Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten.
Släktband återkommer den 20 november 2017

Återfunnen dagbok och äldre förr

Publicerat fredag 9 februari 2007 kl 14.48
1 av 6
Släktvis
2 av 6
3 av 6
Åsa Andersson
4 av 6
Johanna Andersson, Ådalen
5 av 6
Peter Wallenskog och Ann- Louise Paulsson, Genline
6 av 6
Johannas dagbok

När blev man gammal förr? Det är en fråga Åsa Andersson, idéhistoriker vid Umeå Universitet funderat över.

Åsa Andersson har precis påbörjat en studie inom ramen för ett tvärvetenskapligt program där man tittar på åldrandet ur olika synvinklar; Aging and living conditions.

Men hur tog man då hand om de äldre. Ja, det har skiftat genom tiderna berättar Åsa Andersson.

Före 1900- talet sköttes de gamla nästan uteslutande av familjen. De som inte hade familj och var fattiga måste  tas hand om av andra.

Från medeltiden var det kyrkans ansvar. Genom allmosor och klosterverksamhet kunde de gamla få mat och uppehälle.

Senare lämnar kyrkan över ansvaret till socknarna. Till en början var lagstiftningen vag. Man nöjde sig med att rekommendera socknarna att ta hand om de äldre och fattiga.

Men så 1734 skärps lagen och socknarna blir skyldiga att ta hand om de sämre ställde.

Det löste man på olika sätt.

Rotegång gick ut på att de jordägande bönderna med hjälp av ett rullande schema fick ta hand om de som behövde hjälp.

Utackorderingssystmet var ett annat system. Då auktionerades den fattige ut till den sockenbo som krävde lägst ersättning för att ta emot personen.

De äldre blev också satta på undantag. Då slöt de gamla avtal med barnen om att de vid en viss ålder skulle lämna över hemmanet till barnen mot löfte om försörjning. De äldre fick ofta bo i anslutning till gården i sk undantagsstugor.

Fattigstugor och fattighus var vanliga under 1800- talet. Livet där var mycket reglerat och disciplinerat. Det var mycket frihetsbegränsade och fattighusen skulle dessutom vara självförsörjande. Man odlade i liten skala och hade djur som gav mjölk.

Kring sekelskiftet 1900 börjar man se över de sämst ställda i samhället. Då värderades de behövande i olika kategorier. De äldre kom att tillhöra en ”värdigare” katagori, säger Åsa Andersson.

Man kom fram till att de äldre skulle skiljas ut från fattigvårdssammanhangen och komma på hem för äldre. Ordet hem kom i bruk och det första Ålderdomshemmet  öppnades i Göteborg 1896.

En arbetarkvinnas dagbok

För några år sedan dog Kalle Holmqvist mormor Älva. När familjen rensade i kvarlåtenskapen fann de plötsligt en liten anteckningsbok. Den var full med texter som Älvas mor, Kalles mormorsmor skrivit.

Det var anteckningar om barndomen, om lusten till läsandet och skrivandet och om hennes starka tro.

Johanna Andersson var en alldeles vanlig arbetarkvinna från Ådalen. Hon föddes 1871 i Ytterlännäs socken. Under hela sitt liv arbetade Johanna som piga och hjälpkvinna. Hon skriver stolt i sina anteckningar om bröllop och begravningar då hon stått för mat och servering, och om de förlossningar hon hjälpt till vid.

Hon var nio år då hon började arbeta som lillpiga.  Hon berättar om olika plaster hon haft i sitt liv. Några familjer har varit goda. Dom berömmer hon högt. Men i något fall liknar hon en husbonde vid en bondeplågare.

Johanna gifte sig med en sågverksarbetare och tillsammans fick de elva barn.

Den yngsta fick heta som sitt ordningsnummer, Älva.

Hon blev med tiden mormor till Kalle Holmqvist.

Alla barnen överlevde inte, men de som gjorde det var till stor glädje för Johanna. Ju duktigare de är att arbeta desto mer uppskattning får de av henne.

Kalle Holmqvist har gett ut Johannas anteckningar i bokform på eget förlag, Murbruk, under titeln ”Vandringsstaven har alltid följt mig”.

Det ovanliga med Johannas bok är att hon med den gett ett avtryck från en helt vanlig arbetarkvinnas liv i historien.

-Man hör ju aldrig den här sortens berättelser, säger Kalle Holmqvist som tror att det kan finnas liknande dag- och anteckningsböcker runt om i folks gömmor. Det är bara att titta efter noga.

Genline

Genline är företaget som lagt ut de svenska kyrkböckerna från 1600- talet till 1900 på nätet. Genom att betala en avgift kan man som släktforskare leta i de avfotograferade handlingarna på internet.

Där kan man följa släktens händelser från födelsen, konfirmationen, giftermålet fram till döden.

Peter Wallenskog som är vd för företaget berättar att de snart kommer att påbörja avfotografering av Hembygdshandlingar. Dessa handlingar kompletterar släktforskningen genom uppgifter om bygden.

Under februari lanseras den interaktiva utbildningen Släktvis som lär ut hur man släktforskar.

Länk till Genline:

----------------------------------------------------------

LYSSNARBREV   LYSSNARBREV   LYSSNARBREV

----------------------------------------------------------

Vi fick ett brev från Johanna Anderssons barnbarn Doris Dahlin.

Doris har ett fotoalbum på nätet där man kan se Johannas dagbok i original sida för sida.

Länk till Doris fotoalbum:

Doris berättar att hon om ett par veckor kommer ut med en egen självbiografisk bok ”Skammens boning”.

- Trots att mormor dog samma år jag föddes, har hon en central plats i boken eftersom hon haft en så stor betydelse i mitt och min mammas liv. I en annars mörk bok bär hon ett hopp.

Doris berättar om när hennes mormor Johanna vid ett tillfälle skulle ut och föreläsa för arbetarna om nykterheten.

- Jante regerade förstås i Ångermanland och folk tyckte hon skulle vara tyst hon ”som inte ens ä studert”. Morfar, som annars var en fridsam man, sa ifrån att nu fick hon stanna hemma och inte skämma ut dem mer.

Hon stannade hemma men han kom springande och hämtade henne. ”Johanna skynda dig samlingsaĺn ä full av folk som väntar på dig”.

Johanna gick till samlingssalen och inledde med ”Gud skapade kvinnan. Men han skapade henne inte för att bli trampad på. Föttera ha vi fått för å promener mä tesammans.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".