Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Finnblicken

Föräldrarnas långa kamp att få hem dottern från IS

Publicerat onsdag 14 december 2016 kl 06.00
Familjen ville fira sin återföreningen, men var istället tvungna att gå under jord
(0:26 min)
Aleppo
1 av 2
Foto: GEORGE OURFALIAN
Pasi och Ann-Kristin kämpade i nio månader för att få hem sin dotter. Till sist lyckades de. Foto: Veronica Karlsson/Sveriges Radio
2 av 2
Pasi och Ann-Kristin kämpade i nio månader för att få hem sin dotter. Till sist lyckades de. Foto: Veronica Karlsson/Sveriges Radio

Sommaren 2015 tog Marilyn konceptet att rymma hemifrån ett steg längre och reste tillsammans med sin pojkvän genom hela Europa till Syrien och senare vidare till Irak.

Marilyn, som då var 15 år, ville åka till Stockholm med sin några år äldre pojkvän, men när föräldrarna sade nej bestämde sig det unga paret för att åka åt andra hållet mot flyktingströmmen genom Europa till Syrien. Pojkvännen ville ansluta sig till IS, Marilyn visste inte ens vad IS var.

– Allt började med att vår dotter avvek från fosterhemmet. Åtta dagar senare fick vi veta att hon saknades och då efterlyste vi henne, men då var det för sent, berättar mamman Ann-Kristin.

Med bara några tusenlappar i fickorna och utan id-handlingar lyckades det unga paret ta sig genom hela Europa.

– De åkte buss och tåg. Ibland liftade de, men de har också gått flera hundra kilometer, berättar pappan Pasi.

Första samtalet från Aleppo

Eftersom den internationella efterlysningen inte trätt i kraft kunde paret oförhindrat ta sig ända till Syrien.

– Från Aleppo fick vi det första samtalet och till en början trodde vi att hon ljög, men sen kunde vi se landsnumret på telefonen och förstod att hon verkligen befann sig i Syrien, berättar Ann-Kristin.

Då började föräldrarnas nio månader långa kamp för att få hem sin dotter igen. Eftersom Sveriges ambassad i Damaskus är flyttad till Beirut på grund av det osäkra säkerhetsläget var de svenska myndigheternas möjlighet att hjälpa begränsad. Familjen fick söka hjälp på egen hand.

– Men vi råkade ha den turen att min bror jobbade i Irak. Han har varit en otroligt stor hjälp och kunde hjälpa oss på plats, säger Pasi.

Han visste var möjliga bombräder skulle äga rum och hur vår dotter skulle bete sig i landet för att inte råka i trubbel.

Slutet gott allting gott?

När det unga paret förflyttades till Irak öppnades en möjlighet för flickan att återvända hem till Sverige och efter många om och men kunde Marilyn tillsammans med sin nyfödda son återförenas med sina föräldrar.

Men slutet gott betyder inte att allting är gott. Att återvända till vardagen har varit en berg-och dalbana. Stödinsatser med specialkompetens i krigstrauma saknas och i Marks kommun finns inte någon handlingsplan i arbetet mot våldsbejakande extremism.

Hjälpen finns inte i Sverige. Vi är på väg åt rätt håll, men vi är inte där ännu.

Till råga på allt var familjen tvungen att gömma sig på grund av den mediastorm som uppstod i samband med att flickan återvände till Sverige.

– Journalister följde släkt och vänner. Våra barn förföljdes i skolan och personer har till och med gått rakt in i huset när bara barnen var hemma, berättar Pasi.

De annars pratglada och öppna föräldrarna blev tvungna att dra sig tillbaka och akta sig för media.

Vi fick aldrig uttrycka vår glädje och fullständiga eufori över att vi lyckades få hem vår dotter och det är medias fel. Vi ville hurra, men blev tvungna att gömma oss.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".