Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En mix av de hetaste personerna och nyheter från jordens alla hörn.
Dagens gäst

Susanne Aalto: Utan svarta hål fungerar inte en gps

Publicerat söndag 14 maj kl 14.00
"Jag var 11 år när jag bestämde mig för att bli astronom"
(4:25 min)
Susanne Aalto, professor i radioastronomi vid Chalmers, och Mina Benaissa.
Susanne Aalto, professor i radioastronomi vid Chalmers, och Mina Benaissa. Foto: Ylva Carlsson/Sveriges Radio

Susanne Aalto är Sveriges första kvinnliga professor i radioastronomi. Här berättar hon om hur hennes fascination för rymden började, och vad vi kan använda svarta hål till.

 - Jag var ungefär 11 när jag bestämde mig för att jag ville bli astronom. Jag visste att jag ville studera stjärnhimlen. Och det hänger ihop med att jag älskade konståkning.

Mhm - och kopplingen där...?

- Jag växte upp i Hallstahammar, och för att kunna åka konståkning så fick man åka efter killarna hade spelat hockey, och det var ute, och man fick gå till hockeyrinken efter att de var klara. Så mina föräldrar släppte ut mig, snälla som de var, och jag vandrade dit på vintern med skridskorna på axeln och fick sätta på ljuset på rinken själv. Och då upptäckte jag ju stjärnhimlen på vägen dit.

- Och konståkning är ett jättebra sätt att lära sig fysik på. För om man inte gör det rätt när man ska göra sin piruett, då slår man sig rejält. Så man får en kroppslig känsla för fysik.  

Det var ont om kvinnliga förebilder inom astronomi. En karaktär i en barnbok hennes mamma köpte till henne. Men det fanns även andra som lät en liten flicka få ha sitt intresse ifred.

- Jag vill gärna lyfta fram bibliotekarierna i Hallstahammar. Jag kom ju där med mitt intresse, och de tog mig på allvar och plockade fram böcker... så där satt jag, hade min egen lilla hörna till slut. De lät mig vara den jag var, och såg till att jag var välförsedd med olika typer av litteratur. Det var helt avgörande för mig. Utan de bibliotekarierna tror jag inte att jag skulle stå här idag och prata med dig om radioastronomi.

Vad har vi för nytta av att veta en massa om svarta hål?

- De är så fascinerande i sig, man vill försöka förstå dem bara för att de är så konstiga. Du har någonting som är i princip bar aen punkt, men som kan väga en miljard gånger solen. Om det är ett supermassivt hål som är mitt specialområde då.

- Det finns också mycket praktisk betydelse av det här. Till exempel skulle du inte kunna ge dig ut och navigera med din gps om vi inte visste att det finns supermassiva svarta hål. De funkar ungefär som fyrar; de skickar ut jättestark strålning, så man kan använda de här "fyrarna" som en slags fast punkt - man brukar kalla det för ett referenssystem. Och gps-satelliterna måste ha den här fasta punkten för att veta var de är. Så vi måste ha supermassiva svarta hål för att veta var vi är nånstans. Utan dem skulle inte gps-satelliterna fungera. 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".