14 november

Hur visste man vem som var vem?

Göran Stenmark
1 av 5
Göran Stenmark
Bröllopsfotografering Foto: Nordiska museet
2 av 5
Bröllopsfotografering Foto: Nordiska museet
Vagsala kyrkoarkiv, lysnings- och vigselbok 1794-1836. Klicka på bilden
3 av 5
Vagsala kyrkoarkiv, lysnings- och vigselbok 1794-1836. Klicka på bilden
Karin Sennefelt
4 av 5
Karin Sennefelt
Foto: Nordiska museet
5 av 5
Foto: Nordiska museet

Hur visste man att en person var den han eller hon utgav sig för att vara, innan det fanns ID–handlingar?

Det var först när en person hamnade utanför sin hemvanda miljö som det uppstod ett behov av att bevisa vem man var. 

En av de som uttnyttjade de möjligheter det här gav var Anna Maria Åhrman, som i slutet av 1700- talet utgav sig för att vara en man och som till och med gifte sig med en annan kvinna utan att avslöja sin identitet.

Sist i programmet även en nyhet som glädjer släktforskare och andra som nyttjar arkiven.

Publicerat måndag 14 november 2011 kl 09:00

För oss nutidsmänniskor är det självklart att man måste kunna identifiera sig genom pass eller id handlingar. Men så har det inte alltid varit.

För den som aldrig reste eller flyttade bort från sin hemsocken förr fanns ingen anledning till att bevisa att hon var den hon utgav sig för att vara. Det var först när man gav sig av hemifrån som det kunde uppstå problem med identifieringen.

Men det fanns naturligtvis människor som tog chansen att utnyttja det spelutrymme som fanns i systemet. En av dem var Anna Maria Åhrman som genom att låtsas vara någon annan än den hon egentligen var, kunde lura framförallt en kvinna vid namn Anna Fredrika Lundmark, men också folket i flera socknar.

Bedragerskan Anna Maria Åhrman föddes i slutet av 1700- talet i Uppland. Göran Stenmark som är arkivhandläggare på Riksarkivet SVAR i Ramsele blev uppmärksammad om hennes historia av en de många forskarna i forskarsalen.

-Vid 16 års ålder hamnar Anna Maria Åhrman på Ålbo i Ålands socken i Uppland. Där blev arrendatorns dotter gravid och man ville ha en far till det utomäktenskapliga barnet.

Anna Maria Åhrman klädde då ut sig till man och gick till prästgården, där hon godtogs som far.  Samtidigt verkar de ha funderat om det verkligen stämde varpå barnmorskan lejdes för att undersöka Anna Maria.

-I Tingsprotokollet framkommer det att barnmorskan hade undersökt Anna Maria på utsidan, utanpå kläderna och trpodde att det var en karl.

Anna Maria kallar sig därefter Anders Magnus och flyttar vidare. När hon tar ut flyttbetyget har hon det manliga namnet och kan därmed "vara" man.

-Det som kommer sen blir ännu värre, berättar Göran Stenmark, när hon flyttar till Vaksala socken i Uppland och gifter sig med en annan kvinna, Anna Frerica Lundmark.

-Det står i vigselnotisen, som i vanliga fall bara brukar vara några rader, men här upptar det här en hel sida eftersom det var så anmärkningsvärt.

Med det sista paret var ett stort och oerhört bedrägeri, emedan brud och brudgum bägge vore kvinnor. Förmodligen hon okunnig om hans kön, låtit förblinda sig att ingå äktenskap med Anders Magnus Åhrman för hans föregivna förmögenheter.

-Det här står att läsa i Vaksala kyrkoarkiv 1779, berättar Göran Stenmark. Och som det står här var bruden okunnig om att brudgummen var en kvinna. Det framkommer också att det verkar ha varit oklart med henne flyttbetyg, hur det egentligen var med henne kön.

Innan vigseln beslöt man att en doktor skulle besikta Anders Magnus för att se om han verkligen var en man.

-Men då var hon så slagfärdig att hon skickade sin bror istället.

Innan lysning kunde beviljas skulle man vara säker om personerna. Och ett rykte gick som gjorde Årmans kön tvivelaktigt, och som bestyrktes av den uppvisade attesten från pastor Tibble i Ålbo i Ålands socken i Uppland, där det under rubriken äktenskap stod Tvivelaktigt!

Detta så sällsamma och ovanliga uttryck gav pastorn i Vaxsala socken anledning att begära undersökning av en edsvuren doktor, som och skedde.

Men istället för Anders Magnus Årman instälte sig brudens svåger, som fick säker attest om sitt kön. Varken doktor eller prästerskap kände bedragenhet, varför lysning beviljades och vigsel skedde.

-Anna Fredrika verkar inte ha vetat att hon höll på att gifta sig med en kvinna, som det ser ut i protokollen, berättar Göran Stenmark.

Efter en tid uppdagades att det inte fanns några förmögenheter att hämta i äktenskapet, som Anna Maria hade utlovat.

-Sen läser man mellan raderna att de äktenskapliga förpliktelserna inte var så lyckade, så till slut kom det fram att Anders Magnus var en kvinna.

En månad efter vigseln blev först Årmans kön upptäckt, att hon var kvinna, vilket synes underligen. Och även att Årman hade intet arv och inga förmögenheter.

Bruden klagar hos Pastorn och saken anmäles i kapitlet, som remitterar saken till landshövdingeämbetet. Härifrån till Häradsrätt, varest längre tid undersökning skedde.

Straffet för de två kvinnorna blev 50 Riksadler och att de miste äran.

-Det var ju väldigt viktigt att man hade äran i behåll, berättar Göran Stenmark. Och även svågern fick också plika. 

Anna Maria, som spelade man, hade många medhållare...

Anna Maria Årman som spelt denna roll, hade många medhållare, vilka berömde hennes kvickhet. Men tänkande lastade och fördömde hennes dårskaper, i synnerhet som religion, ceremonier och lagar därigenom minskade sin kraft och hälgd.

-Både Anna Maria och Anna Fredrica fick lämna socknen och det ser ut som de flyttade båda två till Stockholm.

-Det måste ju ha varit något långt utöver det vanliga, och prästen skämdes säkert när allt uppdagades. Även om Anna Maria fick sitt straff, smålog hon nog.

-Men att kunna byta identitet under den här tiden då kontrollen över människan var så stor visar på hur finurlig Anna Maria var.

-Hon verkar ha varit en riktig äventyrerska, avslutar Göran Stenmark. 


Vem är vem?

I normala fall var det ovanligt att behöva bevisa sin identitet. I den begränsade värld som det stora flertalet rörde sig i var man den man var därför att andra visste det och kände till ens historia.

Karin Sennefelt är docent i historia vid Uppsala universitet och forskar just nu om hur man sett på människors identitet under 16, 17 och 1800- talen.

I normala fall var det ovanligt att behöva bevisa sin identitet. I den begränsade värld som det stora flertalet rörde sig i var man den man var därför att andra visste det och kände till ens historia.

Karin Sennefelt menar att det förr sällan eller aldrig blev aktuellt att ifrågasätta en persons identitet.



-Man fick lita på vad andra sa, helt enkelt säger hon och forsätter.

-Det var lojaliteter och sociala band som häll samhället samman, så det är inte alls konstigt. När ett litet barn föddes fanns det en skara hustrur från socknen med vid födseln, barnet döps offentligt i kyrkan och sedan följer man den här individen i socknen under långt tid. Då är det ju naturligt att det är socknen som intygar att en persons identitet.

Också när människor reste fanns tillhörigheten till familj, släkt, socken eller stad som är det viktigaste för att avgöra vem en person är.

-Det var inte alltid så himla viktigt med identiteten. Det spelade ofta mindre roll vilken bonde från Mora man hade framför sig, det viktiga var att det var någon bonde från Mora – en person som man kunde skicka meddelanden med, eller vad det nu var, säger Karin Sennefelt.

En person är med andra ord inte en individ i första hand utan en representant för sin grupp.

Tanken att kräva papper som styrker ens identitet är inte särskilt gammal. Karin Sennefelt berättar om en forskarkollega som sitter och studerar gamla skuldsedlar utgivna av Riksbanken. Enskilda personer har lånat ut pengar till staten och har fått papper på det. När pengarna ska hämtas ut så är det pappret som är viktigt, inte personen som håller i det:


-Och det är ingen som gör en identitetskontroll när skuldväxlarna ska lösas ut, berättar hon. Pappret är nog. Har man ett ombud, en fullmäktig, så verkar det gå lika bra.

Under den tid som historikerna kallar tidigmodern, dvs från 1500 till 1800 ungefär, så var det självklart att det syntes på utsidan vem en person var. Kön och klass bestämdes av hur man uppförde sig, hur man klädde sig och talade. Egenskaper, som fel och brister kunde också synas på utsidan. Karin Sennefelt berättar ett exempel från tidigt 1700-tal.

Det handlar om en kvinna som kommer till Karlskrona i samband med att hon lidit skeppsbrott 1707. Hon påstår sig vara en tysk hertiginna, hon kan flera språk och vet hur man för sig i salongerna. Hon blir omhändertagen av en av borgarna i staden, som låter henne bo hos sig, ordnar kläder åt henne och hennes lilla dotter. När man långt om länge förstår att hon är en bedragare, dras sig plötsligt karlskronaborna till minnes att hon ju faktiskt hade ett ärr på kinden, något som man då var alldeles säker på var ett tecken på oärlighet.

Länge tänkte man sig att människan var en formbar och föränderlig varelse, som blev som sin omgivning. Umgicks hon bland apor blev hon en apa. Inte ens människors könstillhörighet var en gång för alla givet.

-Under tidigmodern tid kunde man tänka sig att det faktiskt var möjligt att byta kön, berättar Sennefelt. En man som tillbringar mycket tid bland kvinnor skulle i princip kunna bli en kvinna. En europé som tillbringar 20 år i Amerikas indianer skulle kunna ändra sig så mycket att han blev en indian, med mörkare hudfärg och alla andra karaktäristika. Man trodde att kroppen var föränderlig.

Men i början av 1800-talet börjar man ändra synen på människan.

-Man börja tänka i naturgivna kategorier, säger Karin Sennefelt. Kvinnor och män är av naturen givna och kan inte ändras, samma sak är det med raser. Och när man börjar tänka om människan att hennes natur är fast, då kan man ju som en konsekvens tänka sig att fotografera henne, ta fingeravtryck och så vidare.

Det var först när en människa reste bort från sin kända miljö som frågan om hennes identitet kunde uppstå.  Med ökat resande kom med tiden högre krav på att kunna styrka sin identitet, men det fanns fler skäl till den nya tidens behov av identitetskontroll. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet börjar synen på människan förändras. Hon är inte längre bara en del i ett större sammanhang som en socken, eller en ätt -  hon börjar också bli en individ fristående från grupptillhörighet.

-Då blir den viktiga sociala relationen inte mellan människor utan plötsligt är det till exempel staten, nationen. Man börjar också tänka i termer av att man kan byta stånd, dvs göra en klassresa. Så banden mellan människor, det kitt som hade hållit ihop dem tidigare, började brytas upp. Samtidigt började statens inflytande över människorna ta allt större plats.

-När staten börjar bli mer och mer inblandade i människors vardagsliv, då blir det också allt viktigare att kunna identifiera folk, och systemen för att hålla ordning på dem blir allt mer utvecklade, slutar Karin Sennefelt.

Bonusmaterial

Lyssna till Karin Sennefelt:

Karin Sennefelts forskning om hur man identifierade människor innan det fanns några identitetshandlingar är en jämförande studie mellan Sverige, England och USA. Förhållandena i de tre länderna skiljer sig åt en hel del. Här intill kan du höra henne utveckla hur USA och England skiljde sig från Sverige i det här avseendet:

NYHET!
Sekretessgränsen flyttad- fler arkivhandlingar på nätet

Den 7 november, togs ett beslut som raikalt förändrar de sekretessregler som gäller för arkivhandlingar. Tidigare har funnits skillnader i sekretessen beroende på om man hämtat arkivhandlingar från nätet eller besökt ett arkiv.

Anders Nordström som är chef för Riksarkivet SVAR har suttit med i den grupp som sett över reglerna.

Han berättar att tidsgränsen för publicering av digitaliserade arkivhandlingar på webben nu ändrats från 100 år till 70 år.

Sedan i helgen kommer det alltså gradvis att bli möjligt att komma åt arkivhandlingar från åren 1911 till 1941 hemifrån datorn. De 30 årens arkivmaterial har tidigare varit låsta till arkiven och inte kunnat visas digitalt.

-Tidigare har man tillgängliggjort arkivhandlingar i Riksarkviets forskarsalar som är 70 år gamla, och då följer vi Offentligehets- och sekretsslagen. När vi tillgängliggjort samma arkivhandlingar digitalt på internet som måste vi dessutom följa Personuppgiftslagen, PUL.

-Men sedan ett par år har det skett lättnade i PUL som gör att vi kan tillgängliggöra arkivhandlingar som är äldre än 70 år på nätet. 

Det betyder att en period på 30 år kan tillgängliggöras på nätet, motsvarande ungefär 20 miljoner bilder. Redan under helgen har 3 miljoner bilder släppts, och fler blir det.

Ett alldeles nytt material som släppts nu är SCB:s jordbruksstatistik.

-Det är ett mycket intressant material som visar vad olika fastigheter hade för djur och vilka grödor som odlades.

Anders Nordström säger att det är en demokratisk rättighet att kunna titta på handlingar som inte omfattas av sekretess oavsett om man är på ett av landets arkiv eller om man sitter vid datorn.

-Det är viktigt att betona att det fortfarande är det förbjudet att publicera känsliga eller integritetskränkande uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religion, hälsa eller sexualliv och medlemskap i fackförening.

-Det materialet undantas när vi gör den här publiceringen, berättar Anders Nordström. 

För att komma åt de här handlingarna på nätet behövs ett abonnemang hos SVAR: 

Skriv ut

Nyckelord

Säsong 10

Dela

Användarkommentarer

2 Kommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare av sverigesradio.se och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar Sveriges Radios regler för kommentering

Visa fler