Lösdrivare- ett liv utan skyddsnät

Theresa Johnsson
1 av 9
Theresa Johnsson
Svartsjöanstalten. Foto: SVT bild
2 av 9
Svartsjöanstalten. Foto: SVT bild
Mats Ekedahl
3 av 9
Mats Ekedahl
Nancy Svensson med arkivmaterial om Ernst Teodor
4 av 9
Nancy Svensson med arkivmaterial om Ernst Teodor
Anna Maja "farlig ficktjuf" från Polisunderrättelser 1896
5 av 9
Anna Maja "farlig ficktjuf" från Polisunderrättelser 1896
Artur Lindeborg, lösdrivare. Foto: Wist Hembygdsförening.
6 av 9
Artur Lindeborg, lösdrivare. Foto: Wist Hembygdsförening.
Ernst Teodors journal vid S:t Lars sjukhus
7 av 9
Ernst Teodors journal vid S:t Lars sjukhus
Ernst Teodor född "oäkta" och med fader okänd. Modern Maria erkände sonen som sin den 11/11 1898
8 av 9
Ernst Teodor född "oäkta" och med fader okänd. Modern Maria erkände sonen som sin den 11/11 1898
9 av 9
Publicerat fredag 17 september 2010 kl 10:00

Genom åren har vi ett antal gånger snuddat vid det tema som vi den här hösten kommer att fördjupa oss mer i. Det handlar om de människor som förbrutit sig mot samhällets normer, ibland bara genom att gå emot strömmen, andra gånger genom att begå brott. Men vad som är brottsligt eller inte är inte en gång alla för givet.

I premiärprogrammet den här säsongen berättar vi om hur lätt det var att hamna i brottsregistret bara för att man inte hade arbete. Mannen det handlar om är Ernst Teodor som fick sämsta möjliga start i livet. Som vuxen dömdes han inte mindre än fem gånger för lösdriveri som var ett brott långt in på 1900- talet.

Släktforskaren Nancy Svensson i Ödeshög fann Ernst Teodor av en slump när hon sökte information om sin farmor som emigrerade till Amerika i början av 1900- talet. När hon sökte information på arkivet i Blekinge visade det sig att hennes farmor hade en en halvbror som ingen kände till. Dessutom insåg Nancy att pappan till Ernst Teodor måste vara någon helt annan än farmors mors man eftersom hade varit i Amerika flera år då Ernst Teodor föddes.

- Min farmors far reste till Amerika i början på 1890- talet, och familjen kunde inte komma efter förrän nio år senare. Under den tiden bodde farmors mamma med två döttrar och en son kvar i Sverige. Men 1898 födde hon ett barn samtidigt som mannen var i Amerika.

När Nancy fick veta det här åkte hon hem för att fråga sin pappa och faster om de kände till den här halvbrodern vilket de inte gjorde.

- När jag hade tittat i doplängden stod det att farmors mor inte hade erkänt att det var hennes barn förrän ett par månader efter han var född. Så det här försökte hon väl dölja på alla möjliga vis.

 

Tre år senare kom det pengar från maken i Amerika så att de kunde resa över till honom.

- Men hon kunde ju inte ta med sig den här pojken helt enkelt, berättar Nancy Svensson.

Prästen i församlingen som skrev ut flyttbetygen till den emigrerande familjen tog för givet att även lille Ernst Teodor skulle följa med. Men Nancys farmors mor lämnade den treårige sonen hos familjen Mattis Jönsson i Granemåla, vars son visade sig vara pappa till Ernst Teodor.

Nancy som fortsatte att leta i arkiven såg att pappan var 16 år yngre än pojkens mamma, och pojkens farfar, Mattis själv, hade dömts till tre års fängelse för dråp. Johan Alfred, pappan, var bland annat dömd för misshandel, oljud och hemfridsbrott.

- Då började jag förstå sammanhangen- att Ernst Teodors mamma förmodligen hade blivit våldförd i sitt hem och fått barnet.

Efter ett år hos den våldsamma familjen blev Ernst Teodor omhändertagen och placerad på fattiggård.

Protokoll fört vid Kommunalnämndens sammanträde i Vedby fattigvård onsdagen den 3 december 1902.

Teodor Johansson i Granemåla 4 år gammal beviljades full försörjning i Vedeby fattiggård. Nämdledamoten Carl Johan Abrahamsson ombesörjer att han kommer dit.

- Han stannade kvar där till han blev 14 år och var konfirmerad. Sen kom jag på att jag kunde se om det fanns några skolbetyg kvar efter Ernst teodor. När jag fann dem visade det sig att den här lille pojken trots att han blivit lämnad kvar i Sverige ensam, blivit placerad i en våldsam familj och sen på fattiggård, ändå skött sin skola jättebra. Speciellt fina betyg hade han i innanläsning, berättar Nancy Svensson.

Men trots Men trots fina betyg och höga vitsord för både flit och uppförande var Ernst Teodor utan skyddsnät. Nancy som följt honom i kyrkböckerna hittar honom efter fattiggårdsvistelsen först som dräng på ett antal gårdar och sedan som grovarbetare.

Men i Augusti 1918 varnas han första gången för lösdriveri. Då var han 20 år. Året därpå dömdes han och togs in på Svartsjös tvångsarbetsanstalt, den plats dit merparten av landets manliga lösdrivare fördes vid den tiden. Det var alltså i lag förbjudet att inte ha sin föresörjning tryggad.

- Det var ju så att påpassligt att det var ett program på tv om Svartsjö och då förstod jag att jag kunde hitta mer om Ernst Teodor i Stockholms Stadsarkiv. Där fanns bland annat fem ankomstjournaler. I journalerna kan man ser hur han såg ut, vad han hade med sig och så vidare.

- När jag såg att han förutom kläderna han bar på kroppen ägde han tre böcker och ett cykelhandtag blev jag så ledsen. Det visade sig att han fortfarande tyckte om att läsa, berättar Nancy Svensson.

När han några år senare var ute som lösdrivare mådde han inte bra psykiskt. Han trodde sig vara förföljd, var hungrig och hade vanföreställningar. Han fick mat hos en familj som sedan ringde polisen och därmed togs han omhand.

Sjukhusjournal vid Växjö hospitals kriminologiska avdelning: fängelseläkarens undersökning och yttrande 31 mars1925.

Han är i fängelset alldeles som på sjukavdelningen å Svartsjö rätt så lugn och foglig. Han arbetar något så när flitigt med drevplockning. Han har god aptit, är ej nedtryckt, tyckes sova bra ehuru han säger sig alltjämt plågas av hemska drömmar. Han svarar raskt och redigt på frågor och uppgiver att modern reste till Amerika då han var 2 år och blivit gift där.Han lämnade fattiggården i ... Därför att han blev rädd för föreståndaren och dennes familj, vilka voro livsfarliga . Här i fängelset anser han sig vara i fred för förföljare.

Två månader senare flyttas Erst Teodor till Sinnessjukavdelnien å Strafffängelst i Karlstad där han arbetar med ärtrensning och har mardrömmar om nätterna. Fyra år senare skriver läkaren:

Status presens den 25 nov 1929

Längd: 168. Vikt: 59 kilo. Hårfärg: blekt brun. Ansiktsdargen klumpiga, utseendet nästan apliknande. Näsan bred.

Om sitt liv säger han: "Rätt så svårt i det hela- gått och tiggt en stor del och varit på Svartsjö. Och suttit på fängelse här nu- och snart i fem år. Var gårdskarl i Skåne- orent och tråkigt arbete- sedan till Danmark en sommar. Började gå sedan- fick inget arbete.

Ernst Teodor dog 67 år gammal och då hade han varit på mentalsjukhus 29 år. Han ägde 7 109 kronor vid sin död som efter begravningskostnaderna tillföll allmänna arvsfonden. Advokaten hade inte gjort tillräckligt med efterforskningar för att leta rätt på släktingar. Bland dem fanns bland andra Nancy Svenssons farmor som var Ernst Teodors halvsyster.)

Lösdriverilagen

Ernst Teodor blev alltså dömd fem gånger för lösdriveri. Enligt den speciella Lösdriverilag som instiftades 1885 var det i lag förbjudet att inte ha en så kallad ”ärlig försörjning”. Den som inte hade egna pengar i form av till exempel en gård, en hantverksverksamhet eller bara kapital, måste skaffa sig arbete hos någon som kunde stå som hans eller hennes husbonde. Den som greps för lösdriveri kunde sättas i tvångsarbete.

Theresa Johnsson vid Uppsala universitet skriver en avhandling om lösdrivare i Västmanland i början av 1800-talet. Hon vet vad som hände den som blev gripen.

-Han eller hon skulle gripas och förhöras av lands -eller stadsfiskalen, och om man kunde konstatera att personen verkligen gjort sig skyldig till lösdriveri så skulle den första gången man greps för det här brottet en varning utdelas, berättar Theresa Johnsson.

Den varningen hamnade från och med 1878 i de så kallade Polisunderrättelser som skickades ut i hela landet, där ett noggrant signalement fanns med, och därefter hade lösdrivaren en respit på två år.

Om han eller hon greps för samma brott inom två år skulle man fängslas och sättas i tvångsarbete i mellan 1- 12 månader.

Det fanns ingen given gräns för var som skulle anses vara en lösdrivare. Det var en luddig lag, som är svår att tänka sig i ett rättssamhälle, menar Theresa Johnsson.

-Vad är inte en ärlig sysselsättning? frågar hon retoriskt.

Det ansågs ärligt att leva på räntor, eller på jordbruk eller affärsverksamhet – fast det senare bara om man hade tillstånd till det. Västgötaknallarna till exempel hade speciella tillstånd att sälja sina varor – men andra grupper, som romerna och de resande fick mycket sällan sådana tillstånd och de var en grupp som ofta drabbades av den ytterst töjbara lagen om lösdriveri. I 1800-talets explosivt växande städer fanns det gott om kvinnor som dömdes för prostitution, också mot dem användes Lösdriverilagen.

Man måste inte driva omkring, och vara på luffen, för att kallas för lösdrivare. Det fanns också en grupp som kallades stationära lösdrivare, och det handlade då ofta om människor som befann sig på marginalen i samhället, på grund av fysiska, psykiska eller sociala handikapp.

-Man tänkte sig att den här lagen skulle komma åt de ”arbetsskygga elementen”, berättar hon. -Det fanns ingen känsla för att man kunde vara arbetslös eller utan tjänst, det måste i så fall vara ditt eget fel, att du inte har tjänst.

Men det var bara den som var meddellös, dvs fattig som kunde råka ut för att kallas lösdrivare. Den som var rik och inte arbetade hade ju försörjning och var alltså inget problem.

Lösdriverilagen inrättades alltså 1885 och den efterträddes av olika lagstiftningar som i princip gällde ända in på 1960-talet. Men redan långt innan Lösdriverilagen genomfördes fanns det regler som sa att fattigt folk måste arbeta.

Från 1600-talet och fram till Lösdriverilagen kom till, så talade man om ”laga försvar”, vilket innebar att den som inte hade pengar att leva på var tvungen att ta tjänst hos någon, som kunde kallas husbonde.

Det fanns en speciell tjänstehjonsstadga som reglerade förhållandet mellan tjänstehjonet och hans eller hennes arbetsgivare.

Första paragrafen i tjänstehjonsstadgan från år 1833 lyder:

Hvar och en, som icke har laga försvar, skall, för att ej ligga samhället till last, sådant sig förskaffa.

Här finns regler för hur husbonden ska agera, han ska till exempel stå för mat och husrum.  Men han har också rätt att aga unga människor i hans tjänst, om han anser att det behövs. Den som har tjänsten ska, å sina sida, vara skötsam på alla sätt:

Tjenstehjon skall i sitt förhållande vara gudfruktigt, troget, flitigt, lydigt, nyktert och sedligt samt icke undandraga sig det arbete och de sysslor, husbonde skäligen föresätter.

-Redan på 1700-talet fanns det förordningar för förbjöd människor att stryka runt, fortsätter Theresa Johnsson.

-Man riktade sig då både mot rörliga grupper i samhället, men också mot dem som senare kom att kallas stationära lösdrivare. Så även om själva lagen inte skrevs förrän i slutet av 1800-talet har företeelsen varit förbjuden igenom historien.

-Det var straffpåföljderna som ändrades, kommenterar Theresa Johnsson, så att man in på 1700-talet till exempel slutade att skära öronen av folk som inte gick att passa in i samhället.

De flesta av oss tänker nog gärna på bilden av den glade luffaren, som Paradis-Oskar i Astrid Lindgrens berättelse om Rasmus på luffen. Men Theresa Johnsson som studerat lösdrivarna som dök upp i Västmanland under 10 år i tidigt 1800-tal, och som försökt följa deras öden – hon har svårt att se någon romantik i luffarlivet:

-När man läser beskrivningar av hur människors fötter ser ut efter den kalla vintern 1838, när de knappt kan gå – då finns det ingen romantik att finna.

-Och när man ser beskrivningar av kvinnor med sina barn, och ibland hela familjer som är vräkta från sina tjänster och som inte har någonstans att ta vägen, och som därför kallas försvarslösa och häktas…

-Nej, jag kan inte se någon romantik i luffarlivet, avslutar Theresa Johnsson doktorand vid ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet.

Polisunderrättelser

Släktforskaren Mats Ekedahl på Gotland fann av en slump en gammal polisunderrättelse på ett antikvariat. Den innehöll så mycket information att han beslöt sig för att samla in alla polisunderrättelser från den tid de började skrivas, 1878, fram till sekretessgränsen 1936, för att scanna av och ge ut sökbara dvd skivor med allt material.

- 1878 skulle polismästaren rapportera kriminaliteten i sitt närområde till Rikspolisstyrelsen. Tre gånger i veckan sammanställde sedan Rikspolisstyrelsen alla rapporter och band in det i ett häfte som skickades ut till alla polisstationer i landet, berättar Mats Ekedahl

- Vid årets slut inväntade polismästaren ett personregister som lades längst bak i högen med häften. Därefter bands alltsamman ihop till en bok, vilket blev polisens brotts- och spaningsregister för alla bovar och banditer i Sverige.

De efterlysta fotograferades, och ibland är det det enda fotografiet som togs av en människa vid den tiden.

Mats Ekedahls räknar med att det finns runt 500 000 personer nämnda i dvd samlingen, antingen som brottslingar men också som brottsoffer. Polisunderrättelserna finns i original på Landsarkiven.

Den information som finns i polisunderrättelserna rör sig om allt från lösdrivare, efterlysta mördare till stulna cyklar. 

Mats Ekedahl har själv släktingar som återfunnits i dessa underrättelser. Men en av de öden som gripit tag i honom är Anna Majas. Hör honom berätta om Anna Maja.

Andra arkivtips

Förutom i  polisunderrättelserna kan man också leta i följande källor:

* Länshäktenas fångrullar som förvaras på Landsarkiven.

* Sockenstämmoprotokoll eller Kyrkorådsprotokoll. De kan innehålla notiser om lösdrivare som ställt till med ordningsproblem av olika slag.

* Mantalslängder och husförhörslängder har ofta anteckningar om lösdrivare i slutet av texterna.

* Pass utfärdade av Länsstyrelserna kan emellanåt innehålla anteckningar om lösdrivare. De finns på Landsarkiven.  

Skriv ut

Dela

Användarkommentarer

Kommentera

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@jkldsa.se”

Visa fler