Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Hårt slag även för anhöriga när den äldre förlorar det svenska språket

Publicerat fredag 16 december 2016 kl 06.15
Överläkare Ritva Hellberg: Risk att även den anhöriga blir sjuk
(0:48 min)
Syskonen Eeva Servelius ja Pirkko Konsti i soffan hemma hos Pirkko.
85-åriga Eeva hjälper dagligen sin 96-åriga syster, som inte längre kan så mycket svenska. Foto: Kaisa Vuonokari/ Sveriges Radio Sisuradio

Många förlorar på ålderns höst de språk man lärt sig som vuxen. Det ställer extra höga krav på anhöriga och på att hjälp finns att tillgå på t.ex. finska.

Eeva Servelius är 85 år och bor i Stockholm. Så gott som dagligen fungerar hon som stöd och hjälp åt sin 96-åriga syster.

Hon förstår inte längre svenska så bra och det är bara några få i personalen från hemtjänsten som kan finska. Därför är jag hos henne nästan varje dag.

Ut går systern Pirkko enbart när hon får sällskap av Eeva.

– Hon har blivit så osäker nu. Så jag följer med henne till läkaren, tandläkaren, ögonläkaren, audionomen, hjälpmedelscentralen osv, berättar Eeva.

– Annars skulle hon inte förstå något av vad läkaren och sköterskorna säger.

Svenskan försvinner vid minnessjukdom

Ritva Hellberg jobbar som överläkare på minnesmottagningen vid Danderyds sjukhus i norra Stockholm. Hon möter många patienter som förlorar sitt svenska språk - trots att de bott i Sverige i årtionden och pratat svenska utan problem innan.

– De språk man har lärt sig i vuxen ålder försvinner vid minnessjukdomar då de inte lagrats i långtidsminnet. Först försvinner de aktiva språkkunskaperna, dvs att man kan prata, och sedan även de passiva, att man förstår.

Saknar gemensamt språk

Språkförlusten leder inte bara till att den sjuka får svårare att klara sig i samhället utan kan även ha dramatiska konsekvenser för familjerelationer.

– Det finns många nu vuxna barn till sverigefinländare som inte lärt sig finska, och när deras anhöriga förlorar det svenska språket, blir det allt svårare att kommunicera med varandra.

Till slut har man inget gemensamt språk och det är väldigt sorgligt.

Vårdare och sjuka kan inte prata

Förlusten av det svenska språket leder inte bara till en språkavgrund mellan barn och föräldrar, utan även till att par där
den ena vårdar den andra, inte längre har ett gemensamt språk.

Då blir det ännu mer avgörande att det finns finskspråkig hjälp att få, säger överläkare Ritva Hellberg.

– En människa som inte förstår vad som händer runtomkring, måste kunna höra sitt eget språk och uttrycka sig på det språk man kan. Men också för att den anhöriga ska orka. 

Risk att även den anhöriga blir sjuk

Om den anhöriga vet att det brister i språkkunskaper hos hemtjänst eller korttidsboende så drar man sig för att söka den hjälpen. Då är risken stor att anhörigvårdaren själv blir utbränd eller får kroppsliga sjukdomar.

Mer skada än nytta

Till exempel vid korttidsvård, där den sjuka bor växelvis hemma och på ett korttidsboende för att den anhöriga ska orka, är det avgörande att det går att få omsorg på ett språk som den sjuka behärskar.

– Om man får samtal från boendet att den sjuka är orolig, 'vi förstår inte vad hon säger', man frågar efter ord, då stressar det mer den anhöriga än det ger avlastning, konstaterar Ritva Hellberg.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".