Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten.
Släktband återkommer den 20 november 2017

De osynligas historia- om svenska pigor

Publicerat måndag 25 februari 2008 kl 10.05
1 av 5
Peter Ullgren
2 av 5
Peter Ullgren
Lotta Vikström
3 av 5
Lotta Vikström
4 av 5
5 av 5

Den som undersöker sin släkts historia träffar med allra största sannorlikhet på en eller flera pigor i anorna. Pigyrket var under en stor del av vår historia det dominerande kvinnoyrket.

På landsbygden var det självklart att unga flickor började tjäna som pigor så snart de hade åldern inne. Och enligt de folkräkningar som gjorts i modern tid fanns det strax efter förra sekelskiftet 140 000 pigor i Sverige. Därefter minskade de i snabb takt.

I samband med industialiseringen var det många av landsbygdens pigor som istället sökte jobb i de växande storstäderna. En av dem var mormor till Håkan som bor i Östergötland.

Hej Hörde ni ska prata om pigor.

Min mormor var piga hos en greve i Stockholm. Han var omgift med en balettdansös. Hon kunde inte stryka skjortor mm så när greven sändes på diplomatuppdrag 1916 till USA fick pigan följa med.

1917 dödade greven sin fru och sig själv. Mormor ärvde en del fina möbler. Polisen som kom och inte tidigare träffat pigan friade och blev min morfar. 1920 föddes min mor.

Är man intresserad att se hur många pigor som fanns på en viss ort, dvs hur yrkesfördelningen såg ut, kan man under två veckor (fram till och med 10 mars) gratis söka i SVAR:s folkräkning för år 1900. 

SVAR, Svensk Arkivinformation, har gjort en specialsida för Släktbands lyssnare via denna länk:  (Klicka på texten folkräkning!). Statistik knappen ligger under Sök och Rensa i Folk söken.

Pigorna i historien

Lotta Vikström är historiker vid Umeå Universitet och har ägnat en del av sin forskning åt pigornas villkor. Hon berättar att 1800- talets kvinnor inte hade mycket mer att välja på än att tjäna som pigor.

-När de hade konfirmerat sig betraktades de i stort sett som vuxna, och det tillhörde en kvinnas utbildning att lära sig hur ett hushåll skulle skötas. Till en början i hemmet och sedan i andras hushåll.

Pigyrket bromsade på sätt och vis upp familjebildningen, berättar Lotta Visktröm. Ofta hade de inte råd att gifta sig före 27- 28 års ålder.

En piga tjänade inte mycket i kontanter eftersom det mesta betalades i natura. I genomsnitt tjänade en piga på landsbygden hälften eller två tredjedelar av vad en dräng tjänade. 

-Man ansåg inte att kvinnor behövde pengar i lika stor utsträckning som männen. I städerna tjänade pigorna mer vilket var en av anledningarna till att pigorna flyttade till städerna.

Lotta Vikström har i sin forskning om pigorna tittat i kyrkoböcker, dels som inflyttande kvinnor till städerna, sen som fattigvårdsfall och ibland i  brottsregistren. En mycket användbar källa har varit tidningarnas arkiv.

-I tidningarna annonserar pigorna efter jobb och där beskrev de ibland också vad de var duktiga på.

Ibland önskar pigorna komma till hem där det bara fanns en ensamsåtende man. Det gjorde de för att slippa en husmor som bevakade ens sysslor, berättar Lotta Vikström. Men det finns också tankar om att de sökte en äktenskapspartner, och på så sätt såg en chans att gifta upp sig.

Tjänstefolket löd under legostadgan, en gammal instution som reglerade förhållandet mellan husbonden och tjänstefolket, från 1600- talet fram till 1926.

-Den var skriven på arbetsgivarens villkor. Han förfogade över tjänstefolkets tid. Den så kallade piglördagen då pigan skulle vara ledig fick hon förhandla till sig med husbonden, och under en vecka på hösten kring Mikaelsmäss i slutet av september hade tjänstefolket en vecka på sig att leta efter en ny och kanske bättre tjänsteplats.

Under slutet av 1800- talet och början av 1900- talet emigrerade många pigor till Amerika. Under det första decenniet 1900 tillsattes en emigrationsutredning där Kerstin Hesselgren intervjuade emigrerande pigor i Liverpool för att se vilka motiv de hade med emigrationen. Där framskymtar mångas missnöje över den pigsituation som rådde i Sverige.

Så här skriver Christina Lovisa Carlsson hem till sin kusin i Kisa.

Jag har 2 doller i veckan. Och man behöver ej att arbeta för en klädning ett halft år i Amerika som man får i Sverige.

Jag får även låta dig veta vad mitt göre är; först så fort man kommer opp så har jag att göra eld och sätta på kaffepannan och duka bordet. Vi har aldrig annat än vetebröd och vi behöver aldrig äta det utan smör. Och kryddor det nyttjas nästan hvart mål. Peperbröd det kallas cockies på engelska.

Men det är ej som man tror i Sveriget, att de ej behöver arbeta. De får arbeta styft här, men vi behöver ej gå ute och träla som i Sverige. Det styvaste är att tvätta kläder ty de skall gnoss på ett bräde liknat ett hvalkebräde i Sveriget.

Som så många andra svenska pigor i Amerika gjorde Christina Lovisa Carlsson en klassresa och en populär markör för att visa att man kommit upp sig i Amerika var att skicka hem fotografier på sig själv iförd hatt, något som inte var tillåtet för pigor hemma i Sverige. Här fick de ha scarlett.

Tjänstefolk på herrgårdarna

De svenska herrgårdarna utgjorde en speciell miljö där pigan var en viktig, om än långt ifrån central person.  Peter Ullgren är historiker i Lund och han har intresserat sig speciellt för tjänstefolket på just herrgårdar.

-Beteckningen piga gav man till de kvinnor som arbetade längst ner i herrgårdshierarkin, säger han. Ofta var de väldigt unga när de städslades för arbete på herrgården. Den som ansågs som duktig kunde avancera och bli livtjänerska. Då arbetade man direkt och nära godsfrun.

-Men det var ju bokstavligt talat ett skitgöra ibland, säger Peter Ullgren, och tänker på den del av tjänsten som handlade om att tömma pottor.

Den piga som avancerade som högst på en herrgård hon kunde bli husmamsell och bli chef för herrgårdshushållet direkt under husfrun. Det är i den kategorin man finner trotjänarinnorna som kunde bli kvar kanske både 30 och 40 år på samma plats. En husmamsell fick ett eget rum, och hon åt oftast för sig själv, allt för att markera hennes betydelse.

Peter Ullgren delar in herrgårdarnas tjänstefolk i tre kategorier: de som arbetade i det stora huset, de som fanns i stall, ladugårdar och andra uthus, och så torpare som låg under herrgården. Ju närmare gården man kom desto finare. Och för den torparflicka som blivit anställd som herrgårdspiga kunde det sociala hoppet bli tydligt på söndagarna i kyrkan.

-Herrskapet satt ju längst fram i kyrkan, och torparna längst bak. Men tänk dig en torparflicka som städslats som piga på herrgården. I kyrkan fick hon nu sitta ett par bänkar bakom herrskapet medan hennes föräldrar satt kvar längst bak, säger Peter Ullgren.

-Vi kan ju tycka att det har ett löjets skimmer över sig men för den tiden människor måste det varit ganska slående.

Pigornas arbete var hårt. Man arbetade i princip ständigt och lönen i reda pengar var mycket låg.

-Den mesta lönen gick ut i natura i form av kläder, husrum och mat – och så då möjligheten att avancera i graderna.

I modern litteratur finns massor av berättelser om pigor som förutom arbetet på dagen också förväntas finnas till hands för husbondens sexuella behov på nätterna. Det är givetvis svårt att avgöra hur vanligt detta faktiskt var, men ett och annat belägg har Peter Ullgren funnit. På Vittskövle gård föder i slutet av 1600-talet en tjänstepiga ett barn, och prästen pressar henne på vem som är fadern. Till slut säger hon att det är Herr Holger, herren till hennes förra tjänsteplats som är fadern.

-Man gör en sannolikhetsbedömning av hennes berättelse och bedömer den till sist som sann, berättar Ullgren. Fast fadern erkände aldrig barnet.

Beroendet mellan tjänstefolket och herrskapet på herrgårdarna var ömsesidigt menar Peter Ullgren. Bra tjänstefolk var eftertraktat och vissa kategorier, framför allt kockar och kokerskor, formligen skrek man efter.

Hierarkin på en herrgård var absolut och benhård. Varje person gjorde sina sysslor och visste sin plats.  Idealet var en person som var flitig, snygg och artig – och därtill i stort sett osynlig:

-Det finns ju på många herrgårdar dörrar i tapeterna, innanför dem fanns det utrymmen där serveringspersonalen kunde ta sig via dolda trappor och gångar mellan matsalen och köket, säger Ullgren.

-Så visst, att fungera i det tysta och verka i det dolda, det var nog vad den perfekta tjänsteanden gjorde, säger han.

Peter Ullgren menar att det inte var så enkelt att herrskapet satt på all makt. Den grupp med tjänstefolk som ville kunde sätta sig upp mot överheten.

-Tjänstefolket hade makt att sätta emot om de tyckte att det var dåliga arbetsvillkor. De kunde strunta i att göra sådant de blivit beordrade – att laga mat, eller att göra såsen god eller elda i kakelugnarna.

-Det här visste herrskapsfolket också, så det var ett givande och ett tagande mellan herrskap och tjänstefolk.

När jordbrukssamhället blir förvandlat till industrisamhälle förändras också villkoren på herrgårdarna. Det visar sig först i att det är svårt att få tag i tjänstefolk en trend som skulle bli allt starkare allteftersom tiden gick. Till en början öste man det genom att låta dem som var kvar i hushållet göra flera olika saker – kusken fick byta kostym och blev också betjänt vid bordet, och kökspigan fick också hjälpa till i serveringen. Då blev också andra kvalitéer viktiga hos tjänstefolket Peter Ullgren tar ett exempel från Krapperup i Höganästrakten.

-När personalstyrkan började minska så annonserade man i tidningar efter nya, och då betonades utseendet väldigt starkt. De som tjänade skulle vara snygga helt enkelt – de få tjänare man hade kvar skulle i alla fall vara snygga att se på. Det är nog ett sätt att skapa lite glans åt en fallande kultur, tror Peter Ullgren.

-Vi vet så lite om tjänstefolket i det gamla samhället, säger han. Det finns väldigt få berättande källor där vi får förstahandskunskap om deras liv. Därför är det intressant att kunna lyfta upp de osynligas historia, slutar Peter Ullgren.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".