Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten.
Släktband återkommer den 20 november 2017
7 november

Resa till kriget

Publicerat måndag 7 november 2011 kl 09.00
1 av 9
Slaget vid Poltava 1709. Foto: Wikimedia
Giovanni Battista Pinello
2 av 9
Giovanni Battista Pinello
Bohusläns dragoner klädda i gröna uniformer
3 av 9
Bohusläns dragoner klädda i gröna uniformer
Fredrik Thisner
4 av 9
Fredrik Thisner
Michael Rundin
5 av 9
Michael Rundin
Pinello palatset i Genua
6 av 9
Pinello palatset i Genua
7 av 9
Giovanni Battista Pinello som äldre
8 av 9
Giovanni Battista Pinello som äldre
Giovanni Battista Pinellos vapensköld
9 av 9
Giovanni Battista Pinellos vapensköld

Alldeles i början av 1700-talet kom en ung italiensk adelsman, Giovanni Battista Pinello, till Sverige och anslöt sig till den svenska stormaktsarmén.

Unga män av fin familj vid den här tiden kunde fara runt i världen, ungefär som vår tids affärsmän, som far från land till land och arbetar några år i olika världsdelar. Pinello gjorde militär karriär i Sverige och slutade sina dagar som en högt rankad man.

Giovanni Battista Pinello

Giovanni Battista Pinello kom till Sverige i unga år på slingriga vägar. Men resan hit var ändå ingenting jämfört med de många resor han gjorde som officer i den svenska armén.

Under inledningen av 1700- talet svällde den svenska krigsmakten och blev under en period dubbelt så stor. Och det var mitt i den expansionen som den unge italienaren Pinello kom och blev kvar.

Och här finns ännu ättlingar kvar, en av dem är släktforskaren Michael Rundin.

-Giovanni Battista Pinello är min morfar gånger fyra, det är alltså åtta generationer bakåt. Han föddes den 24 juni 1682 i Genua, berättar Michael Rundin.

-Hans pappa var kapten i Savona och dog 1692 i en sjödrabbning på Medelhavet då Giovanni Battista bara var tio år gammal. 

Giovanni Battistas familj var adlig.  De var bland annat med och hjälpte Columbus med ekonomiskt vid hans resa över till Amerika. När fadern till Giovanni dog blev han ensam arvinge till en stor förmögenhet och palats i Genua.

-Vid tolv års ålder skickades Giovanni tolv år gammal till universitetet i Leiden i Hollland. Men på vägen dit vinddrevs skeppet i en gruvlig storm till Bergen. Informatorn dog, och Giovanni stannade några månader i Norge innan han kunde ta sig till Leiden, berättar Michael Rundin.

Giovanni fick även utbilda sig i ridning i Paris och Madrid. Och i Madrid träffade han på överstallmästare från Sverige som han blev god vän med. Giovanni reste mycket och i Slesvig där det var en fredskongress träffade han ytterligare två svenskar som bjöd med honom till Sverige.

Väl i Sverige konverterade Giovanni till protestantismen. Överstallmästaren, som Giovanni träffade i Madrid, introducerade honom till Hov- och stallstaten i Stockholm där han anslöt sig. Sedan tog han värvning i Karl XII:s Kungliga livregemente till häst.

1704 tog han värvning i Västmanlands läns regemente som underofficer och följde kompaniet till den stora drabbningen i Poltava. Efter kaputalationen följde han med armén till Moskva och levde sedan i fångenskap Tobolsk i Sibirien.

_Giovanni kunde en mängd språk, åtminstone italienska, svenska och ryska, som han lärde sig när han reste runt i Europa. Han skrev en hel del meritförteckningar som jag sett, och där formulerar han sig på bland annat svenska.

Giovanni tröttnade på livet i Tobolsk och flydde med en kamrat, utklädda som ryska bönder, till Sverige. 

-Det tog dem två år till fots att nå Sverige, berättar Michael Rundin. Och när Giovanni kom till Ystad råkade han på Karl XII vid en lägereld. Karl XII erbjöd Giovanni anställning vid Bohusläns regemente, vilket gjorde att han följde med kompaniet till de norska fälttågen.

-Vid den här tiden fick Giovanni veta att senaten i Genua beslutat att han var betraktade som kättare. De hade konfiskerat alla hans palats och hela hans förmögenhet. 

-När Karl XII dog 1718 var Giovanni kapten över en bataljon som tillhörde Bohusläns regemente. Och efter kungens död lbev han av med sitt chefskap till en ung greve.

Då skrev Giovanni ett brev direkt till änkedrottningen 1718.

Det här är således tacken för alla de blodiga skjortor jag hämtat från strider för Sveriges ära och väl. För min katolska tro som jag uppoffrat, och för miljoner i arv - de jag försakat.

Att en pojke som ännu ej luktat krut skall frånrycka mig det befäl vartill Konung Karl, lovvördig i åminnelse, med mig kallat och utnämt.

Miichael Rundin skrattar och berättar att Giovanni naturligtvis fick tillbaka sitt befäl.

1725 gifte sig Giovanni med Justina Gyllenskruf, som var dotter till Nils Gyllenskruf, en kaparredare på Nordsjön. De två fick 13 barn och bosatte sig på Ramnebergs gård i Bohuslän.

1756 blev han adlad och hamnade på Riddarhuset, berättar Michael Rundin. 

Giovanni avslutade sina dagar som en av de äldsta karolinerna 92 år gammal. I hans nekrolog 1775 står bland annat detta: 

Efter avslutad aftonbön lyktades på Ramneberg hans långvariga och bragderika levnadslopp, den 20 april 1775, sedan han samma dag på förmiddagen under sin vanliga spatserritt i sporrsträck satt över sju grindar.

- Det betyder i proncip att han motionerat varje morgon på sin häst och hoppat över ett antal grindar varje morgon.

Av de 13 barnen kom sex sju stycken upp i vuxen ålder. Ätten dog sedemera ut på 1800- talet. Namnet följer svärdssidan, inte spinnsidan, berättar Michael Rundin. Men det finns ändå tusentals ättlingar till Pinelli, bland annat i Italien där jag har kontakt med några i den italienska grenen; Pinelli- Gentile som har ett slott och vingård, Tagliolo Montferrato, utanför Genua.

Det finns en del skrivet om vanni Battista Pinello i litteraturen. Det grundläggande släktforskararbetet är gjort av Sven Persson, som senare Michael Rundin arbetat vidare med.

Kriget gav karriärmöjlighet

Att en ung adlig man från Italien sökte sig till Sverige precis i början av 1700-talet var ingen slump. Det menar Fredrik Thisner som är doktor i historia och forskar i militärhistoria vid Förvarshögskolan.

-Är det någon gång som Sverige framstår som ett intressant land för andra nationaliteter att resa till så bör det ju vara vid slutet av 1600-talet och början av 1700-talet, då ju Sverige har ställning som militär stormakt. De som övertalade honom hade nog inte ett så svårt jobb, tror han.
Pinello kom till Sverige just som det stora Nordiska kriget inleds, ett krig som pågick i 20 år.

-Det är det närmaste det totala kriget som vi har varit i, säger Thisner.
 Armén omfattade i fredstid ungefär 40 regementen, men kom att växa under kriget till cirka 100. Man såg helst att det var adliga personer som fick officerstjänster, men när krigsmakten svällde till över sin tidigare dubbla storlek, fanns det helt enkelt inte adelsmän nog att besätta alla poster.

-Det betyder att det fanns ypperliga karriärmöjligheter för män som Pinello, som hade precis rätt ståndsbakgrund för att passa in i den svenska officerskåren.

Med dagens ögon ser det en smula konstigt ut att en ung utländsk man kan få tjänst som officer i främmande krigsmakt, men Fredrik Thisner säger att det inte alls var ovanligt att adliga unga män tog tjänst i andra länders krigsmakter.

-Att man blir kvar så länge som i hans fall är mer ovanligt, tillägger han.

-Rörligheten över statsgränserna inom aristokratin vid den här tiden är stor. Motsvarigheten idag skulle kunna vara de personer som arbetar i stora internationella storbolag som Microsoft eller Coca-Cola, och som tillbringar några år i Japan, några i Europa för att fortsätta till USA, säger Thisner.

Det var kriget som var förutsättningen för Pinellos snabba svenska karriär. Hade han kommit under fredstid hade sannolikt situationen sett annorlunda ut, tror Fredrik Thisner.

-Det har gått väsentligen långsammare, och det är inte ens säkert att han fått en fast position.

-Så i den meningen kom han ju hit i precis rätt tid.

I slutet av 1600-talet och över hela 1700-talet gällde det så kallade ackordssystemet både inom den svenska offentliga förvaltningen och inom militären. Det innebar att efterträdaren till en hög militär post helt enkelt köpte sin officerstitel, för dyra pengar. Det var om man så vill en slags pensionsförsäkring för avgående höga dignitärer.

-Det gick till så att om man blir befordrad till löjtnant, och den som tidigare haft löjtnantposten blir befordrad till kapten – då måste den nya löjtnanten betala den tidigare en stor summa pengar, förklarar Fredrik Thisner.

Från 1750-talet så vet man hur stora summorna blev, eftersom en viss procent av pengarna gick in i en särskild pensionskassa.

-En fänrikstitel, som ju var den lägsta officersgraden, kostade lika mycket som en bondgård. Summorna steg dessutom under senare hälften av 1700-talet och blev smått absurda, säger Fredrik Thisner. Ju högre officersgrad, desto högre belopp måste man betala, och finare regementen, som livgardet, var dyrare än de enklare landsortsregementena. Tanken var att man skulle få tillbaka sina pengar när man tog avsked ur armén, dvs slutade.

-Det man betalade för var den status som de här officerstitlarna hade, understryker Thisner.

Det fanns en liten möjlighet att komma runt de stora beloppen. Det var under den så kallade frihetstiden efter Karl XII:s död.

-Då fanns det en bestämmelse som sa att om den officer vars plats man skulle ta över dog, så behövde man inte betala ackordssummor.
Problemet var ju då att den döde officerens familj inte fick ut de summor som var investerade i officerskarriären. Detta i sin tur fick andra märkliga konsekvenser.

-Väldigt många officerare försökte ta avsked ur militären innan ett krig bröt ut. Vi fick en officerskår som bedriver en slags fanflyktsverksamhet av ekonomiska skäl, säger Thisner.

Officerare har alltid stått högt på den sociala rangskalan, men det uppstod problem när också personer som inte var adliga fick hög militär rang under den svenska stormaktstiden. I ett samhälle där status betydde allt visste man plötsligt inte vem som skulle buga för vem.

Vem har högst rang en lågadlig överste eller en grevlig kapten? Till slut var man tvungen att införa ett mycket detaljerat rangsystem där varje militär och civil befattning fanns inprickat på en rangskala, och där det var rangen, inte den adliga titeln som avgjorde statusen.

Rangordningen hade betydelse i vardagslivet inom de finare kretsarna.

-Rangen avgjorde i vilken ordning man gick i begravningståget, hur man skålade, dansade, satt i kyrkan. Och rangen spelade givetvis enorm roll när man skulle gifta bort sina döttrar och söner, berättar Fredrik Thisner.

I Danmark hade man infört ett liknande system lite tidigare, och den svenska adeln protesterade högljutt och sa att det nu skulle bli lika illa i Sverige som det var i Danmark.

-Det här var en massa adligt onödigt skrik i onödan, för det visade sig ju givetvis att det ända var de adliga som fick de högsta militära titlarna. Ju högre upp i rangordningen desto fler grevar hittar vi.

Den enorma vikt som lades vid rangordningen i samhället blev till och med föremål för teaterskådespel, berättar Fredrik Thisner. 1741 uppfördes för första gången en pjäs som hette Fru Rangsjuk, som handlar om en man som pressas av sin hustru till allt högre rang. Sensmoralen är att man ska bli vid sin läst och inte sträva efter högre rang.

När Det stora nordiska kriget tog slut genomfördes en reduktion, så att man åter kom ner i cirka 40 regementen.

I det läget blev en stor mängd officerare avskedade. Det fanns under Karl XII:s tid många ofrälse officerare, och det var de som i första hand nu måste lämna sina tjänster. Efter kriget var 70 procent av alla officerare adelsmän igen.

Officerskåren ändrade logik under Frihetstiden, menar fredrik Thisner.

-De muterar till en slags lokala gentlemannaklubbar, där tjänstgöringstiden inte är särskilt lång, där det är dyrt att delta och där de flesta är adelsmän. Det liknar dagens mest exklusiva segelklubbar eller golfklubbar, tillägger han.

Systemet pågår en bit in på 1800-talet. Ackordssystemet avskaffas till slut 1833.

När Giovanni Battista Pinello dör har han rangen som överstelöjtnant. En prestigefull utsiktsplats i samhället som han hade all anledning att vara nöjd med. Rangskalan hade 40 platser, där det finaste var nummer 1. Överstelöjtnant var placerad som nummer 21.

-Det var inte ens en procent av Sveriges befolkning som överhuvudtaget har ett rangnummer, så han befinner sig högt upp, slutar Fredrik Thisner.

Arkivens dag- lördag 12 november

Varje år öppnar ordnar arkiv runt om i landet Arkivens dag, där de visar spännande och intressanta arkivhandlingar och där personal svarar på frågor.

Maria Larsson Östergren är projektledare och berättar att årets tema är Konst.

-Syftet är att väcka intresse för arkiven och visa att alla kan komma och ta del av det rika material som finns i arkiven.

Maria Larsson Östergren berättar att intresset ökat och att det till viss del beror på att det finns så mycket material på nätet. Men en sån här dag är det viktigt att visa på hur ofantligt mycket mer material det finns i arkiven, som inte finns på nätet. Att ungefär 95% inte är tillgängligt på nätet.

Länk till:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".