Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Smogg 2006-01-30

Publicerat måndag 30 januari 2006 kl 06.48

BOOGIE BY BERWALD.

Det finns en hall döpt efter Berwald. Insprängd i berg. Nu fylldes den av Boogie.
Woogie.
Hädiskt sagt.
Prokofjev är en av dessa tonsättare som ständigt har Stalinskuggan i hasorna. Han hade Stalins musikmumier i hasorna under sin livstid.
Dogmmaskinen tyckte förstås att Prokofjev var opatriotisk och hopplöst urspårad.
I Berwaldhallen i fredags - den tjugosjunde januari - fanns en liten cylinderformad ryss som solist vid pianot när den femte av Prokofjevs pianokonserter fyllde oss besökare med jungfruliga jordskred.
Symfonin är från förra århundratalets trettiotal. Spelad så här är den komplett nutida och bombastiskt vild. Alexander Toradze hette cylindermannen. Jag läser i programmet att han är en av dom främsta pianisterna i världen- inom den romantiska traditionen.
Ord för tanken stratosfäriskt fel. Romantik - jovisst - det rymmer ju också stormande känslor och inte bara betande får och herdar.
Men Toradze är en anfallspianist. Han angriper instrumentet och han får mig att tänka på en friformjazzmusiker.
Musiken skevar och bryts sönder. Att hitta ett beat är riskabelt om man inte vill vricka foten eller få öronmusklernas senfästen att lossna. Toradze ser också ut att lossna. Febrig. Som om han lämnat orkestern efter sig i ett annat landskap.
Dom är kvar i diligensen och Toradze har avfyrat sig själv upp mot stjärnorna med sina svetsigt sotsvarta tangenter som trampolin. Pianot hörs allt klarare som om det är ett metallintrument. Och det är ju strängar av metall som sätts i svängning- men jag hör metal music. Som kommen ur ramponerad trumpet eller annat brinnande bleckblåsigt.
När alla applåder tystnat och Toradze lämnat arenan väntar jag mig att hitta lösa tangenter liggande här och där.
En hårt arbetande pianomassör.
Eller piano-massakrerare.
Toradze var plaskvåt av svett.
Jag tror det rök ur pianomaskinen.
Åtminstone blev jag antänd.
Symphonie Fantastique efter pausen var vad publiken sett fram mot inser jag ju.
Visst är det ett stort äventyr och om man läser på vet man vad som hände Hector Berlioz under tiden då musiken föddes.
Stor förälskelse och stor vånda och fasa. Detta talade presentatören Marie Eby von Zweigbergk om. Jag har också pluggat på.
Men väl framme och placerad framför orkestern inser jag att ”illlustrationstanken” gör Musse Pigg-musik av Berlioz. Denna symfoni är fantastisk utan Hectors dagbok.
En korsning av glidflykt genom luftrum med befjädrade vänner. Fågelflappret hörs klart och starkt. Korsning av den glidflykten och tidiga tecknade filmläten.
Fantastiska flamingos.
En lila symfoni. Våldsamt violett.
Men trånandet efter den älskade bär trygghetens molniga keps. Att låta sig genomströmmas av dessa klanger i Berwalds bergrumsinsprängda hall är mäktigt.
Musiken fyller varje kroppsdel. Visst är sändningen via radio bra att den finns - detta hör du tredje februari i P2!
Stor rekommendation.
Men i Berwalds Boogierum är du naken. Badande i musik. Prokofjevs femte är brottning och fysisk fostran. Pröva den metoden nästa gången du ser Alexander Toradzes namn!
Utsätt dig för the Boogieman från Tiblisi!

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.