Ojämnt bland förvaltningskommunerna

– På en del håll fungerar det bättre, på en del håll fungerar det jättedåligt och vissa får inte ens sina kommunpolitiker att inse att de borde vara en förvaltningskommun.

Jakobsson var en av omkring 80 deltagare vid en konferens om den samiska minoritetens rättigheter som hölls i Stockholm under tisdagen och onsdagen. Bland de inbjudna fanns såväl sameföreningar som samebyar, och också de samiska förvaltningskommunerna fanns representerade.

Den första samiska språklagen trädde i kraft år 2000. Den omfattade bara fyra kommuner i norra Sápmi och sedan dess har det samiska förvaltningsområdet utvidgats, och omfattar nu 19 kommuner. I förvaltningsområdet har man som same vissa rättigheter, bland annat rätt till förskoleverksamhet och äldreomsorg på samiska. Men kommunerna tar olika mycket hänsyn till lagen och därför, menar Jakobsson, är det viktigt för sameföreningar, samebyar och kommuner att träffas och utbyta erfarenheter, som man nu har gjort under två dagar.

– En del har varit förvaltningskommuner jättelänge, men vi har ju kommit till i sista svängen. Och fler kommer väl till nu.  Vi är ju på olika nivåer allihop, och därför är det roligt att träffas och höra hur man gör i andra kommuner.

Och Jakobsson är inte den enda som tycker att de samiska förvaltningskommunerna arbetar alldeles för olika. Kristina Nordling är ordförande i Sametingets språknämnd och deltog också i konferensen.

– Det man kan konstatera är att det är väldigt ojämnt. En del har kommit väldigt långt, en del är fortfarande i början av det hela. Man tolkar nog uppdraget lite olika tror jag.

– Hur kan man se till att förvaltningskommunerna lever upp till sina åtaganden?

– Genom att komma med rekommendationer och genom att visa på lyckade exempel.