Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten.

Redaktionen

Uppdaterat fredag 14 november 2014 kl 00.00
Publicerat lördag 21 januari 2006 kl 13.35
Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström
1 av 4
Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström
Hulda Qvänsel född Svensson 1872- 1947
2 av 4
Hulda Qvänsel född Svensson 1872- 1947
Tv Teresia Byström född Larsson (Gunillas mormor) 1892- 1960. Th Anna Nyström född Nydahl (Gunillas mormorsmor) 1868- 1955
3 av 4
Tv Teresia Byström född Larsson (Gunillas mormor) 1892- 1960. Th Anna Nyström född Nydahl (Gunillas mormorsmor) 1868- 1955
Hulda Qvänsel född Svensson (Elisabeths mormorsmor) 1872- 1947. Foto: Privat
4 av 4
Hulda Qvänsel född Svensson (Elisabeths mormorsmor) 1872- 1947. Foto: Privat

Vår e-post är: slaktband@sverigesradio.se   

Vanliga brev kommer fram på adressen:
Släktband
Sveriges Radio
906 15 Umeå

- Jag heter Gunilla Nordlund och har arbetat på Sveriges Radio sedan 1986. När jag var 16 år klev jag in på Landsarkivet i Härnösand för första gången och tillhörde de allra yngsta forskarna.

På den tiden bläddrade man i originalhandlingar. Stora kyrkböcker plockades upp ur arkivens källare och jag minns hur det gamla lädret från omslagen låg som en svag doft i forskarlokalen.

Till en början var jag ivrig och sökte så många namn som möjligt- ju längre ner i historien desto bättre. Men så småningom breddade jag forskningen för att se om alla familjehistorier jag hört verkligen stämde. Många timmar gick åt till att söka i polisrapporter, obduktionsprotokoll, skolbetyg och andra arkivhandlingar som inte var scannade utan krävde ett besök på Landsarkivet, och eftersom nästan alla mina rötter är från Norrland var det praktiskt att växa upp i Härnösand där alla arkivhandlingar som berör min familj finns.

Som så många andra har jag emigranter i familjen. Min mormors mor, Anna, blev änka när hennes man dog ung i brusten blindtarm. Hon gifte sig med en tio år yngre man och reste iväg till Minnesota med två av sina tre barn. Den äldste sonen lämnades kvar i Sverige och fick bo hos svärförädrarna.

Teresia, min mormor var ett av barnen som fick följa med till Minnesota. Det sägs att hon bara hade en kofta under resan som skydd mot kylan. 

Tydligen längtade Anna hem under hela amerikavistelsen, och när den nye mannen dog i lungsot reste de alla hem till Viksjö i Ångermanland. Teresia hade då fått två småsyskon Alice och Werner som aldrig hade varit i Sverige. Enligt familjehistorien åt de alla nästan ihjäl sig när de äntligen fick komma hem och äta blåbärsgröt.

Jag har idag ansvaret för Annas grav på Stigsjö kyrkogård. Hon ligger där bredvid sonen Werner som sköt sig i unga år på grund av olycklig kärlek. Jag beundrar Annas mod att lämna Sverige och söka efter en ny framtid långt hemifrån.

---

-Jag heter Elisabeth Renström och har drygt 30 års erfarenhet som journalist. En ganska stor del av yrkeslivet har jag ägnat åt att i populärvetenskaplig form berätta om människors villkor i gångna tider.

Vi som lever nu har, tror jag, väldigt mycket gemensamt med dem som gått före oss. Våra tankar om de grundläggande frågorna, om livet och döden, skiljer sig nog inte så mycket från de som våra anfäder- och mödrar tänkte. Men villkoren för våra liv ser ändå helt annorlunda ut. Ramarna har i olika tider bestämts av vad som just då ansetts rätt och rimligt, politiskt korrekt eller passande. Det är viljan att försöka förstå hur de ramarna sett ut och vad som fått människor att försöka spränga dem, om driver mig.

Jag har släktforskat en del på amatörnivå. På min fars sida finns det smeder, smeder och ännu fler smeder i Småland och Östergötland. Den andra rottråden går ner i den västgötska myllan bland småbönder, pigor och drängar.

Där finns också min mormorsmor Hulda, som är en av de människor ur mina egna släktled, som jag gärna skulle velat träffa. Hon var engagerad i striden för kvinnlig rösträtt, var bekant med Kata Dahlström och fick medalj av kungen för att hon drev arbetsstugor, ett slags fritidshem, för barn i 1910-talets Västergötland.

Hon yrkesarbetade hela sitt liv, som folkskollärare, och detta i en tid då det annars ansågs självklart att små barn inte kunde undervisas av gifta kvinnor.

Jag fick för en tid sedan en bunt bilder på henne från en period då hon arbetade i Luleåtrakten, på en av dem sitter hon uppflugen på en motorcykel med sidovagn. Jag tror hon hade kul den dagen.

Vi är ständigt på jakt efter nya berättelser om människoöden förr, men också förslag på arkiv som är intressanta för släktforskare och andra historieintresserade.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".