Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Finnblicken

"Finlands sak var vår"

Publicerat tisdag 6 december 2016 kl 15.35
"Hemma i Sverige spottade de efter mig och kallade mig för nazistjävel"
(7:24 min)
Jan-Erik Kjellberg och Bengt Jansson sitter i soffa
Jan-Erik Kjellberg och Bengt Jansson har fortfarande starka minnen från kriget. Foto: Taneli Männikkö/Sveriges Radio Sisuradio

Jan-Erik Kjellberg och Bengt Jansson är två av de närmare 10 000 frivilliga svenskar som deltog på Finlands sida under vinter- och fortsättningskriget.

Bengt Jansson, idag 98 år, var 22 år när han beslöt sig för att ställa upp som frivillig i det finska försvaret. Han deltog både i vinterkriget år 1939-1940 och i första delen av fortsättningskriget år 1941.

Jan-Erik Kjellberg, 92 år, var en av de yngsta svenska frivilliga. Vid en ålder av bara 18 år reste han till Finland för att delta i fortsättningskriget. Han deltog i striderna under år 1942 och 1943.

När krisen var ett faktum och vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen bröt ut deklarerade den svenska regeringen i december år 1939 att Sverige skulle förbli icke krigförande i konflikten. Det beslöts att Sverige inte skulle bidra med någon omfattande officiell hjälp på andra sidan gränsen.

Jag minns att vi hojtade högt: Kallio, Kallio, Kallio. Och så var det någon som sa, nu åker vi hem och packar ryggsäcken. Och det var vi alla överens om.

Svenska frivilliga

Bengt Jansson som hade anknytning till fältjägarna i Östersund minns att han och hans kamrater var missnöjda med Sveriges beslut. De beslöt sig därför för att packa väskan och delta i vinterkriget som frivilliga.

– I november 1939 möttes de tre nordiska kungarna och finska president Kallio. Det var sånguppvaktning och tiotusentals människor var på plats. Jag minns att vi hojtade högt: Kallio, Kallio, Kallio. Gustav den femte kom ensam ut på balkongen och så kom tecknet - Sverige skulle inte ställa upp. Vi var några stycken kamrater som efteråt gick på café, som man gjorde på den tiden. Och så var det någon som sa, nu åker vi hem och packar ryggsäcken. Och det var vi alla överens om, säger Bengt.

I Sverige uppstod en folkrörelse för att hjälpa Finland. I vinterkriget 1940 deltog cirka 9 500 svenska frivilliga. Av dessa ingick 8 400 i Svenska Frivilligkåren.

Jag tyckte det var så orättvist. Finland hade bara Tyskland att välja på.

I Fortsättningskriget 1941-44 deltog 1700 frivilliga svenskar i den finska försvarsmakten.

Jan-Erik Kjellberg var en av de allra yngsta svenska frivilliga som deltog i det finska fortsättningskriget. För honom var det politiska läget en av orsakerna till att han beslöt sig för att ansluta sig som frivillig. Han hade också släkt i Finland, vilket påverkade beslutet att åka över gränsen för att hjälpa till.

– Det var hela det här med Frankrike och England som lovade Finland hjälp, men sen stod Finland helt utan plötsligt. Jag tyckte det var så orättvist. Finland hade bara Tyskland att välja på. Sen hade jag också släkt från Savolax, vilket förstås också bidrog till beslutet, säger Jan.

”Hemkomsten var värst”

Varken Jan-Erik eller Bengt som idag är över 90 år gamla ångrade beslutet att delta i striderna i Finland. Men minnena från kriget är än idag starka.

Jag har minnen från när jag kom hem till Sverige. De spottade efter mig på spårvagnen och kallade mig för nazistjävel. Det gjorde mest ont.

Bengt minns speciellt hur han och gruppen svenska frivilliga som gömde sig i en lönngång lyckades hjälpa en finsk soldat som hade förlorat sitt förband.

– Han hade kommit ifrån sitt förband eftersom han hade stukat sin fot på vägen. Jag övertalade honom att komma ner i gropen. Vi viskade, men ändå hörde ryssarna det, så då kom en handgranat flygande fem meter ifrån oss. Vi hade tur att den missade oss. De ryska styrkorna hade väldigt bra utrustning. De hade maskingevär som pepprade på hela tiden. Vi hade så eländiga vapen så det var inte klokt. Men den här finska pionjären, hans liv berodde på oss, det är jag stolt över.

Enligt Jan-Erik Kjellberg var det värsta inte att delta i kriget utan reaktionerna när han kom hem. Han och flera andra svenska frivilliga blev kallade nazister.

– Jag har minnen från när jag kom hem till Sverige. De spottade efter mig på spårvagnen och kallade mig för nazistjävel. Det gjorde mest ont. Det var så löjligt på sätt och vis, men det var jobbigt säger Jan-Erik Kjellberg.

Under vinterkriget miste 37 svenskar livet, 45 blev sårade och 140 svårt köldskadade. I Fortsättningskriget stupade 84 och 200 blev sårade.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".