Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Rapport från den ofrivillige hovreportern

”Kung Carl Gustaf. Vem är det?”

Publicerat fredag 14 juni 2013 kl 11.22
Jag och Kungen.

Står i direktsändning i P4 och beskriver en man i orange toppluva och fjädrar i hatten som pekar mot skyn. Det här går ju ganska bra, tänker jag. Om jag ändå hade vetat bättre…

Finnmarkshallen i Alta är fylld av världens urfolk. Istället för att resa jorden runt har jorden rest till mig. Att vara journalist en dag som denna är ett privilegium. Jag bestämmer mig för att ringa Lena Callne på P4. Det här måste ju folk få höra något om.

Sagt och gjort jag står där i direktsändning i både Rádio Sápmi och i P4. Jag får precis syn på en man i min längd. Han bär en orange toppluva med torkade örnfjädrar som pekar mot skyn. Jag beskriver honom och tänker inte mer på det.

På kvällen njuter deltagarna och sametingets ledamöter av middagen eller ”banketten” som det så fint heter. Ja tacka för det. 1500 kronor kändes för mig lite väl dyrt. Äter istället en fisksoppa med vatten som tillbehör, ja i oljelandet har man ju inte råd med annat. Hade fått två flaskor på systemet för det glaset.

Dansen pågår efter banketten, förfriskningarna tycks vara tagna i lagom mängd. Det tisslas och tasslas mellan sametingets partiledare som också är på plats. Jag frågar dem om de förhandlar om bildandet av styrelse, som ska ske vid öppnandet i Jokkmokk i augusti? ”Vi vill inte att media blandar sig i och påverkar det här utifrån”, är svaret jag får av Anders Kråik. Den vanligtvis allvarliga Per-Mikael Utsi ler, där ser man… Han kanske har någon plan ändå?! Några Sametingsledamöter på norsk sida skojar om saken och frågar sig om de ska ta över?

Vad är lönen för en sametingspresident i Norge? Frågar jag ”Ungefär en miljon”. ”Okey då förstår jag”. Vem vill flytta till lillebrorlandet där samiska rättighetsfrågor befinner sig i ett vakuum, där man tjänar hälften och där pizzorna är hälften så stora och bergen så tama att det inte ens är någon idé att bestiga dem.

Får syn på en man i en stor svart hatt som ser ut att komma direkt från nån fransk filminspelning. Han har ett helrör billig whiskey bredvid sig i foajén. Den mannen verkar inte ha påverkats av Lars Levi Laestadius. Och jag kommer att tänka på gårdagens miss när jag stod i P4.as direktsändning. Faktum var att jag beskrev en KUNG! i direktsändning, utan att veta om det! En klankung från Nigeria, han med fjädrarna  och med ett självförtroende och en självkänsla så stor att han inte ens behövde läxa upp en simpel journalist.

Dagen efter letar jag upp honom. Ingen idé att be om ursäkt. Skulle bara kännas ännu fånigare, tänker jag. Hälsar med att niga och underkasta mig. Han skrattar och hälsar tillbaka som en vanlig man. Puh Kungen har inte tagit illa upp. Tvärtom. Hur blev vi bundisar? Tänker jag? Vi utbyter mejladresser och skämtar. Han vill ta en bild på oss tillsammans, tänk om alla kungar vore folkliga. Att umgås och skratta med sin kung och driva med varandra, är inte det livet! Vem hade ens föreställt sig att göra det med Kung Carl Gustaf den sextonde. Jag frågar om de känner varandra? ”Kung Carl Gustaf…. Vem är det!?”.

Lars-Ola Marakatt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".