Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
#TjernobylSápmi

Hälften av det radioaktiva nedfallet kvar

Publicerat fredag 22 april 2016 kl 06.00
Birgitta Åhman: Inget kött som är så välkontrollerat
(2:53 min)
Birgitta Åhman, professor i renskötsel på SLU
Birgitta Åhman, professor i renskötsel på SLU. Foto: Lisa Utsi, Sameradion & SVT Sápmi.

Hälften av det radioaktiva nedfallet efter Tjernobylolyckan finns kvar. Halveringstiden för cesium 137 är nämligen 30 år.

Vilka minnen har du från 1986 och hur tänker du kring radioaktiviteten i markerna? Dela med dig här i kommenteringen eller på våra sociala medier under #TjernobylSápmi

Eftersom största delen regnat ner och transporterats från växterna ner i jorden, försvann det mesta ganska snabbt från markytan, men det är inte helt borta menar Birgitta Åhman, som är professor i renskötsel på Sveriges lantbruksuniversitet.

- Det har gått ner ganska mycket i jorden och så tas det upp igen i viss mån av rötter och speciellt svamp är ganska bra på att ta upp det som finns i marken.

Eftersom det nu är 30 år sedan Tjernobylolyckan och den fysikaliska halveringstiden på cesium 137 är just 30 år innebär det att hälften är borta för alltid, menar professor Birgitta Åhman som forskat om radioaktivitet i renar efter Tjernobylolyckan.

- Hälften av de här cesiumatomerna, dom har sönderfallit till något som är ofarligt, så de finns inte överhuvud taget kvar längre.

När hälften är borta, innebär det samtidigt att andra halvan är kvar. Och renen äter lav och svamp och människan äter ren och får i sig de radioaktiva ämnena.

- Just med renarna är det speciellt att dom äter lav som växer väldigt långsamt och det som är där det sitter där tills det kanske sköljs ur en del av regn och smältvatten på våren, eller att djuren äter upp det. Men det sitter inte där särskilt fast utan äter de något foder eller mat som inte innehåller cesium så kommer de att skita ut det eller kissa ut det så småningom och så hamnar det i jorden.

Dagens gränsvärde är fortfarande 1 500 becquerel per kilo. Och även om en ren - eller insjöfisk, bär eller svamp för den delen - skulle innehålla så mycket så krävs det att man under ett år får i sig 75 000 becquerel, det motsvarar 50 kilo av råvaran, för att nå upp i den maximala stråldosen på det man äter.

- För den som köper mat i affären är det väldigt svårt att komma upp i närheten av 75 000 becquerel per år. Det finns ju inget kött som är så välkontrollerat när det gäller cesium som renkött. Så risken att man skulle få renkött med höga cesiumvärden är ytterst liten, säger Birgitta Åhman, professor i rennäring på Sveriges Lantbruksuniversitet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Användarkommentarer

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".