Efterlyser tålamod från Samefonden

Aina Jonsson, Rans sameby. Foto: Thomas Sarri

Med hjälp av pengarna kunde samebyarna vinna nordmalingsmålet mot markägarna och Aina Jonsson reagerar nu starkt på kravet från Samefonden.

 – Här har vi vunnit ett mål som faktiskt är till gagn för inte bara oss själva utan för övriga samebyar också, och så ska man inte kunna ha tålamod och hjälpa till och reda ut de ekonomiska följderna efteråt.

Samefondens ordförande Sylvia Simma håller med om att det är ett viktigt mål och ett bra resultat.

 – Men det här är en ekonomisk fråga, pengarna är slut i Samefonden och det handlar om att reglera lånen, men absolut har de gjort ett bra arbete och ett bra resultat, det är ju inte det frågan handlar om.

I ett pressmeddelande skriver samebyarna Ran, Ubmeje och Vapsten att de har haft rättegångskostnader på 13 miljoner i nordmalingsmålet och motparten har blivit ålagd att ersätta tio miljoner av dessa.

Läs samebyarnas pressmeddelande (pdf) Pressmeddelande med anledning av rapporteringen kring samefonden

Utöver det har samebyarna haft drygt två miljoner i egna kostnader. Så samebyarna har kvar kostnader på drygt fem miljoner som inte täcks av markägarnas ersättning. Aina Jonsson menar att det drabbat renägarna.

 – Under alla de här åren som det har pågått så har inte medlemmarna fått ett enda öre i rovdjursersättning, utan allt har vi varit tvungna att samla ihop till byn för att vi ska ha pengar till det här.

Men de egna utläggen är inte skäl nog för Samefonden att förlänga lånen.

 – Det är ju många samebyar som får lägga mycket pengar på kostnader som har med intrång att göra, inte bara för renskötseln. Så jag har full förståelse för att de har lagt egna pengar, men det som står i protokollen är att de här lånen är tagna för rättegångskostnader och rättegångskostnader har de fått betalda från motparten, det är det vi går efter, säger Sylvia Simma.

Men samebyarna ser Samefondens agerande som ett politiskt utspel för att svartmåla dem och ställa samebyar emot varandra.

 – Det håller jag inte med om, Samefondens styrelses uppdrag är att förvalta och dela ut medel och nu när situationen är som den är så ger den dåliga ekonomin konskekvenser.

Men Aina Jonsson tycker att Samefonden istället skulle kunna hjälpa samebyarna. Särskilt eftersom vinsten i nordmalingsmålet betyder så mycket för rennäringen i stort.

 – Hur skulle ekonomin har varit för oss om vi hade förlorat den här rättegången och hur skulle det ha varit för övriga samebyar? Jag kan inte tänka mig det nu i dagsläget, utan det här tycker jag har varit avgörande för att sätta stopp för ifrågasättandet av våra rättigheter.

Samefonden har genom åren lånat ut totalt mellan 30-35 miljoner kronor till olika samebyar, bland annat för deras kostnader i marktvister. De största lånen har samebyarna i härjedalsmålet som lånat 15 miljoner, därefter är nästa största lånet till samebyarna i nordmalingsmålet som har lånat drygt sex miljoner.

Samebyarna i nordmalingsmålet skriver i sitt pressmeddelande att de känner till att samefonden behandlat samebyar och deras lån samt låneansökningar olika. Därför kräver Vapsten, Ubmeje och Ran att Samefonden ska följa principen om likabehandling även vad gäller nordmalingsbyarna.

Men Samefondens styrelsordförande Sylvia Simma påpekar att det är skillnad mellan nordmalingsmålet och exempelvis härjedalsmålet.

 – I det här ärendet är det inte riktigt samma sak, de här andra samebyarna som de hänvisar tll har inte fått några kostnader av motparten, medan samebyarna i nordmalingsmålet har fått sina rättegångskostnader betalda av motparten, det är en skillnad och det är därför det inte är precis lika.