Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten.
Släktband återkommer den 20 november 2017

Udda brott med stora konsekvenser

Publicerat måndag 12 oktober 2009 kl 09.30
1 av 11
Olle i Guttareds dom
2 av 11
3 av 11
Anna Karlsson
4 av 11
5 av 11
Inga Britta Stake och Eva Lisa Kristinins akt från 14 januari 1768
6 av 11
7 av 11
Överflödsförordningen
8 av 11
9 av 11
Överflödsförordningen från 1766
10 av 11
Anna- Karin Hermodsson
11 av 11

Släktband 12 oktober 2009

Under hela 1700-talet, och en bit in på 1800- talet gjorde kronan många försök att reglera hur människor skulle leva sina liv med så kallade överflödsförordningar.

Dessa lagar hade flera syften. Dels ville man minska importen och på så sätt gynna landets ekonomi. Men man ville också se till att skillnaderna bestod mellan allmoge och adel.

På Riksarkivet i Stockholm finns de allra flesta av dessa gamla lagar förvarade, ända från 1600- talets början. Anna Karin Hermodsson som är arkivarie tar oss med bakom kulisserna i Riksarkivets samlingar. Allra först  blir det ett besök i biblioteket där de tryckta förordningarna finns.

-De kallades tidigare för Årstrycket, men 1825 övergår de till att heta Svensk Författningssamling. Att titta i förordningar och lagstiftningar är viktigt för oss på Riksarkivet eftersom det är där vi får vi grunden för myndigheternas utövning, säger Anna- Karin Hermodsson.

De Årstryck som inte finns på Riksarkivet finns annars på Kungliga Biblioteket, på Krigsarkivet eller på några av Universitetsbiblioteken i landet. Kungliga Biblioteket har också en databas som man kan söka genom Libris.

Klicka här för att se sökresultat på "duell" i Libris databas:

-Är man till exempel intresserad av att veta vilka förordningar som reglerade duellerandet kan man söka på ordet duell i databasen. Eller det som vi nu ska titta på, de förordningar som heter "överflöd och yppighet".

Överflördförordningarna reglerade vår import av det som då ansågs vara lyxartiklar, och att importera lyxartiklar ansågs vara förödande för den svenska ekonomin.

-Det var en ekonomisk teori under 1700- talet, merkantilismen, då man skulle exportera så mycket som möjligt och importera så lite som möjligt för att få en stark statskassa, berättar Anna- Karin Hermodsson.

-Här har vi den första överlödsförordningen från 1766, som började gälla den 1 januari 1767. Man kan till exempel läsa om det förbjudna nyttjandet av kaffe, choklad, arrak och punch. Även luktvatten, dvs parfym är förbjudet.

-Här står även vilka straffsatser som utdelades vid brotten. Om någon bröt mot kaffeförbudet fick de böta 100 daler silvermynt. Det motsvarade säkert flera årslöner för en vanlig människa,  säger Anna- Karin Hermodsson.

När vi bläddrar i förordningarna kommer vi till ett avsnitt som beskriver "att pigor under 40 år som sitta för sig själva ej får använda siden". Alltså en ung kvinna som inte är i tjänst får plikta om hon bär sidentyger.

För att få veta hur människor reagerade på de här förordningarna kan man läsa de akter som skrevs när de berörda blev inställda till domstol och begärde nåd, så kallade nådeskrifter. Där finns alla möjliga bortförklaringar, berättar Anna- Karin Hermodsson. För att läsa dem förflyttar vi oss ner i arkivet.

Vi föjer Anna- Karin några våningar ner i det sex våningar eller 40 meter djupa arkivet. Bland de åtta hyllmil handlingar som finns på Riksarkivet tar Anna- Karin fram ett protokoll från Justitierevisionen.

Den 14 januari 1768 kan man läsa om två kvinnor, Inga Britta Stake och Eva Lisa Kristinin hade året innan suttit hemma och druckit kaffe. Kvinnorna försökte gömma kaffet när de blev upptäckta, men det fanns både kaffekoppar framme och ringar på duken efter kopparna.

Deras straff blev 100 daler silvermynt, men målet överklagades och skickades vidare till Svea hovrätt som dömde på samma sätt. Fallet fördes sedan vidare till Nedre Justitierevisionen. Och i den akten finns en oerhört detaljerad beskrivning över hur det gick till vid upptäckten av kaffedrickandet.

Mansfolk som brukade sammets- eller sidenkläder under den tid förordningen gällde fick också böta 100 daler silvermynt.

-Till exempel har vi här ett mål från december 1797, berättar Anna- Karin och plockar fram ytterligare en handling från 1700- talet. Det gäller en ung målargesäll, Gustav Brusén, som uppträtt i kyrkan med en röd sammets- och siden väst.

Han försvarade sig med att han var på väg utomlands samma dag och klätt sig för resan. Men Kungl Majt trodde inte på det, utan unge Gustav dömdes även han till den höga straffsatsen på 100 daler silvermynt.

-En hustru Maria Pettersson som bar en silkesspets bredare än 1 tum samma år fick omvandla penningsumman till ett fängelsestraff på 24 dagar på vatten och bröd. Att bära silkesspets bredare än 1 tum var också förbjudet enligt överflöds- och yppighetsförordningen från 1766.

Hur fick då vanliga människor på 1700- talet veta om de här förordningarna? De allra viktigaste lästes upp i kyrkorna runt om i landet och sattes upp plakat, berättar Anna- Karin Hermodsson.

Häststöld – eller var det bara ett lån?

Att dricka kaffe och bära fel kläder är med dagens mått mätt förseelser som inte verkar så särskilt svåra. Värre är det då med att stjäla hästar. Det har i alla tider setts som ett svårt brott. I långa tider var det till och med belagt med dödsstraff.

Men om man bara lånade hästen, och inte ens fattade riktigt hur stölden gick till…hur skulle man se på brottet då?

Anna Karlsson i Falkenberg har funnit en händelse i gamla halländska domböcker från sent 1600-tal. Det gäller hennes farmors, morfars morfars farfars morfar, Olof Persson, eller Olle i Guttared som han kallades, som skulle till kvarnen för att mala sitt mjöl. När han spände för hästen framför sin vagn anade han inte att han efter den här dagen skulle sluta i rätten åtalad för häststöld:

-En dag i november 1671 skulle Olle ta sig till mjölnaren i Strömma, berättar Anna Karlsson. Men han ville inte vänta på att mjölnaren skulle bli klar, utan istället gick han till fots till en bekant, Jon i Spannarp bara en liten bit från Karlsson

Olle i Guttared hade tagit sin egen häst och vagn till mjölnaren, men den lämnade han kvar vid kvarnen när han gick för att besöka sin gode vän Jon Larsson. Jon bodde nämligen på andra sidan ån, och det fanns ingen bro att köra vagnen över.

När nu Olof tar sig över ån är det inga problem, för än så länge är han alldeles nykter och ser var han sätter fötterna på sin väg.

Det kommer att bli ändring på både nykterheten och hans förmåga att ta sig över det strömmande vattnet. För väl framme hos Jon blir det fest berättar Anna Karlsson.

-Så som goda vänner gör ibland så kan man ju ta ett glas eller två. Och det blev nog mer för Olle för att var verkligen inte nykter när han gick från Jon. Och han hade inte heller koll på geografin, så han fattade inte riktigt åt vilket håll han skulle gå.

- När Olle kom ut på vägen så kom en 11-årig pojke ridande. Han hade varit i Varberg och hämtat varor som skulle levereras en bit bort. Det stället låg åt andra hållet, men eftersom Olle inte hade riktigt klart för sig var han var, så bad han om att få åka med pojken på hästen, berättar Anna Karlsson.

Olle kravlar sig upp på hästen bakom pojken, och när de kommer fram till pojkens destination bär det sig inte bättre än att Olle ramlar av hästen. Men han får hjälp, det står två drängar i närheten, som ser alltsammans och som hjälper honom tillbaka upp på hästen. De hjälper honom också med att peka ut i vilken riktning Strömma ligger.

-De båda drängarna frågade Olle vems häst han satt på, men han svarade bara att den fanns att hämta i Guttared nästa dag.

Olle kom fram till Strömma, nu gick han bredvid hästen som han uppenbarligen ramlat av igen, smutsig och eländig var han.

Väl i Strömma måste han ju ta sig över kvarnbäcken igen, men den här gången gick det inte. Olle ramlade i, och det höll på att gå riktigt illa, för Olle kunde inte simma, och det var november och iskallt i vattnet.

-Lyckligtvis fanns det folk i närheten som fiskade upp honom, och tog honom in i en stuga. I domboken står det skrivet om hur förvirrad han var och hur vattnet rann omkring honom, säger Anna Karlsson.

Hur Olle kom hem den kvällen kan man inte utläsa av domstolsprotokollen, men hem kom han i alla fall.

En av de grannar, en bonde, som hjälpt Olle I Guttared att komma upp ur vattnet i Strömma, tog hand om hästen. Nästa dag gick bonden och väntade på att någon skulle komma och hämta hästen, men ingen kom. Bonden blev orolig, det drog ihop sig till vinter och han hade ont om hö till sina egna djur. Han släppte helt enkelt lös hästen och hoppades att den skulle ta sig hem för egen maskin.

Det gjorde den faktiskt också, men utan seltyg och kälke, och den lille pojkens far var mäkta förgrymmad på alltsammans.

-Nästa dag dök Olle upp i Strömma igen för att hämta sig egen häst och vagn. Och när han fick frågan om hästen från dagen före visste han ingenting.

Men efter en tid blev han instämd till tinget för häststöld. Det var en kapten Orrhane som stämde honom, på sina bönders vägnar.

I rätten fanns det många vittnen som intygade hur onykter Olle varit, och det tyckte man var en förmildrande omständighet.

-Efter ungefär ett och ett halvt år hade man tröskat igenom hela ärendet, och då dömdes Olle till böter, eftersom man ansåg att han inte haft något uppsåt med sin häststöld.

Trots att alltsammans skedde när Halland blivit svenskt så gällde ännu dansk lag i de gamla danska provinserna.

Det är svårt att gissa hur det hela hade slutat om svensk lag hade gällt, men Anna Karlsson och hennes bror, som tillsammans har gått igenom hundratals fall i Halländska domböcker, dvs inte bara sådant som gäller egna släktingar, har sett hur den här sortens brott med tiden dömdes allt mildare.

Hur gick det då för Olle i Guttared? Ja, han fick förstås betala av sina böter men senare i livet verkar det ha gått bra för honom. Han dyker upp i en del rättegångsprotokoll, men då på andra sidan skranket, berättar hans ättling Anna Karlsson:

-Ibland har han fått hedersamma uppdrag som nämndeman i tinget, han har suttit med i granskningskommittéer om skogtaxeringar. Olle får samhällets förtroende trots den förmodade stölden.

-De verkar ha förstått att detta är sådant som händer, och framför allt att det var en engångsföreteelse, tror Anna Karlsson.

Fortsättning på berättelsen om Valborg 

För två veckor sedan berättade vi om hyttstäderskan Valborg som gick till botten med ångfartyget Joh Nyberg som hon arbetade på.

Några dagar efter att programmet sänts fick vi ett brev från Disa Wiberg i Solna vars mor Elsa Öhman arbetade på fartyget resan innan Valborg. Disas mor Elsa fick inte fortsätta arbeta på båten för sin far eftersom han tyckte den var så rank. På så sätt räddades Elsa till livet.

Idag kl 12.05 lyssnade jag till ert program, som bl a handlade om Valborg och hennes föräldrars kamp för att få ersättning när deras dotter drunknade vid båten John Nybergs förlisning. Jag blev djupt berörd. Hör här varför:

Själv är jag nu 87 år, men minns tydligt min mors berättelser från sin barn- och ungdom. Hon hetter Elsa Öhman född 1/5 1896 och upppväxt i Holmsund utanför Umeå. 19 år gammal mönstrade hon på John Nyberg, sannolikt i restaurationen. Det blev bara en resa, för på hemvägen blev det ett fruktansvärt oväder, båten var ju erkänt rankig, och sjösjukan förfärlig. Hon berättade livligt om hur hon ömsom diskade och ömsom kräktes i diskvattnet! Sånt glömmer man inte!

När hon väl kommit hem och berättat om resan, förbjöd hennes far henne att fortsätta att arbeta på båten, och hon slutade sin anställning. Och nästa resa gick John Nyberg under med man och allt!

Visst verkar det som stackars Valborg övertog min mors jobb. Tänk om... Undra på att jag rös under programmet!

För övrigt kallades båten "Fyll- jonke" för att han låg så sned i vattnet!

PS.

Elsa fick leva, stark och gladlynt till 1977 och berätta för barn och barnbarn om hur hemskt skeppsklockan slog och mistluren tjöt "oj- oj" den där resan. Ekot hörs efter nästan 100 år!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".