Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ledarskribenten Lena Andersson svarar på kritiken

Publicerat fredag 16 juni kl 16.22

DN-skribenten har fått flera kommentarer om sin ledartext om filmen Sameblod. Sameradion och SVT Sápmi har pratat med henne om hennes tankar om kritiken som riktats mot hennes text.

Lena Andersson berättar att hon såg filmen redan i april i år och att hon greps väldigt mycket av filmen då den visades. Hon blev också överraskad av innehållet, just för att den handlade om individen och kollektivet på ett intressant sätt, och även slitningen inom en människa. Med sin text i DN ville hon kommentera mottagandet som filmen fått utanför det samiska samhället berättar Andersson.

- Det jag inte kan hålla med om alls är ju att jag påstår att samer bör vara kvar i sin samiskhet. Jag påstår ju tvärtom - att ingen ska behöva påtvingas något sådant. Utan individen ska kunna bryta sig loss från vilken bakgrund det än gäller, berättar Lena Andersson.
- Dessutom har jag inte så mycket som det påstods i de här motinläggen menat att det är samerna själva som ålägger Elle-marja det här. Eller att de för skylla sig själva som de har stått. Jag talar nog i hög grad om ett mottagande i kulturdiskussionen generellt i Sverige, fortsätter hon.

Hon menar att vi är inlärda att tänka att olika grupper är speciella, och att de ska få ha sin särart. Hon säger att det finns en syn på att kollektiv ska få bestämma över sig själva, och att hon håller med om det, om det grundar sig på individuella val som råkar bli kollektiva. Men att det finns en hårfin gräns mellan det och att hamna i en syn att det faktiskt är något essentiellt speciellt med vissa grupper - alltså att en det finns någon inneboende egenskap i en människa som gör den till same, som den människan delar med alla andra samer.

- Det finns en progressiv variant av kollektivisering, som hamnar på samma ställe som den konservativa, utan att vilja det, säger Andersson.
- I samhället finns det generellt en tendens att man tolkar såna här utbrytningsförsök, klassreseförsök, att vilja bryta med sin identitet, eller vad man ska kalla det som Elle-marja gör i filmen. Det kan lätt tolkas som att man egentligen  inte borde behöva vilja det här, men man vill göra det på grund av förtrycket, säger hon.

Andersson berättar att hon tror att verkligheten är mer komplicerad. Att det faktiskt inte är därför som människor agerar så. Hon berättar att det finns en generell diskussion i samhället om grupper och varför vissa individer vill göra något annat än de som de har blivit uppfostrade till.

- I vanliga fall sköter vi det här själva på något sätt. Det här med att hålla tillbaka varandra. Men här var det staten som gjorde det. Det råder ingen tvekan om det förfärliga med det. Man hamnar ofrivilligt lätt i den tolkningen själv, att det är någon sorts lite kolonialt att man ska ansluta sig till majoritetssamhället, eller att man vill studera. Det finns en sån tendens i debatten. Och den ville jag kommentera, säger Lena Andersson.

- Det som jag är ute efter är att det finns ett pris, det liberala samhället har ett pris, när individen ska bestämma över sig själv så kommer det leda till uppluckring. Och vi måste på något sätt förhålla oss till det, fortsätter hon.

Mycket av den kritiken som riktats mot Lena Andersson text handlar just om att kunskapen om det samiska samhället saknas. Men Andersson menar att inte är just kunskapen om till exempel samisk historia som är centralt i hennes text.

- För nu hamnar vi i att jag påstås säga att en lapp ska vara lapp, som det stod någonstans, medan jag säger tvärtom. Jag anklagar folk för att säga det. På den punkten är vi överens alltså. Jag är övertygad om att de har studerat samisk historia mer än jag men det är inte riktigt det jag pratar om. Jag pratar om den här filmen och mottagandet av den. Och vad det säger om vår samhällsdiskurs överhuvudtaget just nu, säger hon. 

Lena Andersson säger att skribenterna som lämnat en replik är överens med henne om att Elle-Marja absolut ska kunna studera. Men där de inte är överens om är punkten att en människa lämnar sin bakgrund om de gör en klassresa och hamnar i en annan typ av socialgrupp. Och att även Elle-marja gör det ofrånkomligen.

Hon säger också att hon ofta pratar om kollektivism, och kollektiva rättigheter, och att ibland så handlar kritik om okunskap där om att människor inte delar varandras perspektiv.

- Men man kan inte kalla det frånvaro av kunskap om man säger att du måste gå med på det här sättet att se på det - annars är du okunnig. Det vänder jag mig emot. Jag tror i och för sig att man kommer längre genom samtal än genom att skriva olika artiklar mot varandra och det som fattas idag är nog samtal väldigt mycket. Där man på något sätt kan svara varandra direkt och jämka lite grann vad man egentligen menar och såhär, säger DNs ledarskribent Lena Andersson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".