kan man likväl hitta ännu större skillnader.

Under en lång tid i historien menar vissa forskare att finnarna (talarna av det finska språket) gjorde uttryck för vad man brukade beskriva som en "raslig och språklig ensamhet" i Europa. Man kände sig ensamma och genomgick en nationell identitetskris.

När alla länder redan hade varit självständiga nationer under en längre tid, stod finnarna där med en i jämförelsevis ung nationalstat, med en befolkning som inte ännu kommit överens om en gemensam nationell identitet och med ett språk som inte liknande något annat språk i Europa. Vilka var man egentligen?

Vilka var ens språkliga och kulturella släktingar? Nästan alla språk har under historiens gång av sina talare försökt finna sina släktingar. Under nationalromantiken var dessa försök ofta mindre vetenskapliga, men desto mer fantasifulla. Svenska nationalromantiker och lingvister försökte tidvis härleda och "bevisa" svenska språkets ursprung och släktskap  till språk och kulturer som man under den tiden såg upp till och innehade en hög status. Som t ex grekiskan eller latinet.

Ett tag försökte svenska lingvister bevisa att svenska egentligen var en nordlig variant av hebreiska. Hebreiska var ju bibelns språk och därför ett lite bättre och finare språk som man gärna ville kopplas till.

Idag vet man lite mer om språkets släktskap och att finska är släkt med just samiska, estniska, ungerska och ett helt gäng andra språk som talas i Ryssland.

Språkområdet sträcker sig från Östersjön ända bort till Uralbergen, där man anser att proto-finsk-ugriskan kan ha talats. Alltså det språk som är urspråket till alla finsk-ugriska språk.

När man avgör ett språks släktskap på ett vetenskapligt vis, tittar man främst på språkets struktur och uppbyggnad, men också på ord, i synnerhet sådana som beskriver naturfenomen, personliga pronomen och familjerelationer. Dessa är  ord som lingvisterna menar tenderar till att sällan lånas in från andra språk.

Vissa språk är lättare att lista ut släktskap mellan, som till exempel norska och svenska. Andra språk är det lite klurigare att avgöra släktskap mellan. Det är då man helst tittar på just sådana där ord som rör naturen och familjerelationer.

Tittar vi på sådana ord hittar vi till exempel ordet för fisk, som på finska heter kala. Samma ord heter hal på ungerska och även kala på både estniska, meänkieli, karelska och en mängd andra finsk-ugriska språk.

En estnisk språkforskare, som specialiserat sig på komperativ språkforskning, fick en gång för sig att bilda en mening som bara bestod av ord som var gemensamma för de finsk-ugriska språken.

Han ville ta fram en mening som skulle kunna förstås på alla finsk-ugriska språk. För att kunna ta fram en sådan mening var han tvungen att titta på de ord som man inom lingvistiken alltså menar att man sällan lånar in från andra språk och som kan ha funnits under den tid som ungerska och finska utgjorde ett och samma språk. Därmed utesluts alla nya ord som kan ha uppkommit under historiens gång. Översatt till svenska blir meningen han tog fram: "Den levande fisken simmar under vattnet". På finska blir det alltså:

"Elävä kala ui veden alla".

Jag frågade Anna om hon kunde säga samma mening på ungerska, för att se om jag kunde förstå något utan några förkunskaper i ungerska:

"Eleven hal úszkál a víz alatt"

Jag frågade även Birgit som kan estniska hur samma mening låter på estniska:

"Elav kala ujub vee all"

Och nog kan man med lite fantasi förstå att det är något om en levande fisk som befinner sig i eller under vattnet.

Jag kontaktade även professorn i finska vid Uppsala universitet, Leena Huss och frågade henne om hon visste vad folk egentligen menade med att finska är ett asiatiskt språk.

Leena Huss menade att det inte finns några belägg för att finska skulle vara släkt med exempelvis koreanska eller mandarin. Men det är riktigt att det finns uraliska språk, språk som är släkt med finska, som talas på östra sidan om Uralbergen, som ju är där gränsen mellan Europa och Asien går.

Jag frågade även Leena om det fanns någon sanning i att turkiska skulle vara släkt med finska. Leena menade att man idag inte längre hävdar att det finns ett släktskap, även om de båda språken uppvisar flera likheter, till exempel vokalharmoni och en agglutinerande struktur (alltså det där med att man klistrar ändelse på ord).

Förr fanns dock en idé som kallades den "ural-altaiska hypotesen" alltså att uraliska språk  (där finska ingår) och altaiska språk  (i vilken bland annat turkiska ingår) skulle vara släkt.

Leena menar dock att man idag knappast finner några anhängare i fackvetenskapen till den "ural-altaiska hypotesen" men idén är ändock vida utbredd i populära skildringar och i skolböcker.

Likheterna mellan finska och turkiska finns ändå där, vilket flera turkiska vänner som studerat finska vittnar om. En kompis från Turkiet menade att finska var väldigt lätt för honom att lära sig:

– Det var bara att klistra på ändelser precis på samma sätt som på mitt modersmål turkiska!


Journalismimme perustana on uskottavuus ja puolueettomuus. Sveriges Radio on riippumaton poliittisista, uskonnollisista, taloudellisista, julkisista ja yksityisistä intresseistä.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".