Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Bidumsámegiella

Vilken framtid har pitesamiskan?

Publicerat fredag 1 januari 2016 kl 06.35
"De tog ifrån oss språket"
(16 min)
Nils-Henrik Bengtsson. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
1 av 7
Nils-Henrik Bengtsson. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
Pitesamisk-svensk ordlista. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
2 av 7
Pitesamisk-svensk ordlista. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
Inger Fjällås. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
3 av 7
Inger Fjällås. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
Familjen Fjällås. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
4 av 7
Familjen Fjällås. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
Elsy Rankvist. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
5 av 7
Elsy Rankvist. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
Stig Morten Kristensen, Duoddara Ráfe - Pitesamisk senter. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
6 av 7
Stig Morten Kristensen, Duoddara Ráfe - Pitesamisk senter. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
Arjeplog - Árjepluovve. Foto: Sameradion & SVT Sápmi
7 av 7
Arjeplog - Árjepluovve. Foto: Sameradion & SVT Sápmi

Det är ett av Sápmis minsta språk och enligt FN-organet Unesco är det "nästan utdött". Men ännu hoppas man kunna vända utvecklingen för pitesamiskan. 

Antalet talare av pitesamiska brukar räknas i storleksordningen 30-40 personer och så gott som alla som talar språket idag är äldre. Med andra ord har språket inte förts vidare från generation till generation, mycket på grund av den hårda politik som svenska staten har bedrivit. 

Att språket inte förs vidare brukar ses som en varningsklocka för ett språks överlevnad. Så vad har pitesamiskan egentligen för framtid?

– Det är någonting som ska leva kvar. Särskilt när man ser alla rapporter om hur utdöende språket faktiskt är, så är det viktigt att föra det vidare, säger tvåbarnsmamman Anna-Teresia Fjällås.

Språkforskaren Joshua Wilbur kommer ursprungligen från USA, men ödet förde honom till Arjeplog. Sen dess har han forskat på pitesamiskan. 

– Men i början visste jag ingenting och jag kände ingen där. Jag körde bara dit och visste inte alls vad som skulle hända, berättar han.

När Nils-Henrik Bengtsson gick på nomadskolan i Arjeplog fick han inte prata samiska. 

– Där fick man definitivt inte använda det samiska språket. Man kunde få sig en smäll. Det där är nånting jag tycker är förjäkligt egentligen, att man tog av oss språket på det sättet, säger han.

I norska Beiarn finns sen 2003 ett pitesamiskt center – en institution som ska främja pitesamiskt språk, kultur och identitet, och som finansieras av det norska Sametinget.

Alla som talar pitesamiska idag bor inom Arjeplogs kommun, eller har nån anknytning till kommunen. Men förut talades pitesamiska också i Norge.

– Det är egentligen en väldigt tragisk historia, språket är borta på norsk sida. De sista som pratade pitesamiska på norsk sida gick bort på 1960-talet, säger Stig Morten Kristensen från Pitesamisk senter.

Pitesamiskan har ofta hamnat i skymundan av de andra samiska språken, som den närliggande lulesamiskan och den största varieteten, nordsamiska. Så var det när Inger Fjällås gick i skolan. Nu vill hon att pitesamiskan ska få ett eget skriftspråk.

– Hela min skoltid fick jag läsa nordsamiska. Vi hade inget annat val, säger hon. 

Oavsett vilken framtid pitesamiskan har, så är det klart att språket väcker känslor. 

Gu almasj ságas bidumsámegielav de lä degu båhtet häjbmaj, när man pratar pitesamiska är det som att komma hem, säger Elsy Rankvist från Västerfjäll. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".