Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Västerbotten

Renbetesmark blev gruva - inte fel enligt JK

Publicerat onsdag 12 november 2014 kl 14.00
Svartliden-gruvan utanför Storuman. Foto: SVT
Svartliden-gruvan utanför Storuman. Foto: SVT

Vapstens sameby blev av med betesmark till förmån för gruvor och samebyn fick inte yttra sig i tillståndsprocessen. Men JK konstaterar att inga fel har begåtts och avslår samebyns krav på skadestånd. Vi har läst och sammanfattat JK:s beslut.

Justitiekanslern (JK) säger nej till Vapsten samebys krav på skadestånd gällande gruvtillstånd inom samebyn. Tillstånden strider inte mot samebyns egendomsskydd, enligt JK. 

Enligt samebyn har Bergsstaten och regeringen inte använt sig av miljöbalkens bestämmelser om hur två motstående riksintressen ska vägas mot varandra. Dessutom är samebyn kritisk mot att man inte fått vara med och ge sin syn innan besluten, som inneburit att det blivit mycket svårare att bedriva renskötsel i områdena. Sammantaget har det kränkt samebyns medlemmars egendomsskydd som de har enligt Europakonventionen, menar Vapsten. 

Ett av ärendena rör gruvan i Stortjärnhobben. År 2007 gav Bergmästaren bolaget Lappland Guldprospektering AB tillstånd till gruvbrytning i ett område som då var utpekat som riksintresse enbart för rennäringen.

Med riksintresse menas att det är särskilt viktigt område för rennäringen, i det här fallet rastbete intill en flyttled. 

Samebyn överklagade till regeringen men fick avslag.

Vapsten är kritisk mot att man inte fick yttra sig i samband med gruvtillståndet. Samebyn menar dessutom att Bergsstaten och regeringen borde ha avslagit bolagets ansökan om gruvdrift.
Samebyn hänvisade till miljöbalken:

"5 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande. Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket."

Men varken Bergmästaren eller regeringen behandlade frågan om hur samebyn skulle kunna använda det riksintresseklassade rastbetet, istället tittade de på hur rennäringen i stort skulle drabbas och gav tillstånd till gruvverksamhet. Regeringen motiverade sitt avslagsbeslut så här i december 2007: 

"Det aktuella området är ett viktigt rastbete och naturligt sam­lings­ställe. Området nyttjas även som vinterbetesområde. Nära koncessionsområdet finns en flyttled som också är av riksintresse. En gru­va kan medföra negativa effekter för ren­skötseln. Med relevanta skydds- och kompensationsåtgärder som kan beslutas när hela gruvverksamhetens på­verk­an klarlagts bedöms koncessionen inte påtagligt för­svå­ra ren­­när­ing­ens bedrivande."

I februari 2008 så pekade SGU ut området Stortjärnhobben som riksintresse för värdefulla ämnen eller mineral.

Samebyn hade under tiden överklagat regeringens beslut från december 2007 till dåvarande Regeringsrätten. Skillnaden var dock nu att det i området fanns två motstående riksintressen. Och enligt miljöbalken ska riksintressen som krockar vägas mot varandra på det här sättet: 

"10 § Om ett område enligt 5-8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde."

Men det gjordes inte. Detta faktum tillsammans med att samebyn inte fått yttra sig i tillståndprocessen samt att gruvtillståndet skulle försvåra rennäringen i området, menar samebyn strider mot det egendomsskydd som rennäringen och samebyns medlemmar omfattas av genom Europakonventionen. 

Det framförde samebyn också i Regeringsrätten, men förlorade ändå.

Regeringsrätten pekade på att riksintresseområdet för rennäringen var på ca 5 500 hektar och den planerade gruvverksamheten skulle uppta högst 50 hektar. Visserligen medför det vissa negativa konsekvenser för rennäringen menade Regeringsrätten, men ansåg ändå inte att beslutet strider mot miljö­balken.

Regeringsrätten konstaterade också i sin dom att regeringen hade tagit beslutet om gruvtillstånd utan att ge samebyn möjlighet att yttra sig. Men samtidigt menar Regeringsrätten att regeringens beslut inte hade blivit annorlunda även om samebyn fått yttra sig: 

"Även om en kommunikation med samebyn enligt Regerings­rättens mening tett sig naturlig saknas grund för att anta att en sådan skulle ha lett till att ärendet hos regeringen fått en annan utgång. Att regeringen inte berett samebyn till­fälle att yttra sig utgör därmed inte skäl för att upphäva regeringens beslut."

Sammantaget menar samebyn att det var fel av Bergmästaren och regeringen att ge tillstånd till gruvbrytning, och det var också fel av Reger­ings­­rätten att inte väga riksintressena mot varandra, såsom mi­l­jöbalken föreskriver. Det här samt att samebyn inte har fått yttra sig inför besluten gör att samebyns medlemmars egendomsskydd har kränkts, menar Vapsten.

Det andra ärendet handlar om Svartlidengruvan där bolaget Svartliden Guld AB fick tillstånd till gruvbrytning 2003. Det efter att Bergsstaten först gett tillstånd och efter samebyns överklagan så beslutade regeringen att tillståndet ska beviljas.

Området är riksintresse för mineralutvinning och i direkt närhet till området går två flyttleder som är riksintresse för rennäring. Samebyn pekade på det motsägelsefulla i och med Bergmästares beslut. Där framgår att Bergmästaren ansåg att en riksintresseklassad flyttled skulle bli helt oanvändbar, men menade samtidigt att tillståndet för gruvbrytning skulle inte påtagligt försvåra för eller skada riksintressen.

Ingen avvägning av de två riksintressena mot varandra gjordes heller i det här fallet. Men Vapsten sameby menar att det var uppenbart att gällande en av flyttlederna så krockade riksintressena och anser därför att det var fel av Bergmästaren och regeringen att inte göra en intresseavvägning enligt miljöbalken. 

Som stöd för det här två fallen tar samebyn upp frågan om gruvan i Rönnbäcken. Regeringen hade gett tillstånd till gruvbrytning, men efter samebyns överklagan så beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att skicka tillbaka ärendet till regeringen för fortsatt handläggning och en ny prövning.

Även Rönnbäcken är riksintresse för både rennäring och mineralutvinning, men regeringen hade inte gjort någon avvägning av riksintressena mot varandra.

Högsta förvaltningsdomstolen menade dock att det är oförenliga riksintressen och därför måste en intresseavvägning göras och tydligt redovisas.

Det här beslutade Högsta förvaltningsdomstolen i maj 2012 och det är med det beslutet i ryggen som samebyn alltså vänt sig till Justitiekanslern med krav om skadestånd gällande Svartliden och Stortjärnhobben.

Men JK avslår nu i sitt beslut samebyns krav.

När det gäller samebyns kritik mot att det inte getts möjlighet till en rättvis rättegång så menar JK att samebyn har fått lägga fram sin syn i Regeringsrätten. Det betyder att samebyn i en samlad bedömning av hela processen har fått vara med och ge sin syn. Därför anser inte JK att samebyns rättigheter har åsidosatts.

När det gäller kränkningen av egendomsskyddet så menar JK till att börja med att en
stat kan reglera markanvändning om det är i enlighet med det allmännas intresse.

JK har vidare gjort en egen utredning av fallen och menar hanteringen av riksintressen ska grundas på det område som det gäller och vilka förhållanden som råder där. Detta eftersom samebyn hänvisar till Högsta förvaltningsdomstolens beslut i Rönnbäcken och domstolens kritik mot att riksintressena inte hade vägts mot varandra i det fallet.

Men varje fall ska alltså bedömas i sig och enligt JK så måste det först stå klart att det är "oförenliga" riksintressen innan en avvägning krävs.

Enligt JK är det inte tillräckligt att gruvdriften kommer att påverka same­byns ren­näring negativt, utan det måste vara frågan om att gruvdriften gör det omöjligt för renar att vara i området där gruv­drif­t förekommer samt att rennäring inte kan bedrivas på åtminstone delar av det område som utgör riks­int­resse för samebyns ren­när­ing.

Med det menar JK att det inte går att dra slutsatsen att gruvtillståndet i Stortjärnhobben står i strid med miljöbalkens bestämmelser om riksinressen, utan det är helt enkelt Regeringsrättens bedömning att det inte behövdes. 

Justitiekanslern anser inte heller att inskränkningarna i samebyns rätt att bedriva rennäring i områdena Svartliden och Stortjärnhobben, i och med gruvtillstånden, har blivit så betungande att tillstånden strider mot egen­doms­skyd­det. Därför beslutar JK att avslå samebyns krav om skadestånd.   

JK menar också med hänvisning till skadeståndslagen att krav om ersättning inte kan framföras gällande beslut av regeringen och Hög­sta förvaltningsdomstolen, om inte beslutet upp­hävts eller ändrats. Ett sådant krav ska inte heller kunna väckas i allmän domstol, menar JK:

"Sådan talan får inte heller föras med anledning av ett be­s­lut av lägre myndighet vil­k­et efter överklagande prövats av bl.a. rege­ringen eller Högsta för­valt­nings­domstolen. Om en sådan talan ändå väcks vid allmän domstol ska den av­vis­as på grund av rätte­­­gångs­hinder."

Samebyn menar också att systemet som det fungerar begränsar deras möjligheter till en rättvis rättegång i och med att samebyn drabbas av stora egna kostnader för att driva saken vidare till domstol. Men JK menar att kostnaderna var onödiga för samebyn. Det bevisas enligt JK genom att utgången i de bägge fallen blev detsamma, trots att samebyn i det ena fallet lade pengar på en överklagningsprocess men inte i det andra.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".