Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Förmiddag i P4 Dalarna i Sveriges Radio, programmet som bland annat handlar om livsstil, hälsa, mat,..

Chatta med CP-mamman Towe!

Publicerat måndag 11 januari 2010 kl 08.44
Maria:Vad tycker du om att ordet CP ibland används som skällsord, eller vad man nu ska säga
Towe Paqualin:Hej Maria. Jag tycker att det är trist och onödigt. Jag som vuxen och anhörig kan visserligen ha distans och ignorera det bruket men det är svårt att förklara för barnen varför någon säger CP. Det är svårt att ge min dotter en stark självbild när folk raserar hela jobbet genom att använda CP som skällsord.
Mr.Crona:Hallå där Towe. Du har ju haft en liten spontaninsamling på din blogg så att Tekla ska få en bollpoll. Hur har det gått och när blir första doppet?
Towe Paqualin:Hej MrCrona. Ja det stämmer. Det finns oerhört generösa och goda människor där ute. Tack vara vänliga främlingar fick vi in över 2000 kr och bollhavet är beställt. Premiärdoppet kommer ske lagom till Teklas treårsdag.
moderator:Kul att så många frågor kommer in! Ös på!
Studiomannen:Hur fungerar din hemkommun med handikappanpassning med tanke på rullstolsburna?
Towe Paqualin:Min hemkommun är väldigt handikappvänlig gällande anpassningar och vi har aldrig behövt höja rösten för att få den hjälp vi behöver. Det är däremot lite bökigt med rullstol på trottoarer och in i butiker.
Johanna:Känner du någon oro för framtiden, med skolgång och mobbing, och allt vad det innebär?
Towe Paqualin:Hej Johanna. Ja, jag kan tyvärr känna en viss oro för framtiden gällande mobbing och bemötande. Men jag hoppas och tror att jag och Teklas pappa kommer lyckas forma en stark och självsäker tjej som inte tar någon skit.
Eva:Vad tycker Tekla om att du bloggar?=)
Towe Paqualin:Hej Eva. Svår fråga. Tekla är ju bara tre år och hon vet inte om att jag bloggar om henne. Det är ett svårt avvägande att publicera saker om mitt barn men mitt budskap känns väldigt viktigt. Det finns för många missuppfattningar och fördomar kring cerebral pares så jag anser att det behöver utredas. Men visst har jag funderat på om jag inte skulle ha varit anonym med hennes namn. Jag vill inte att hon ska få för stark koppling till min blogg eftersom hon inte valt det själv. Jag tror ändå att hon kommer tycka att jag gjorde rätt. Jag skriver aldrig för privat men öppet och ärligt.
Pernilla:Hej där Towe! Jag har en flicka på 6 år som fått en förvärvad hjärnskada efter en tumöroperation på hypofysen. Jag undrar bara vad du har för bidrag när du är hemma med Tekla? Vi går hemma med sjukpenning för allvarligt sjukt barn. Ha det gott.
Towe Paqualin:Hej där Pernilla. Tekla går på dagis under dagarna med en resurs. Vi har i dagsläget inga assistenter i hemmet eller annan avlösning. Men vi föräldrar gör ju ett enormt extrajobb som ligger utöver "normalt föräldraansvar". För det får vi vårdbidrag.
Inger:Jag har ingen fråga, utan vill bara berätta att jag också är en CP-mamma, till en dotter på 35 år. Man ska tacka för de barn man fått och jag kan tala om att man får uppleva otroligt många saker, som inte andra mammor får. Kramar och lycka till till Er båda//Inger i Mora
Towe Paqualin:Hej Inger. Vad roligt att höra från en annan CP-mamma. Visst är det ett fantastiskt liv vi fick ändå. Större kämpaglöd och glädjestunder får man leta efter.
Studiomannen:Jag är gammal taxichaffis och brukade utbilda våra chaffisar i hur man kör rullstolsburna. Hur fungerar det för er när hon ska åka någonstans? Eller brukar ni köra henne själva?
Towe Paqualin:Hej Studiomannen. Låter som ett spännande jobb ;) Det har tyvärr inte fungerat så bra med färdtjänsten men det beror nog på att Tekla tyckt att det varit läskigt. Nu kör vi henne alltid själva. Annars har det fungerat bra med vanlig buss och folk har alltid varit hjälpsamma.
Öijeberg:Missade programmet, ska kolla om jag hittar och kan lyssna i efterhand. Vad gör ni föräldrar när det känns tungt? För det antar jag att det gör ibland.
Towe Paqualin:Hej Öijeberg. Ja det ska läggas ut på nätet på deras hemsida. När det kommer jobbiga stunder bearbetar vi det antingen tillsammans eller enskilt. Både jag och Teklas pappa behöver egen tid och har som regel att ge varandra det. För mig har även bloggen varit terapi. Att skriva om det har gett mig styrka och mod.
Kent:När kommer boken ut?
Towe Paqualin:Hej Kent. Jag håller just nu på att sammanställa "best of" och hoppas att boken kommer så snabbt som möjligt. Kan inte säga något datum men kolla gärna på bloggen där jag uppdaterar hur det går.
moderator:Nu är det bara tio minuter kvar tills chatten stänger.
Lena:jag beundrar din styrka,din vilja och ditt mod att vara den mamma du är gjorde mej stolt och glad,när jag hörde dej berätta i Centralen programmet. Kram till dej och din dotter, Gott Nytt År!
Towe Paqualin:Tack lena. Det var fint sagt. Gott nytt år på dig också!
moderator:Towe skriver så det smattrar - men det finns plats för fler frågor också!
Studiomannen:Vill också stämma in i hyllningskören. Fina Tekla har en fin mamma. En av de bloggar som berör mig mest och gör mig glad.
Towe Paqualin:Blir alldeles rörd av så fin uppmärksamhet. Tusen tack!
moderator:Då stänger vi chatten för den här gången. Tack för alla frågor som kommit in. Towes blogg hittar ni på http://cpmamman.blogspot.com/ Intervjun lägger vi ut på Centralens hemsida så att ni kan lyssna på den i efterhand. Det går också bra att höra den via "lyssna igen"-fliken på sr.se/dalarnas förstasida. Välj halvtimmen mellan 11.00-11.30.
Eva:Hej Towe! Jag har en son som är 11 år om en vecka. Han har en lätt CP-skada som sitter främst i benen. Men det han inte har i benen det har han i huvudet. Han går i vanlig klass i skolan och det går bra. Det enda är att han inte springer lika snabbt som de andra, men vad gör det. Men nu börjar barnen i klassen bli lite retsamma. Det som är att om man berättar för fröken så blir det bara värre. Hoppas du slipper detta med Tekla. Men det är det bästa som finns med barnen i alla fall. kram
Towe Paqualin:Hej Eva. Visst är det så att det som inte sitter i benen finns någon annanstans. I fantasin ;) Låter trist att det börjar komma pikar. Jag ska själv bli lärare och tycker att skolan måste ta all form av utanförskap på största allvar. Kan tänka mig att det, tyvärr, finns många lärare som inte riktigt heller vet hur man ska bemöta funktionshinder. Försök att prata mer med dem så att situationen inte förvärras. Jag hoppas att både din son och min dotter slipper hävda sig i framtiden. Lycka till.
Öijeberg:Tekla valde rätt föräldrar. Stor eloge till er, och tack för att ni delar med er!
Towe Paqualin:Tack själv.
kerstin:jag har själv barn med cp skada vet vad det innebär det är bara att hänga i och göra det bästa av situationen lyca till
Towe Paqualin:Hej Kerstin. Tack och detsamma. Visst är det att bara köra på. Livet är underbart!
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".