FILMERNA DRIVER PÅ

Onsdag 17 oktober 2012 00:00

Från Japan kommer en kladdig och  technicolortramsig  och  extremt rörlig  film  där nästan alla slits i  stycken pch massakreras på diverse dekorativa  sätt.  Anledningen förblir lika  dunkel som dimman som  hänger över  den  märkliga ön  där eländet utspelas.

Detta smakar Tom & Jerry eller Hacke Hackspett.  Alltså  en animerad  värld   där alla kan detonera och malas ner i köttkvarnar eller  fastna i  grillugnar och brinna upp för att sedan ändå stå upp efter några minuter. 

Filmen smakar  lite Flugornas Herre (klassikern av  William Golding)och en aning 1984 och ibland kanske en sorts maraton-Chuck Norris-rulle där det växer fram  yxor, motorsågar, svarta muskedunder och  det  avfyras  träffsäkra sparkar  som  öppnar nya leenden  mitt i gamla kroppar. 

Filmen är ett stort sprakande överdåd.  Den heter Battle Royale och är  en sorts  förspel till en annan  modern  söndertrasarfilm ” The Hunger Game”. I en värld av överflöd blir förintelse och  undergång en raffinerad krydda. I  Battle Royale  får du en hel skottkärra starka kryddor.

Dessutom  bjuds du på en diagonalåkning genom en  känsligt utvald provkarta på  de klassiska  storverken i musiken.  Så påminner filmen ibland om ”Apocalypse Now” eller något eklektiskt gjort av Tarantino.

De tonåringar som du ser i”Battle Royale” lever i ett artificiellt  samhälle.

Men  det hektiska tempot, det meninglösa och kaotiska våldet gör att du snart kan skymta en Hacke Hackspett-allegori över  vår tids mardrömssnabba konsumtion av vänner, kontanter och ideal. Allt  brinner i en bengalisk brasa.

Sedan såg jag ytterligare två filmer ” God Bless America” och  ”Shame”. Den förstnämnda är troligen den  mest egensinniga halshuggningorgie av   vår tids underhållningsindustri med  dess plåtskratt,  botox och  inbyggda lösbröst.

Filmen   rullar igång och snart påminner den om ett stycke påtänt ”Bonnie&Clyde”-epos, där ingen skonas och utrotningen  löper som en skogsbrand i de rykande ruinerna av vårt flabbande Västerland. Detta är blodig satir och med tonvikt på båda orden. 

I filmen ”Shame” möter vi en ensam  man på jakt efter ömhet och kärlek.  Han snurrar in i en lysande labyrint  där all erotik måste upplevas genom ett filter. Mannen  skulle säkert få en rad  förnumstiga diagnoser av en psykolog .

Men hans  längtan är den vanliga och skräcken för tomhet känner alla  män igen. 

Om du ser dessa tre filmer efter varandra får du en hastig röntgenbild  av tillståndet i Västerlandet. Fast med  turbotempo och en dynamik som dunkar genom alla digitala dygn.

Plus att  musiken  i dessa tre filmer  ligger som en läcker gas över dessa tre anrättningar och gör att du simmar mot  mål i alla tre filmerna och känner dig något smartare . 

Dessa tre filmer är lite som en lång Matiné-föreställning för vuxna med en moraliskt uppfordrande ton. Sällsamt och  upplysande i tusen färger.

KJELL ALINGE