Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Rapport från den ofrivilliga hovreportern

Vem vill inte hjälpa en massaj?

Publicerat torsdag 13 juni 2013 kl 10.04
Masaien Adam Ole från Tanzania och jag på plats i Alta och urfolkskonferensen.

Mellan alla leenden och hälsningar och bilder är det någon som frågar. Vet du inte vad HRH betyder?

Jag inser misstaget, jag är den ofrivillige hovreportern.

”Är det äkta”, frågar jag och tittar på ett guldhalsband som går ända ner till naveln och som är prydd med stora blå stenar. Svaret uteblir och någon av hans stab frågar då som man bör med titeln ”His highness”.  Då går det bättre. Men det hela började dagen innan.

Jag står vid ingången till Finnmarkshallen i Alta där 600 personer av världens 360 miljoner urfolk är samlade. Jag har inte dräkten på och känner mig lite utanför. Lite svenskt samiskt tillbakadragen.  Stämningen är sprakande livfull och folk sitter i sina stolar och lyssnar på föredrag efter föredrag. Den gröna konstgräsmattan och den höga höjden ger en dämpande atmosfär trots myllret vid sidan om.

Fotoblixtarna bländar då och då. Jag träffar både korta och långa, smala och breda, färggranna och svartklädda. Hattar och mössor. Världens urfolk är samlade under ett tak. Alla lika frågvisa och kunskapssökande vare sig journalist eller observatör när dessa gemensamt ska göra sin röst hörd för att minska på klyftorna i världen.

Fotograferar denna prakt och pratar både med Dumans representanter från det autonoma Khanty-Mansiysk i Ryssland och med andra urfolk som jag inte ens drömt om. Pinuynmayan, TribenKhabu, och så den kvinnan från Udege i sin mörkgröna långa men tunga kjol. Lyubov Passar är en av 1400 Udeger. Hon är i 50-årsåldern och förlorade sitt modersmål innan modermjölken och hon uppskattar att endast en handfull udeger kan sitt eget språk.

Snart är jag bjuden till både Taiwan och Kamerun och har fått höra att samerna inte alls är annorlunda som har renen i centrum. Djuren är kulturbärare för många urfolk i världen. Korna i Kamerun, Laman i Bolivia, Kronhjorten i centrala USA.

Med en boliviansk man, diskuterar jag situationen för Evo Morales. ”Det är komplicerat”.  Någon i förbifarten säger: ”Se där när urfolk fått makten. ”Se hur det går”. Inre stridigheter skakar landet. Jag rycks mellan kungskrabban och räkorna på hotellet och Adam Ole Mwarabus historier. En livs levande massaj från Tanzania berättar:

Han har ett lejon på sitt samvete och frågar om jag har en gammal mobiltelefon till honom. ”Visst” Det ligger flera i min byrålåda". En som fungerar dessutom. ”Perfekt. Skicka den till mig säger han”. Och jag misstänker att han vill tjäna lite extra. För har nu vid det här laget hört historien om bolivianerna som gick hungriga under ett liknande möte ifjol. Och om hur vår kollega på NRK Sámi Radio var den enda som öppnade plånboken. Min gamla mobil ska snart resa till Morogoro i Tanzania. Vem vill inte hjälpa en massaj.

Fortsättning följer imorgon…

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".