Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kichwafolket i Ecuador

Förfädernas odlingssätt gör egna chokladen till världssucce

Publicerat fredag 11 januari 2013 kl 05.32
"Vi har gjort oss av med mellanhänderna"
(1:22 min)
1 av 37
Det finns dock en orm i paradiset. Kallaris kakaobönder kan komma att drabbas både av guld- och oljeutvinningen. På bilden en boa constrictor som precis har svalt en höna, det är därför den är extra rund längst till höger. Foto: Anneli Stark.
2 av 37
Kakaobönor färdiga att skörda. Alla kakaobönor skördas för hand. Foto: Anneli Stark.
3 av 37
Carlos Pozo. Foto: Anneli Stark.
4 av 37
Kakaobönderna i Kallari kooperativet odlar på förfäders vis där olika gröder växer på samma område. Ruth Cayapa (th) är en av cheferna inom kooperativet. Det är viktigt att både kvinnor och män har chefspositioner inom Kallari. Foto: Anneli Stark.
5 av 37
Kakaoplantor i väntan på att planteras. Foto: Anneli Stark.
6 av 37
Ett typiskt sommarbostaden för en kakaoodlande familj. Foto: Anneli Stark.
7 av 37
Omogna kakaobönor. Kakaobönorna växer direkt på grenarna. Foto: Anneli Stark.
8 av 37
I det väglösa Amazonas transporterar sig kakaoodlarna på vattnet. Foto: Anneli Stark.
9 av 37
Tre kichwakillar vid floden. Foto: Anneli Stark.
10 av 37
Blomsterprakten är rik i Amazonas. Foto: Anneli Stark.
11 av 37
Hemma hos en kakaobonde i utkanten av Amazonas. Det finns ingen el i huset, bara en gasspis. Innen i Amazonas är istället elden central i hemmet. Foto: Anneli Stark.
12 av 37
En sengångare hälsar på när tvätten hänger ute. Foto: Anneli Stark.
13 av 37
Kooperativets ledare Carlos Pozo bland kakaokärnor. När de nyskördade kakaobönorna kommit till kopperativet läggs de i lådorna så att fruktsaften rinner av innan torkning Foto: Anneli Stark.
14 av 37
Kallari arbetare. Foto: Anneli Stark.
15 av 37
Kakaokärnor som nyss har kommit till fabriken. Det är kärnorna som används för att göra choklad. Fruktköttet som tagits bort smakar ungefär som lichifrukt. Foto: Anneli Stark.
16 av 37
Kakaokärnorna läggs ut för att torkas. De ligger här mellan sex till fjorton dagar att torka dem och läggs i säckear för vidare transport. Foto: Anneli Stark.
17 av 37
Kallaris ekologiska kakao stämplat på väggen. Foto: Anneli Stark.
18 av 37
Skolflickor i byn Illayaku som ligger strax utanför Tena. Foto: Anneli Stark.
19 av 37
Nybyggda skolsalar, Illayaku. Foto: Anneli Stark.
20 av 37
Skolbarn i djungelstaden Tena. Foto: Anneli Stark.
21 av 37
I Kallari kooperativet satsas det mycket på barnen. Foto: Anneli Stark.
22 av 37
Kichwa ungdomar tränar traditionell dans. Även om många ungdomar klär sig västerlänskt är de måna om den traditionella kulturen, däribland dansen. De ser inte problem att förena den västerlänska kulturen med sin kichwa idientitet. Foto: Anneli Stark.
23 av 37
Carlos Pozos hem, så här bor de flesta i detta område. Foto: Anneli Stark.
24 av 37
Kallaris kontor, utbildningslokal och lagar i Tena, i Amazonas. Foto: Anneli Stark.
25 av 37
Två kvinnliga medarbetare på Kallaris kontor i Tena. Foto: Anneli Stark.
26 av 37
Carlos Pozos son Etza har fått följa med till kontoret. Foto: Anneli Stark.
27 av 37
Carlos Pozo framför säckar med torkade kakaobönor som ska iväg till Quito. Foto: Anneli Stark.
28 av 37
På väg med kakao till Quito för att göra chokladkakor av den. Foto: Anneli Stark.
29 av 37
Här rostas kakaokärnorna och får den mörkbruna färgen. Innan dess är de lila innuti. Foto: Anneli Stark.
30 av 37
Dåliga kakaobönor sorterast alltid bort för hand i fabriken. Foto: Anneli Stark.
31 av 37
När kakaon har rostats värms den till mellan 72-75 grader C, bara genom att värma upp kakaon kan man få fram kakaomassan utan att tillsätta något extra. För att det ska bli choklad måste man tillsätta socker och eventuell samksättning. Foto: Anneli Stark.
32 av 37
De toma chokladkakeformarna. Foto: Anneli Stark.
33 av 37
De med choklad fylda formarna. Maskinen skakar kraftigt för att luftbublorna så att det inte blir luftbubblor i chokladkakan. Foto: Anneli Stark.
34 av 37
Den färdiga chokladkakan. Alla chokladkakor vägs för hand. De som väger förmycket eller för lite går tillbaka. Foto: Anneli Stark.
35 av 37
Chokladkakorna paketeras först i stagionolpapper. Foto: Anneli Stark.
36 av 37
Chokladen ska sedan läggas i en pappförpackning, innan den skeppas ut i världen. Foto: Anneli Stark.
37 av 37
"Bästa kakaon och chokladen i världen". Foto: Anneli Stark.

Från att nästan knappt ha tjänat något på sina kakaoodlingar i Ecuadorianska Amazonas, lever nu 850 familjer från kichwafolket väl, eftersom att de själva inte bara odlar kakaon, utan processar den och tillverka choklad. Deras ekologisk ”fari trade” choklad har på bara några år nått chokladälskare världen över. De odlar den enligt förfädernas tradition, där grödor av olika slag växer nära varandra.


Visa Kallari på en större karta

Kakaon odlar de på förfädernas vis, med grödor av olika slag som växer nära varandra.

– Ja vi odlar på det traditionella sättet, som våra förfäder planterade och skördade. Det är på detta sätt kan vi skydda och bevara ekosystemet, för att förena utveckling och hållbarhet, berättar Carlos Pozo som leder verksamheten i Kallari kooperativet under ett besök i Stockholm.

Där låter kakaoträdet växa tillsammans med andra grödor och medicinväxter. 

– Våra förfäder sa att det bästa de kunde ge oss var en bra utbildning. Nu är det inte bara det som gäller. Vi tror att det bästa som vi kan ge till våra barn är en hälsosam planet, säger Carlos Pozo och fortsätter:

– Vi är både ett internationellt företag och vi lever i balans med ekosystemet. Det det är för att vi gjort oss av med mellanhänderna. Vi når själva slutkonsumenten. Förr var det mellanhänderna som tog hand om vinsterna utan att bry sig om kvanliten. 

Carlos Pozo berättar att det inte har varit ett enkelt att få allt att fungera:

– Det har tagit tid och det har varit ett hårt arbet att följa upp allt,

Det var 17 år sedan de började den mödosamma och framgångsrika resan:

    - 1997grundade föreningen Kallari
    - 2001 började de sälja kakao
    - 2005 började de producera egna chokladkakor.

– Vårt syfte och mål är att producera världens bästa choklad. Ecuador har de bästa kakaobönorna. Vårt mål är att göra den bästa cholkaden. Vi har de bästa bönorna, men än så länge inte den bästa chokladen. Vi arbetar för att nå dit, säger Carlos Pozo. 

Chokladen finns i USA, Frankrike, Italien, Sverige, vi är på väg in på den tyska marknaden, vi arbetar med Australien, och vi finns i Japan, vi är på väg in i Kina och Sydkorea. I Sydamerika finns vi i Brasilien och Chile. 

– Vi började med att skapa en webbsida. Det var vår första kontakt med världen. Den hjälp vi har fått från Ecuadors regering har varit viktig. Ambassadernas handelsavdelingar har hjälpt Kallari att komma in på marknaderna världen över, berättar Carlos Pozo och fortsätter: 

– Våra konkurrenter känner att vi har tagit mycket utrymme gämfört med hur det var tidigare. De vet att de inte kan konkurrera med oss. Vi är inte bara intresserade av pengar, vi är också intresserade av att främja den biologiska mångfalden, vi vill behålla förändras traditioner. Vi är rika på naturresurser. Det använder vi oss av,

Kallari föreningen är en självstyrande organisation av kichwa folkets konstnärer och kakaproducenter i Amazonas. I Kallarikoperativet går vinsterna från försäljningen av kakao och choklad tillbaka till medlemmarna, kakaobönderna, men med förtjänsten har de också byggt en skola åt kakoodlarnas barn. 

Förr arbetade kichwafolkets kakaoodlare var och en för sig. När de skördat kakaobönerna sålde de dem på den lokalamarknaden. Eftersom mellanhänderna var många fick kakaobonden lite betalat. I början av 1990-talet tröttnade 50 småskaliga kakaobönder på situationen och de började samarbeta. De började med att själva frakta kakaon till handelsstaden Guayaquil där de sålde den. Där fick de mer än dubbelt så mycket betalt. 

1997 bildades kopperativet Kallari. Kallari betyder början, som i ”Varje dag är en ny början”. Och det blev en ny start för de 50 familjer som bildade kooperativt, idag är de omkring 850 familjer som livnär sig på kakaoodling och chokladproduktion i Napo provinsen utmed Napo flodenm, i Ecuadorianska amazonas. 

Nu kunde de bygga skola till barnen, de fick råd att äta två mål mat om dagen och kunde söka sjukvård när de behövde. 

De har stora planer för framtiden. De vill ha full kontroll över chokladproduktionen och hoppas få klart en egen chokladfabrik i år. De har hittills hyrde in sig i en chokladfarbrik för att tillverka sin egen choklad.

Det finns dock en orm i paradiset: Kallaris kakaobönder kan komma att drabbas av guldutvinningen som regeringen gett tillstånd till. 

Anna-Maria Ahlén
Sameradion

"Det går att uppfylla drömmar"

Anneli Stark. Foto: Anna-Maria Ahlén/SR Sameradion.

Anneli Stark som nyligen skrivit denna magisteruppsats i interkulturell pedagogik om Kallari kooperativet.

Läs mer om Kallari och kichwa folket:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".