Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten.

Barnamörderskor i 1800- talets Sverige

Publicerat lördag 2 oktober 2010 kl 13.00
1 av 6
Kvinnor på Spinnhusets fängelsegård i Göteborg 1898. Foto: Göteborgs stadsmuseum
Elisabeth Thorsell
2 av 6
Elisabeth Thorsell
Hans Nilsson
3 av 6
Hans Nilsson
Spinnhuset i Göteborg. Foto: Göteborgs stadsmuseum
4 av 6
Spinnhuset i Göteborg. Foto: Göteborgs stadsmuseum
Intyg från spinnhusets predikant inför Lisas frigivning. Klicka på bilden för att förstora.
5 av 6
Intyg från spinnhusets predikant inför Lisas frigivning. Klicka på bilden för att förstora.
Gun- Britt Johansson
6 av 6
Gun- Britt Johansson

Barnamord var vanliga åtalspunkter i de svenska domstolarna under flera hundra år. Under 1800- talet var det den enskilt största anledningen till att kvinnor sattes i fängelse.

Men för att ett mord på ett barn skulle rubriceras som ett barnamord skulle barnet vara avlat utanför äktenskapet.

En av de många kvinnor som dömdes för barnamord hette Lisa Mattsdotter. Sex veckor efter giftermålet med den unge bergsmannen Petter Nilsson i Grundsjön i Östra Värmland födde Lisa ett som det står i domboken oäkta gossebarn som hon sedan dödade och grävde ner i smedjan.

Eftersom brottet resulterade i dödsstraff gick ärendet vidare till Hovrätten, i det här fallet Svea Hovrätt- och där öppnade sig berättelsen om Lisa Mattsdotter för släktforskaren Elisabeth Thorsell.

Lisa och Petter hade varit gifta i sex veckor, och allt hade varit frid och fröjd, berättar Elisabeth Thorsell. Det enda som stört friden var en släkting till Petter som kommit fram till Lisa i kyrkan och undrat om det verkligen var rätt att hon skulle gifta sig med Petter eftersom Lisa såg gravid ut.

-Både Lisa och Petter avfärdade släktingen och tyckte att hon inte skulle lägga sig i deras liv.

Sex veckor in i äktenskapet fick Lisa födelsevärkar och gick till en lada ute i skogen.

-Hon födde barnet stående i ladan och sedan svepte hon in det i ett skynke som hon hade haft med sig för ändamålet. Därefter grävde hon en grop inne i ladan och lade det barnet i den, berättar Elisabeth Thorsell.

-Sedan gick hon hem och skötte sina vanliga sysslor. Petter fattade ingenting.

-Han måste varit otroligt godtrogen, eller så hade han väl inte varit med fruntimmer förut, gissar Elisabeth.

Dagen därpå när Petter återigen gett sig iväg för att arbeta, så gick Lisa tillbaka till ladan i skogen, grävde upp barnet i sitt skynke och tog med det hem till gårdens smedja. Där grävde hon en ny grop där hon lade barnet. Men Petters släkting, hon som varit misstänksam tidigare tittade återigen på Lisa i kyrkan och nu började hon prata.

Efter en månad så nådde pratet fram till prästen som tog med sig en hel grupp med människor hem till Lisa. Där fanns förutom prästen också bland andra länsman och en äldre kvinna som också var granne med Lisa.

Lisa nekade till att någonting hade hänt ända tills den äldre kvinnan blev anmodad att se efter om Lisa hade mjölk i brösten, vilket ju givetvis skulle vara ett tecken på att hon fött barn.

-Eftersom hon hade mjölk i brösten måste hon erkänna sitt brott, säger Elisabeth Thorsell. Hon visade dem var i smedjan hon grävt ner sitt barn, och de grävde upp barnkroppen. Därefter tillkallades en läkare från Filipstad. Han kunde konstatera att barnet med all sannolikhet varit fullgånget vid födseln – Lisa hade annars försökt hävda motsatsen som en del i sitt försvar.

Lisa togs omhand och sattes i häkte och i rättegången så dömdes hon av Häradsrätten till att halshuggas och därefter brännas på bål.

Häradsrättens dom över Lisa Mattsdotter kom i september 1817, och en månad senare kom ett utlåtande från Svea hovrätt som kritiserade häradsrätten för att de tagit för lätt på sin uppgift. De hade framför allt slarvat med att ta reda på vem som var barnets far, menade hovrätten. Häradsrätten fick helt enkelt lov att göra en tilläggsrättegång, och där kom sanningen om fadern fram. Han hette Jan Jonsson, var lite äldre än Lisa och bodde i en grannsocken. Faktum var att Jan hade friat till Lisa – men fått nej.

-Men de umgicks väldigt nära i alla fall ända tills Jan fick höra att Lisa blivit ombedd att gifta sig med Petter Nilsson, säger Elisabeth Thorsell. Petter var nog ett bättre byte än Jan som bara var en fattig dräng. Petter däremot ägde en gård efter sina båda föräldrar som nu var borta.

Nu förklarade sig hovrätten nöjd med domen. Lisa Mattsdotter som under hela den här tiden suttit i häkte tog till sin sista utväg, vilket var att skriva till Kunglig Majestät om nåd. För att göra det fick hon hjälp av en man i socknen som själv suttit dömt för flera brott. Han hette Olof Backelin, och skrev ett brev som Elisabeth Thorsell funnit i arkiven.

-Det är fullt av formuleringar som  ”Till allernådigste, högmäktigeste konung” berättar hon. I brevet förklarar Lisa att hon hade begått ett förskräckligt brott som hon ångrade väldigt mycket, men hon bad om nåd eftersom kungen var en person som stod över lagen.

Hon fick sin benådning, straffet ändrades till 28 dagar på vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt och 10 års allmänt arbete på spinnhus.

Vid den här tiden i början av 1800-talet fanns det tre stora Spinnhus, dvs fängelser för kvinnor, i landet De var i Stockholm, Norrköping och Göteborg, och Alla tre har lämnat mycket arkivmaterial efter sig. Elisabeth Thorsell började söka efter var Lisa hamnat och fann henne till sist i Göteborgs spinnhus.

-Där stod det också att blivit utsläppt 1826 vilket var två år för tidigt.

Men att därefter hitta Lisa när hon kommit ut från Spinnhuset och var en fri kvinna visade sig däremot vara riktigt knepigt. Elisabeth Thorsell sökte i Lisas hemsocken, men det enda hon fann där var en anteckning i bouppteckningen efter Lisas far, där hon stod skriven som gift dotter.

Till slut återvände Elisabeth Thorsell till Spinnhusboken för att se om hon hade missat någonting. Och det hade hon.

-På första sidan i Spinnhusboken fanns det en uppgift om att man också måste kolla i Göteborgs fattighusförsamlings rullor, berättar hon. Där fanns två sidor med vigslar, och en av dessa vigslar var Lisas. Så i september 1826 gifte hon sig med en man som hette Johannes Jonsson från Starrkärrs församling norr om Göteborg. Hon hade blivit utsläppt från fängelset en vecka före bröllopet.

-Men hon hade alldeles uppenbart känt Johannes ett eller annat år, eftersom hon födde en dotter bara en vecka efter bröllopet.

Dottern dog efter bara några månader, och den son och fick något år senare dog också han, vid åtta års ålder. Lisa själv dog i vad som beskrivs som ”nervfeber” 1838.

Elisabeth Thorsell fick ytterligare kött på benen i berättelsen om pigan Lisa Mattsdotter när hon sökte i Justitierevisionens arkiv efter Lisas nådeansökan. JR var dåtidens motsvarighet till högsta domstolen. Och där fanns en hel mapp med handlingar som gällde Lisa.

Nådeansökan låg där, tillsammans med brev från de båda inblandade männen – både den nye, Johannes, och den gamle, Petter.

-Han hade lämnat in en skilsmässoansökan 1825. Tidigare hade han sagt att han skulle vänta på tills hon suttit av sitt straff, men nu orkade han väl inte vänta längre, gissar Elisabeth Thorsell. Petter gifte med tiden om sig.

I Lisas mapp fanns också en ansökan från Johannes om att hon skulle bli utsläppt så att de kunde gifta sig. Dessutom låg det några intyg från personalen på Spinnhuset om hur väl Lisa skött sig där, vilket var en förutsättning för att man alls skulle fundera på att släppa henne i förtid.

Lisa Mattsdotters öde låter i alla delar olyckligt.

-Men hon fick ju i alla fall ett litet hem där i Starrkärr, även om det säkert var fattigt på alla sätt, slutar Elisabeth Thorsell.

Synderskan och lagen

Trots att barnamord var det vanligaste brottet som 1800- talets kvinnor sattes i fängelse för så vill umeåforskaren Gun- Britt Johansson ändå betona att brottet inte var så vanligt.

Hon har studerat barnamorden i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland mellan 1830 till 1870.

-I den forskning jag gjorde så skedde det knappt ett barnamord per län och år – så det var långt ifrån så vanligt som man kan tro, säger Gun- Britt. Men då talar jag förstås om de uppdagade fallen, man vet ju inte hur stora mörkertalen var.

Gun-Britt Johansson har studerat barnamorden i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland mellan åren 1830 – 1870, och ägnat särskilt intresse vad det var som låg bakom morden på de nyfödda spädbarnen.

Inom forskningen brukar man framför allt använda två förklaringsmodeller, berättar hon.  I den första fokuserar man på den skam och stigmatisering som väntade den kvinna som födde ett utomäktenskapligt barn, och i den andra brukar man hänvisa till hur det framför allt är fattigdom och oron för att inte kunna mätta barnet som låg bakom morden på barnen.

Vid den tid Gun-Britt Johansson undersökte dog vart femte av alla barn som föddes, alltså också de som föddes inom äktenskapet. Hon konstaterade att de ensamma kvinnorna som ändå valde att föda sina utomäktenskapliga barn, oftast fick plats på olika sätt i hushållen.

-Men i de fall då kvinnor verkligen begick barnamord, tillkom alltid faktorer som gjorde att det här var människor som hade extra svåra och hopplösa situationer. Det kunde till exempel handla om att barnafadern var gift, eller att kvinnan hade fött ett eller två ”oäkta” barn tidigare, och de visste att närsamhällets tålamod var slut, säger Gun-Britt Johansson.

Hon berättar också om ett fall där en ung sameflicka blivit driven ut på vägen därför att det var en kusin till henne som var barnafadern.

Lisa Mattsdotter grävde ju ner sitt barn efter att ha dödat det. Lisas fall var typiskt på många sätt.

-Nästan alla barn dog genom kvävning eller strypning i samband med födseln. Många kvinnor vågade inte ens titta på sina nyfödda utan svepte dem i tyg och kvävde dem varefter de gömde dem på ett säkert ställe.

Straffet för barnamord var döden, men ju längre fram i tiden man kom desto färre avrättningen genomfördes.

-Nästan samtliga kvinnor i mitt material blev benådade från sina dödsstraff, fortsätter Gun-Britt Johansson. Det var nästan fråga om regelmässig benådning. Det vanligaste straffet blev istället fyra år på Spinnhus, och de kvinnor jag undersökte hamnade i Norrmalms fängelse i Stockholm. Det fanns också enstaka fall där kvinnorna fick 8-10 åriga straff, men det var mer extrema händelser som låg bakom de straffen, menar hon.

-Tyvärr var det hög dödlighet på Norrmalms kvinnofängelse, så av de kvinnor som for dit så var det många som dog. Synen på barnamord ändrades mycket över tiden. I början av 1700-talet var det långt färre kvinnor som benådades från dödsstraff. Förändringen kom med Gustav III, som egentligen ville ha bort dödsstraffet helt och hållet, men som fick nöja sig med en paragraf som sa att varje dödsdom måste underställas Kunglig Maj:t.

-På det sättet kunde kunglig Maj:t benåda långt fler än vad som annars hade varit fallet, tror Gun-Britt Johansson.

Brottet ”barnamord” var inte så entydigt som det verkar, berättar hon vidare.

-För det första ska barnen ha blivit till i det som kallas ”olovlig beblandelse” vilket betyder sexuellt umgänge utom äktenskapet. Så för att brottet ens ska betraktas som barnamord måste det vara utomäktenskapligt.

-Så kallade ”äkta” barn kunde helt enkelt inte dö genom barnamord, fortsätter Gun-Britt Johansson. I de fallen kallade man brotten vid helt andra namn.

De kvinnor som suttit av sina straff var svåra att återfinna, precis som var fallet med Lisa Mattsdotter.

-Jag sökte och sökte, men det var svårt. Gun-Britt Johansson tror att det finns fler skäl till att de tycks försvinna ur arkiven.

-För det första så var det nästan en tredjedel av kvinnorna som dog där på Norrmalms kvinnofängelse. En tredjedel ungefär återvände aldrig till sin hemsocken utan stannade kvar i Stockholmstrakten. Förmodligen tog de sig nya namn och försökte bygga en ny tillvaro.

Den sista tredjedelen av kvinnorna återvände dock hem, men av dem så förblev två tredjedelar ogifta.

-Men det fanns en liten grupp som gifte sig och fick barn och som verkat ha levt ganska normala liv.

-Jag är övertygad om att samhället såg väldigt allvarligt på barnamord, understryker Gun-Britt Johansson, som inte tror att det finns ett särskilt högt mörkertal när det gäller de här brotten.

-Närsamhället såg inte genom fingrarna med det här, säger hon med eftertryck. Man skulle kunna tro att det bara är kvinnor på marginalen som drabbas av skulden och skammen runt brottet, men det är inte alls bara utstötta kvinnor som begår barnamord.

-Även kvinnor som var oerhört välsedda och omtyckta blev anmälda  för brottet om de hade gjort det, så man skyddade inte kvinnorna i det här avseendet.

Det finns regionala skillnader när det gäller barnamord. De var vanligare på Gotland, i Stockholms län och i Västerbotten.

-Västerbotten fanns ju med i mitt material och när det gällde den regionen kunde man se hur barnamorden följde sågverksmiljöerna, berättar hon. När det fanns mycket lösa arbetare eller när det var extra turbulent i ett område, då blev fler kvinnor med barn och barnamorden ökade.

Gun-Britt Johansson berättar om hur tungt det var att forska i det här materialet.

-Vissa av kvinnorna levde så fruktansvärt utsatta liv, så jag satt och tänkte ”kan det bli mer hopplöst?”. Fast i några fall blev jag också arg på kvinnorna, det gällde de som hade någon som ville gifta sig med henne.

-Men det var många gånger jag satt och grät under det här arbetet, särskilt när man läste om hur barnen dog, slutar Gun-Britt Johansson.

Spinnhusen i arkiven

Det fanns alltså vid den här tiden i huvudsak tre fängelser som under 1800- talet tog emot kvinnor som begått grova brott i Sverige. Det var Norrmalms kvinnofängelse i Stockholm, Spinnhuset i Göteborg och spinnhuset i Norrköping.

En stor del av fångrullorna från Norrköpings spinnhus finns tillgängliga på nätet. Det är Linköpings universitet som skapat en databas med rullor från såväl spinnhuset i Norrköping som Norrköpings fångvårdsanstalt och Linköpings kronohäkte.

Hans Nilsson är historiker vid Linköpings universitet, och använder sig av databaserna både i undervisning och forskning.

När vi gemensamt tittar i böteslängderna så visar det sig att även där dyker rubriken barnamord upp.

-Hon verkar ha känt till ett barnamord och hjälpt till att dölja det. Så hon är alltså medskyldig, säger Hans Nilsson.

Den här kvinnan finns antecknad i en böteslängd, som ju normalt sett innehåller mindre grova brott, men det är inte ovanligt att man hittar också alla brott, också de grövre i böteslängderna.

Vill man specialstudera barnamord så kan man gå in i fångrullorna för både Linköpings- och Norrköpings fängelser.

-Söker man på ordet ”barnamord” som förseelse kommer det upp flera hundra straffade personer.

-Bakom varje sådan händelse finns ju en berättelse. Och vi kan söka vidare i databasen efter mer upplysningar om händelserna, förklarar Hans Nilsson.

-Man kan till exempel få signalement på de straffade, och få veta hur långa de var, vilken hårfärg de hade, förutom födelsedatum och strafftider.

När vi tittar närmare på ett av de många namnen i listorna finner vi en Elisabeth Eriksson, som förövat inte mindre än tre barnamord. ”Utdömt straff: Livstidsarbete”. I materialet finns också förteckningar över vad som hänt under tiden de varit i fängelset. Där står noga antecknat vad de straffade hade med sig när de anlände, och vilka kläder de bar.

Elisabeth Eriksson hade en grå och gredelin klänning, två vita bomullsunderkjolar, tre nattmössor, ett par kalsonger och ett par gula handskar.

-Man får vara väldigt känslokall för att inte bli berörd av alla dessa människor som man stöter på när man sysslar med Släktforskning eller personforskning, kommenterar Hans Nilsson.

Böteslängderna är en slags spegling av samhället i varje given tid, menar han.

-Man ser tydligt skillnaden mellan det tidiga och det sena 1800-talet, där det tidiga är ett ganska otäckt samhälle med smuts och våld och superi, medan det senare 1800-talet är en tid då man håller rent på gårdarna, då folkrörelse-sverige börjar organisera sig och fackföreningarna kommer. De stora förändringarna märks också på de brott som begås, säger Hans Nilsson.

En annan sak som speglas är skillnader mellan kvinnor och män.

-Man kan ser hur det när det gäller sexuella brott är vanligt att männen kommer undan medan kvinnorna finns med i strafflängderna.

Här är länk till alla de historiska databaserna vid Linköpings universitet:

I Linköpings databas finns bland annat en Medicinhistorisk databas och Östergötlands länslasaretts sjukhusrullor. Hans Nilsson berättar här om några fall som återfinns i sjukhusrullorna: 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".