Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Författare och skådespelare läser poesi från nu och då, när och fjärran.

Månadens diktare oktober:

Publicerat måndag 1 oktober 2007 kl 08.20

Marina Ivanovna Tsvetajeva, född 9 oktober 1892 i Moskva död 31 augusti 1941 i Jelabuga i Tatarstan var en rysk poet och författare.

”Det spelar ingen roll på vilket språk jag inte blir förstådd”.

Det var Marina Tsvetajevas kommentar när hennes poesi skulle översättas till franska. Och det var inte bara Tsvetajeva själv som gjorde anspråk på att vara svår- eller obegriplig. Många av 1900-talets poesiläsare har tyckt detsamma. Trots sin obestridliga berömmelse som en av de fyra stora ryska poeterna från det förra århundradet – de 3 övriga var Anna Achmatova, Osip Mandelstam och Boris Pasternak – har hon förblivit en särling och främmande fågel också på hemmaplan. Även om hennes oortodoxa syn på kärleken, både den till andra kvinnor och moderns kärlek till barnet knappast har gjort det lättare för henne att skaffa sig beundrare och läsare, är det ändå något som är starkare bundet till hennes poetiska uttryck – där själva ljudet och dess magiska kvalitéer finns i centrum – som mest har bidragit till hennes otillgänglighet, hennes oläsbarhet. I mångt och mycket gäller det hennes essäer såväl hennes dikter.

Å andra sidan, de som har hyllat henne och försvarat henne, som Joseph Brodsky, gjort det med full kraft. Det finns en närmast absolut självrådighet i hennes dikter och hennes poetik, som lätt gör henne impopulär i vart och ett politiskt och poetiskt läger. Hon skrev ett mycket erkännsamt brev till Majakovskij från exilen i Paris, vilket gjorde henne persona non grata i ryska emigrantcirklar i Frankrike. När hon långt om länge återvände till Sovjetunionen drabbades hon av det stalinska missnöjet med en dikt vars sexuella och därmed subversiva energi var alltför uppenbar. Och inte förrän under avstaliniseringen på 60-talet blev det möjligt att försiktigt återuppväcka henne ur den påtvingade törnrosasömnen.

Själva förmågan att hålla stånd mot varje enkelt uttolkande belägring och kringränning har också skapat en livgivande aura kring hennes poesi, hennes för-fattarskap och inte minst henne själv.

På svenska finns:

Korrespondens 1926 / Boris Pasternak, Rainer Maria Rilke, Marina Tsvetajeva; [utgiven och kommenterad av Konstantin Azadovskij ; översättning från ryska och tyska av Ola Wallin.

Brev till amasonen/ [Marina Tsvetajeva]; översättning: Helga
Krook. Stockholm : Ersatz, 1998.

Poeten och tiden: essäer 1922-1932 / Marina Tsvetajeva;
översättning: Ola Wallin; Stockholm : Ersatz, 1997.

Konsten i samvetets ljus / Marina Tsvetajeva ; i översättning av Lars Erik Blomqvist; Umbra solis, 1997.

Råttfångaren / Marina Tsvetajeva; svensk tolkning av Annika Bäckström; Göteborg: Renässans, 1992 .

Med gröna ögon: dikter översatta från ryskan / Marina Tsvetajeva; urval, översättning och kommentarer av Annika Bäckström. Stockholm : FIB:s lyrikklubb, 1986

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".