Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten.
Släktband återkommer den 20 november 2017

Potatis, semester och predikan - i ett enda arkiv

Publicerat fredag 2 februari 2007 kl 16.22
1 av 9
Christian Richette och Tora Wall, vid Ostindiska Kompaniets brev- och räkenskapssamling, Nordiska museets arkiv, Stockholm. Foto: Micke Grönberg SR
2 av 9
Anders Jarlert, kyrkohistoriker
3 av 9
Potatisupptagning 1930-tal. Foto: Nordiska museets arkiv, Stockholm
4 av 9
Kronolänsman Mats Ersson Normans dagboksanteckningar januari 1671. Foto: Nordiska Museets arkiv, Stockholm
5 av 9
Svenska emigranter i Amerika. Guldvaskare vid Black Foots River. Foto: Nordiska Museets arkiv, Stockholm
6 av 9
Foto: Nordiska Museets arkiv
7 av 9
Foto: PrB
8 av 9
Nordiska museets arkiv. Foto: Gunilla Nordlund SR
9 av 9
Thord Bylund på Landsarkivet i Härnösand

Nordiska museets arkiv en guldgruva

Nordiska museets arkiv i Stockholm är kanske inte det första stället man tänker på som släktforskare. Men har väl hittat dit så har man funnit det dom själva kallar ”en guldgruva för alla som är intresserade av svensk kulturhistoria”.

I arkivet finns samlingar av både dokument och fotografier. Det kan röra sig om allt från dagböcker, brev, memoarer, manuskript och hushållsräkenskaper.

Men där finns också delar av Ostindiska kompaniets brev och räkenskaper, och en hel del enskilda arkiv där man kan finna till exempel August Stridberg och Carl Jonas Love Almqvists originalmanuskript.

Ända sedan 1928 har nordiska museets arkiv dessutom bett människor berätta om sina liv utifrån vissa frågeställningar. Detta finns sparat i arkivet och har man tur av att vara släkt med en av de här sagesmännen, som de tillfrågade kallas, eller om man kommer från en ort där en sagesman funnits- ja då har man funnit en unik möjighet till fördjupade kunskaper om livet förr.

Christian Richette, arkivchef, och Tora Wall, folklorist, guidar oss i arkivet. Där finns bondedagböcker som berättar om när potatisen kom till Värmland. Det finns mängder av Amerikabrev som lämnats till arkivet på 30 och 60 talet.

Det finns nedtecknat vilka krukväxter svenskar hade i sina hem, vad man tänkte om semester och vilka kyrkogårdar som började smycka gravarna med gravljus.

I en korridor visar Christian Richette en vackert inbunden bok med prästen Norrmans predikoutkast under perioden 1810- 1823. Han sparade alla utkast till predikningar som hölls i kyrkor runt om i Östergötland och Småland. Med andra ord kan man där läsa vad prästen predikade om i en viss kyrka under en viss söndag på 1800- talet.

Nordiska museet har ett antal meddelare, det vill säga personer som runt om i landet svarar på frågor som rör vår samtid. För det som berättas idag blir ju morgondagens historia.

Intresset att skriva om sig själv och sitt liv är stort och känner man för att delge andra sin historia kan man kontakta arkivet för just nu söker de nya meddelare.

Länk till Nordiska museets arkiv: 

En del uppteckningar om hur människor levde förr också finns på de regionala arkiven inom SOFI, Institutet för Språk och Folkminnen. Folkminnessamlingar finns i Göteborg, Umeå och Uppsala.

Länk till SOFI:

Bland alla fotografisamlingar finns även flygbilder över Sverige i Nordiska Museets arkiv. Här ser vi en flygbild över Wilhelmina fotograferad av Oscar Bladh.

Bikthemligheter

I förra veckans program berättade vi historien om Anna Nilsdotter i Hammenhög som tillsammans med gårdens dräng giftmördade Annas man. För detta straffades de med halshuggning. Hela historien hade förmodligen förblivit okänd för omvärlden om inte Anna och drängen berättat det hela för prästen som skvallrade för myndigheterna.

Det är många lyssnare som hört av sig efter inslaget. Kan man till exempel tala om bikthemlighet inom den lutherska kyrkan? Och hur kunde prästen komma undan med sitt brott? Röjande av förtroenden som getts honom som präst kunde nämligen straffas med döden enligt en lag från 1686.

Vi grävde ytterligare lite djupare i saken och tog hjälp av Anders Jarlert som är kyrkohistoriker knuten till Lunds Universitet. Han lusläste handlingarna kring fallet, och berättar att han aldrig hört talas om att en svensk präst blivit avrättad för att han brutit sin tystnadsplikt.

-Nej, det har jag inte. Jag tittade igenom en undersökning som heter ”Ämbetsbrott av präst - en kyrkorättslig studie från medeltid till nutid” av Sten Lindegård och där finns alla möjliga brott begångna av präster, men inga av det här slaget.

Nej, att en präst ska röja vad han fått veta i största förtroende, det är inte vanligt, inte idag och inte på 1820-talet.

Prästen Jacob Böök, som fick ta emot bikten från Anna Nilsdotter, gled skickligt undan risken att bryta sitt löfte om tystnad. Han blev kallad till gården en första gång och förstod då att det fanns hemska hemligheter. Nästa gång han besöker gården tar han med sig två vittnen, en häradshövding och en sekreterare. Inför denna skara herrar övertalas Anna Nilsdotter att bekänna sitt brott, giftmordet på maken.

Trots att prästen Jacob Böök får sägas ha glidit undan risken att bryta sitt tysthetslöfte på ett elegant sätt har han inte gått till eftervärlden som en kyrklig bjässe. Han blev trots allt prost med tiden, men Anders Jarlert har funnit anteckningar om honom som betecknar honom som rå, okunnig och enfaldig.

-Så något större ljus var han nog inte i något avseende, säger han.

Hur långt sträckte sig då prästmännens plikt att hålla tyst om vad de fått veta? Anders Jarlert berättar att den gammalkyrkliga termen ”hemligt skriftemål” är själva nyckeln till förståelse av det. Skriftemål betyder ungefär Bekännelse. Det fanns olika skriftemål. De Allmänna, som handlar om kyrkoförsamlingens syndabekännelse, de uppenbara skriftemålen som går ut på att den som syndat bekänner sin skuld inför församlingen, och så de hemliga som var en sak bara mellan präst och sockenmedlem. Och det var dessa samtal som prästen måste hålla tyst om, under hotet att han annars kunde dömas till döden.

Men det förutsätter ju att en vanlig människa på 1820.talet förstod skillnaden på ett vanligt samtal och ett hemligt skriftemål och frågan är väl om de kände till det.

-Det kan man undra, instämmer Jarlert. Men enligt kyrkolagen skulle det undervisas noga i kyrkorna om skillnaden på olika sorters skriftemål, så sannolikheten för att dåtidens människa visste om det är nog ändå ganska stor, tro han.

Men det fanns trots allt en situation där en präst fick säga något om vad han fått veta i hemligt skriftemål, berättar Anders Jarlert.

-Det enda undantagen är när det handlade om planerade mycket svåra brott, mord och liknande. Men inte heller då får prästen röja vem som är inblandad utan bara med andra åtgärder försöka förhindra brottet. Han kunde gå till den som var hotad av brott eller till myndigheterna och berätta att något snart skulle kunna hända.

Det var viktigt för människor som begått brott att bli upptagna i gemenskapen igen, och det skedde genom det som nämndes tidigare, det uppenbara skriftemålet inför församlingen:

-Det kunde gå till så att man först blivit rannsakad och dömd av världslig rätt för något brott. I samband med det blev man avstängd från nattvarden. När sedan brottet var sonat skulle man bli upptagen i församlingen igen. Då kunde det hända att man först var tvungen att sitta i den så kallade stupstocken och sedan måste man läsa en bekännelse inför församlingen, och senare i sakristian inför prästen.

-Det här tillhör den sortens kyrkliga handlingar som haft en dubbelt innebörd för människor. Det har på samma sätt varit stigmatiserande och reintegrerande. Man blir alltså både utpekad och återintagen i gemenskapen.

Och så var det till sist det där med ordet Bikthemlighet. Det finns ju ingen formell bikt i den svenska lutherska kyrkoordning, men Anders Jarlert tycker faktiskt att man kan använda det ändå:

-Jag det tycker jag. Bikten finns i Lutherska kyrkor även om det inte har samma ställning som den katolska kyrkans sakrament. Men i dagligt tal är bikthemlighet ett väldigt bra ord, slutar Anders Jarlert.

Skilsmässor förr

Thord Bylund, arkivlektor och tidigare chef vid Landsarkivet i Härnösand berättar om hur vi tidigare sett på skilsmässor.

Äktenskapet var ett heligt sakrament enligt kyrkan. Därför var det också svårt att upplösa ett äktenskap, och omgärdades av flera olika bestämmelser som gjorde det svårt att skiljas.

Domkapitlet gav ett tillstånd. Men även domstolen på orten skulle ge ett tillstånd.

I det gamla bondesamhället var samlag ”sanktionerat” för fästfolk, berättar Thord Bylund. Därför kunde barn födas innan äktenskapet. Dessa barn kallades trolovningsbarn och fick en högre status än sk oäkta barn som föddes utom äktenskapet.

Ett par som lovat att gifta sig, så fort tillfälle gavs, ingick ett livslångt löfte. Deras löfte vägde lika tungt som om de var gifta. Det visade sig att även förlovningar måste upplösas med en skilsmässa som godkändes av domkapitlet. Och vid en titt i domkapitelarkiven visar det sig att de flesta skilsmässohandlingar är just upplösta förlovningar.

Det finns också exempel på att mannen eller hustrun begår självmord när skilsmässan blivit nekad. Det här är, enligt Thord Bylund, en av förklaringarna till det stora antalet självmord bland allmogen under 1800 talet. 

Men hur vanligt var det att man fick skilsmässa under 17- och 1800 talet? I bondesamhället var det oerhört ovanligt, men i  högre samhällsklasser var det vanligare. Istäderna var det också vanligare än på landsbygden som hade en större social kontroll.

Några av Thord Bylunds erfarenheter, upplevelser och kunskaper finns samlat i boken ”Thords tankar”. Den ingår i Landsarkivets skriftserie Arkiv i Norrland och är utgiven av Landsarkivet i Härnösand.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".