Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P4 Jönköping väcker dig med musik, nöje, kultur och aktuellt från Jönköpings län.

Små tomater röda - en bästsäljare av Johanna Linder med goda råd och idéer av Björn Alverfeldt

Publicerat onsdag 8 mars 2006 kl 05.53

SMÅ TOMATER RÖDA

Kapitel ett

Sven Jansson tittade på klockan och blickade sedan ut över aulan, där 134 studenter satt och svettades över Göken.

-Tre timmar kvar, tänkte han och drog en djup suck. Sven brukade roa sig med att fantisera ihop historier om studenterna i tentasalen, för att få tiden att gå.

Killen i rosa skjorta hade säkert inte läshuvud, men han om han inte tog sin examen skulle hans smartare lillebror få ta över pappans advokatfirma och rosaskjorta-killen skulle bli helt arvlös.
Och den där piercade tjejen med dreadlocks, hon låtsades säkert att hon var superengagerad i människorättsfrågor med sina kompisar på Kulturhuset, men när ingen såg henne köpte hon rengöringsmedel med klorin, superdjurtestat smink och inte alls rättvisemärkt colombianskt kaffe.
Och den där lilla korta tjejen med mjuka bruna lockar och en grön sjal virad runt halsen... Hon var säkert alldeles, alldeles underbar...

Samtidigt som Sven började fantisera om hur det skulle vara att bo tillsammans med tjejen i den gröna sjalen tittade hon upp och deras blickar möttes för en sekund.

Sven tittade snabbt undan och försökte istället verka väldigt upptagen med att återigen kontrollera hur mycket klockan var, på det svindyra armbandsur som han fått av Beatrice i julklapp. Egentligen gillade han inte alls klockan, men Beatrice hade slängt hans älskade gamla plastklocka som han köpt när han var i Grekland 1987 och sagt att han måste bli VUXEN nån gång.

Kapitel två

Ingenting hos Sven dög egentligen i Beatrice ögon. Inte hans kläder, inte hans familj - som inte var fin nog för hennes halvadliga släkt med gamla pengar - något som Beatrice gärna skröt om. Problemet vare bara att Beatrice rika knösar till föräldrar var alldeles för snåla för att dela med sig av sina gamla pengar och Beatrice var dyr i drift.
Och Svens tentavaktspengar räckte inte ens till hälften av vad Beatrice Gucci-väskor och mirakelkrämer kostade.

När pizzerian på hörnet annonserade efter en sandwich-man blev således Sven ganska glad. Han behövde pengarna och det kunde vara skönt med lite frisk luft efter alla timmar i den unkna tentasalen.
Beatrice höll dock på att smälla av när hon fick veta.

- Du är inte klok, skrek hon med den där gälla rösten som hon fick när hon var upprörd.

- Vad ska alla mina vänner säga? Och mamma och pappa? Jag som har sagt till dom att du skulle ta din examen i vår! Det här ska du få ångra, väste hon och smällde igen dörren, för att gå ut och shoppa upp pengarna Sven tjänat den senaste månaden.

Och mycket riktigt, när Sven för första gången var ute och promenerade med två pappskivor hängande över axlarna, med texten ”Babylons pizza - den är syndigt god” och mötte Beatrice tillsammans med en kostymnisse från hennes reklambyrå, såg hon åt ett annat håll och låtsades som om hon inte kände honom.
Någon som däremot hälsade glatt var tjejen med den gröna sjalen.
Sven trodde knappt det var sant när hon dessutom stannade för att prata.

- Jag klarade tentan! Jag tror du för tur med dig. Får jag bjuda på en fika?

Kapitel tre

Tjejen i den gröna sjalen, som visade sig heta Emma, och Sven slog sig ner i fåtöljerna på 50-talsfiket som Sven brukade gå till. Det visade sig och Emma och Sven hade flera gemensamma intressen, bland annat var de eniga om att alla som släppte ut fossila bränslen borde få äta plastkorvsinpackade bruna bönor resten av livet.

- Lova att du inte säger det här till någon, men jag är nåt på spåren, viskade Emma och böjde sig förtroligt över bordet.

Emma plockade upp en tjock pappersbunt ur sin tygväska och Sven började läsa... Oljebrytning... Oändlig energriresurs... Hemligstämplat...

Det tog ett tag innan alla polletter föll ner, men när Sven läst färdigt bara gapade han.
Beatrice pappa, den rike knösen, hade i hemlighet borrat upp ett helt berg i Smålandsstenar och hittat en helt ny typ av olja som bröts i stora block, för att sedan säljas dyrt till den ryska maffian.
Sven och Emma tittade på varandra. Både visste vad som måste göras.

Kapitel fyra

- Älskling, kom får du se! Nelson kryper!

Sven tittade kärleksfullt på sin lilla familj. Lille Nelson ålade sig fram på golvet och Emma smuttade på en kopp grönt te på den stora ryamattan.
Efter att Beas rika knös-pappa hade hamnat i fängelse för miljöbrott hade alla velat höra om Svens och Emmas äventyr i Smålandsstenar och boken de skrivit om miljöskandalen låg etta på pockettoppen.

Men Sven satt fortfarande tentavakt ibland. Och livet kändes på det hela taget ganska vackert.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".