Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ditt frukostsällskap i vardagen. Nyheter, sport, trafik & väder blandas med musik, gäster & reflektioner...

Hon fick av mig byxorna..

Publicerat torsdag 16 april 2009 kl 05.55
1 av 10
Är det Kärenskogs sätt att lämna en del av sin själ i Norrbotten?
2 av 10
Haute couture i morgonstudion..
3 av 10
En orgie i grönt...
4 av 10
Lena & Valborg, diakoner på besök i morgonstudion.
5 av 10
haute couture live i P4
6 av 10
Bara ben och gröna skor under mixerbordet.
7 av 10
Sara är den första som fått av mig byxorna i direktsändning. Allt för konsten.
8 av 10
Eleonor Norgren i samspråk - i den form hon gillar, öga mot öga.
9 av 10
Jons morgonpromenad till jobbet på Gärdet...
10 av 10
Hundbajs med glitter..en konstinstallation som Jon Kärnsskog nästan snubblade över under morgonpromenaden.

..i direktsändning, Sara J:son Lindmark - och det är hon den första som lyckats med. Allt för konsten. Sara hade gett sig själv uppdraget att skapa kläder i direktsändning och draperingen blev inte tillfredsställande för henne, då jag hade bylsiga jeans under tygsjoken. Vad gör man inte för att tillfredsställa en estet...


 

Jag borde ha anat att den annorlunda morgon var i antågande när jag såg Sara baxa in sin väninna, den lilla provdockan i studion. Med den som utgångspunkt - eller snarare klänningen som hängde på den - diskuterade vi haute couture redan kvart över sju på morgonen. Det händer inte varje dag i mitt liv.

När hon sen packade upp sin väska fylld med glittrande, blankt påfågelsgrönt tyg började jag förstå att det var stora saker på gång.

Sista halvtimmen hade jag Sara bokstavligt talat flåsande i nacken, men hon flåsade inte farligt mycket, för det är svårt när man har munnen full av nålar.

Det är kanske inte något jag skulle gå på fest i (jag skulle föredragit den svarta som hängde på provdockan) men jag måste säga att jag är djupt imponerad av kreativiteten som manifesterades i draperingar och sidenband på min kropp. Och jag får en kick av udda upplevelser, det är bara att erkänna. Drapering i direktsändning kvalar in som en sådan. Sedan blev det kanske blev lite väl udda när chefen råkade stega in i studion när jag stod där i bara trosorna, då jag skulle i vardagsstassen igen...

Det är kanske att kasta sten i glashus att ens formulera frågan då jag sitter här och skriver på vår ”morgon-blogg” - men jag måste ändå göra det:

Hur hinner de leva? Alla moderna människor som bloggar och twittrar och facebookar? Nu räcker det inte med ett inlägg per dag längre.

Man ska ständigt uppdatera världen med små korta inlägg om vad man gör - mikrobloggen twitter som min gamla kollega Jon Kärneskog berättade om med inlevelse, under sin morgonpromenad i Stockholm (8.10).

Tydligen är det intressant att hålla sig uppdaterad om vem som äter glass och vid vilken tidpunkt. Tillåt mig att inte helt förstå tjusningen och finessen. Trots att min gamla kollega betonade att det inte behöver ha ett högre syfte än att det är kul. Och det är det för många - gott och väl så.

Risken är väl bara att man glömmer konsten att ta in nuet med alla sinnen om man samtidigt ska dokumentera det...Fast det är klart...vissa delar av verkligheten låter man gärna bli att ta in egentligen. Men kan inte låta bli att dokumentera i alla fall. Bilden nedan skulle kunna illustrera Jons personliga blogg över dagen - nu får den även glittra på vår hemsida...

Elleonor Norgren var morgonens nyhetsredaktör men hann dessutom starta ett upprop.

Hon gick ut starkare än jag i sitt motstånd till denna nya form av kommunikation. Hon startade uppropet ”Våga vägra Facebook.” Med underrubriken ”Skaffa dig ett liv”. Hon berättade illustrativt om hur hon besök hos ett par vänner i Stockholm inte riktigt visste vad hon skulle göra, när vännerna satt helt uppslukade vid sina datorer för att uppdatera facebook och skicka hotmail och allt vad man nu gör hela tiden. Istället för att umgås ”in real life”, när nu alla var där i samma rum.

En helt annan form av kommunikation talade vi om med Lena Olsson-Sandling och Valborg Englund, som är diakoner i svenska kyrkan. Där har man nu tagit initiativ till att i organiserad form öppna telefonerna för tidsbeställning av samtal med diakon eller präst.

De vittnade om samtalets välgörande och ibland närmast förlösande effekt. Hur ett par lyssnande öron och en bekräftande närvaro gör att de nya idéerna föds - hur vi ofta bär lösningarna på livets dilemman inom oss själva men behöver hjälp att få fram dem.  (8.40 om du vill lyssna igen)

Till sist måste jag konstatera att jag glömde fråga Kärneskog det jag undrat i flera månader. Är det hans skor som står i kapprummet på SR - och varför lämnade han i så fall kvar dem?

Lena Callne

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".