Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fråga för skriftligt svar avfattad på finska språket

Julkaistu onsdag 23 augusti 2006 kl 10.21

Nina Lundström har lämnat in en skriftlig fråga till kammarkansliet avfattad på finska språket. Frågan är ställd till statsrådet Jens Orback och gäller rätten att erhålla undervisning på finska språket.

Fråga har uppkommit om talmannen skall vägra tillstånd till att frågan framställs på grund av att den är avfattad på finska språket (6 kap. 4 § RO).  Enligt denna bestämmelse beslutar talmannen att en skriftlig fråga får framställas. Om talmannen anser att en skriftlig fråga strider mot grundlag eller riksdagsordningen, skall talmannen vägra tillstånd till att frågan framställs och ange skäl för detta beslut. Om kammaren ändå begär att frågan skall få framställas skall talmannen hänvisa saken till konstitutionsutskottet för avgörande. Talmannen får inte vägra tillstånd till frågan om utskottet har förklarat att den inte strider mot grundlag eller denna lag. 

Det finns inte någon regel i regeringsformen eller riksdagsordningen om att det är svenska språket som skall användas i riksdagen, exempelvis vid debatter eller vid avfattandet av olika dokument såsom motioner, skriftliga frågor, interpellationer m.m.

Av hävd och som en allmän princip har ändå gällt att det är svenska språket som självklart skall användas i riksdagen. Sålunda har det krävts att propositioner och andra dokument som ligger till grund för riksdagens beslut skall vara avfattade på svenska språket. Detta naturligtvis för att underlätta beslutsfattandet och inte försvåra för alla riksdagens ledamöter att få ett bra beslutsunderlag.

Stöd för en sådan inställning till svenska språket finns i de nationella språkpolitiska mål som riksdagen godkände i våras med anledning av proposition 2005/06:2 Bästa språket - en samlad svensk språkpolitik (bet. 2005/06:KrU4).  Dessa mål är bl.a. att svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige och att svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk.

När det gäller svenska språket som huvudspråk uttalade utskottet bl.a. att svenskan är det helt dominerande språket i Sverige och det gemensamma språket i offentliga sammanhang. Språksituationen i Sverige har dock under senare år förändrats på flera sätt. Långt över 1 miljon personer i Sverige har utländsk bakgrund och många av dem har svenskan som ett andraspråk. Vidare används engelskan inom alltfler områden. Dessutom har fem språk fått ställning som nationella minoritetsspråk. Denna utveckling leder enligt utskottets uppfattning till att man i Sverige bör värna svenska språkets ställning. Annars kan det som framhålls i propositionen på sikt finnas en risk att svenskan i likhet med många andra språk trängs undan av mer dominerande språk, framför allt inom vissa områden i samhället. Utskottet anser således i likhet med regeringen att svenskans ställning som huvudspråk i Sverige behöver markeras.

Utskottet underströk också, i likhet med regeringen, vikten av att svenskan även i framtiden ska kunna användas inom alla samhällsområden, t.ex. inom administrationen, rättsväsendet, det politiska systemet.

Även för domstolarna och förvaltningen har som en allmän princip gällt att svenska språket skall användas. Här finns dock lagstiftning om minoritetsspråkens ställning i vissa avseenden.

Enligt lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar har en enskild rätt att använda dessa språk vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet. Det skall då vara fråga om kommunala samt statliga regionala och lokala förvaltningsmyndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för finska och meänkieli, dvs. Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.

Lagen tillämpas även hos domstolar inom förvaltningsområdet.

En motsvarande lagstiftning finns om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar (SFS 1999:1175).

I förarbetena till denna lagstiftning finns vissa överväganden om att utsträcka rätten att använda minoritetsspråken i offentliga sammanhang. Det har då främst gällt att utsträcka förvaltningsområdena för minoritetsspråken så att ex. finskan skulle kunna användas vid domstolar och förvaltningsmyndigheter i Stockholm.  Det har också väckts motioner i lagtsiftningsärendena om att utsträcka rätten i förhållande till centrala myndigheter. Begränsningarna till vissa geografiska områden har dock motiverats med att behovet finns där minoritetsspråken talas och används.

Av betydelse i sammanhanget är vidare den rätt till tolk som finns hos domstolar och förvaltningsmyndigheter (5 kap. 6 § RB, 50 § förvaltningsprocesslagen och 8 § förvaltningslagen ).    

Sammanfattningsvis kan sägas att det av hävd är självklart att svenska språket skall användas i riksdagen. Det är också en allmän princip att svenska språket används i domstolar och förvaltning. Denna allmänna princip har stöd av de språkpolitiska mål som riksdagen nyligen uttalat. För domstolar och förvaltning finns särskilda regler om användning av minoritetsspråk hos myndigheter som finns där minoritetsspråket talas. Av rättssäkerhetsskäl finns också garantier för anlitande av tolk i domstolar och förvaltning för den som inte behärskar svenska språket.

Journalismimme perustana on uskottavuus ja puolueettomuus. Sveriges Radio on riippumaton poliittisista, uskonnollisista, taloudellisista, julkisista ja yksityisistä intresseistä.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".