Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Förmiddag i P4 Dalarna i Sveriges Radio, programmet som bland annat handlar om livsstil, hälsa, mat,..

Jons statistdagbok

Publicerat torsdag 18 maj 2006 kl 18.08
1 av 18
2 av 18
3 av 18
4 av 18
5 av 18
6 av 18
Kaninen som vaktar gården
7 av 18
Syster Solbritt, Maria Lundqvist, försöker få kontakt med omvärlden i en paus
8 av 18
Den klassiska klappan
9 av 18
Här är dagens arbetsplats
10 av 18
Anna Norberg, Greta Lysholm och Therese Rosendahl - tre "intagna" på arbetshemmet Odenslund
11 av 18
Maria Lundqvist som syster Solbritt
12 av 18
Ängeln - Sofia Lagerqvist
13 av 18
Femtiotalsfjällor: Monica Hillerström, Pia Johansson, Tina Granqvist och Gun-Britt Johnsson
14 av 18
Dag Hellström som journalisten som ställer dom besvärliga frågorna
15 av 18
Hela statistgänget
16 av 18
Väntrummet där vi tillbringade mycket tid
17 av 18
Maria Lundqvist på trappavsatsen där allting hände
18 av 18
Alf Turesson och Gun-Britt Johnsson låter tiden gå

På Lindsberg utanför falun pågår inspelningen av långfilmen ”Den nya människan”. Ett 60-tal statister är engagerade i olika scener. En av dom är centralens Jon Norberg. Här skriver han dagbok och visar bilder från sina upplevelser under dom fyra dagar han är där.

15/5 Lars Amble och jag

Jag har fått överta skådespelaren Lars Ambles vitskjorta till min kostym, och jag tycker jag fyller ut den bra - på alla sätt ;) Visserligen är den lite solkig på kragen, och det fattas några knappar, men det sitter en liten etikett bak under kragen: ”Amble”. Och när jag satte på mig den i morse kände jag att jag växte en bra bit som aktör.

Det var första dagen för mig och ett 25-tal andra statister ute på Lindsberg - eller Odenslund som arbetshemmet kallas i filmen. Det var förstås pirrigt för oss alla, för nästan ingen hade någon erfarenhet av statistuppdrag tidigare. Utom Torsten som var statist i en amerikansk krigsfilm som spelades in i Jämtland för över 40 år sedan.

När vi kom till inspelningsplatsen var det bara att byta om och gå in i rollen. Nästan alla män tog på sig kostym, och kvinnorna festklänningar och -dräkter. Och så dom små tvillingflickorna i sina sjömanskostymer. För den scen vi alla är med i är en festlig och högtidlig slutscen, där vi lyssnar till föreståndaren doktor Bergs tal. Vi är journalister, politiker med fruar, professorer och så stadens präst. Jag har hela tiden trott att jag skulle vara en av journalisterna, men när jag kom dit ”upphöjdes” jag till professor. Jag vet inte hur jag ska tolka det...

Efter lite introduktion så att vi alla vet vad vi ska medverka i och vad som förväntas av oss, så var det bara att vänta.

Dricka lite kaffe och prata med andra statister. Dricka lite mer kaffe. Gå ut på gården och värma sig i solen, för inomhus är det kallt. Och efter det lite kaffe.

Sen var det äntligen dags att agera. Först fick vi flytta runt och byta plats med varandra på gäststolarna, kanske för att hitta nån balans i bilden - inte vet jag. Så var det några repetitioner av den korta scenen, innan regissören sa ”tystnad, tagning!”. Jag tror vi tog om scenen, eller ”bilden” som dom kallar det, tre eller fyra gånger.

Vår uppgift som publik var att se ut som helt vanliga åhörare, mer eller mindre engagerade. Det var svårare än jag trodde att nicka på rätt ställe, eller att antyda ett professorsleende.

Jag och några till fick en uppgift till under dagen, vi blev ”blickriktare”. Det betyder att vi fick sitta på våra stolar så att ”Doktor Berg” hade några att titta på när dom filmade honom under hans tal.

Sen var det lunch: bakad potatis med tonfiskröra. Gott!

Efter lunch sa Anna, som har hand om oss statister: Nu får ni åka hem. Vi som var beredda att jobba på ända till klockan sex. Men det var skönt ändå, för i morron blir det dramatiskt sa regissören.

Jag är beredd - jag har ju Lars Ambles skjorta.

Här kommer några bilder

Professor Jon

Statistdamer

Statister på grönbete

Syster Cecilia Sund

Tvillingarna

/Jon

16/5 Motspelardagen

 

I dag var det sovmorron. Jag behövde inte vara på plats förrän nio. Och när jag kommer dit är det alltid framdukat kaffe och smörgås för alla medverkande. Så skulle vi ha det på radion också.

Jag bytte om till professorskostymen, och gick till sminket där dom kammade till min 50-talsfrissa - en liten våg där fram.

Sen kom Anna, som är statistansvarig, och berättade att idag skulle vi bara vara motspelare bakom kameran. Vi skulle alltså sitta som publik så att skådespelarna hade några att vända sig mot när dom agerade. Det är kanske inte så roligt, men en viktig roll - det kan jag förstå.

Det vara dessutom bara hälften av oss som behövdes. Dom andra fick sitta i vårt ”uppehållsrum” och dricka kaffe.

Den scen som filmades i dag blir kanske två minuter i filmen, och vi höll på med den i drygt fyra timmar. Det var repetitioner och tagningar och omtagningar ur otaliga vinklar. Maria Lundqvist, som hade varit igång sen sex på morronen, såg helt färdig ut.

Jag är ändå tacksam för att jag fick sitta på första parkett och se hur en film sakta men säkert växer fram.

I morron tror jag att vi statister kommer att ha kameran riktad mot oss. Och i morron ska jag intervjua Maria Lundqvist.

Det ryktas att skådisarna och filmteamet får bättre mat än oss statister - jag ska kolla det med Maria.

Här är lite bilder från dagen:

/Jon

17/5 I dag fick vi applådera!

Först måste jag berätta att ryktet var sant! Vi statister får sämre mat än dom andra! Eller åtminstone mindre att välja på - dom har två rätter och vi bara en.

Fast det går ingen nöd på oss heller. Maten är utsökt, och idag fick vi quorngryta med cous cous (svårt att stava till). Dessutom finns det en ängel, hon ser ut som en ängel också, som går och bjuder på lite smått och gott mellan målen.

I dag kom vi inte till Odenslund (Lindsberg) förrän 11. Då bara bytte vi om till arbetskostymerna, och började med lunch. Under lunchen intervjuade jag också Maria Lundqvist, som var både lättpratad och trevlig. Intervjun kommer att sändas i Centralen i morron torsdag efter 12.30.

Jag frågade förresten också Julia Högberg, som spelar huvudrollen Gertrud, om jag fick intervjua henne. Men hon tackade nej, för hon var så ny och nervös som hon sa.

Efter lunch blev några av oss ”motspelare” igen - bara så att skådisarna har några att rikta blickarna mot. Det är möjligt att jag sa nånting i stil med ”Vad är det här! Skandal!” i en tagning - men det kommer nog inte med.

Men mina knän är nog med - som bakgrund när Doktor Berg tittar på ett papper. Kom ihåg att det är jag som har fiskbensmönstrade gråa byxor när du ser filmen.

Mot slutet av arbetsdagen vändes äntligen kameran mot oss. Det var då vi fick applådera - en applåd som tvärtystnar när vi ser det som avtäcks på väggen. STOR dramatik! Tjiitbraa, som regissören Klaus Härö säger.

I morron är det vår sista dag - den kan bli lång har jag en känsla av. Vi ska börja redan klockan 7.00. Men då kommer fokus att vara på oss statister, och vi ger järnet - det lovar jag.

Här är några bilder från i dag:

18/5 Könsorgan och pornografi

Sista dagen - det kändes både vemodigt och skönt. Vemodigt för att jag lärt känna nya trevliga människor, och för att det  har varit verkligt intressant att följa inspelningen på nära håll. Skönt för att det har varit mycket väntan och sittande. Vi satt ju även när vi agerade - som publik.

Det var i alla fall en tidig start på dagen. Vi skulle vara på plats klockan 7.00. Men jag måste lämna min bil på verkstan kl 7, och det berättade jag i går för Anna som är statistansvarig. Så när jag kom 7.20 hade dom ringt som galna efter mig.

Ändå så fick vi sitta och vänta nästan tre timmar innan det blev något att göra. Orsaken till det är att sminköserna ska hinna med cirka 60 personer innan inspelningarna börjar.

I dag kom faktiskt Klaus in till oss och pratade lite. Förmodligen för att den här dagen skulle bli ”vår” dag. I dag var kameran riktad mot oss hela tiden.

Jag blev till och med pudrad på näsan och i pannan, och regissören kom och rättade till min fluga.

I vår första ”bild” gjorde vi en ”spik” - det betyder att Klaus var nöjd efter bara en tagning - och vi fick applåder av Maria Lundqvist och Tobias Aspelin.

Det är en väldigt dramatisk scen vi medverkar i - filmens kulmen kan man säga. En ”hemsk” vävnad avtäcks och Gertrud, som är huvudperson, hämtas och släpas ut. Det är väl därför som Klaus lägger ner stora möda på den.

Klaus är tydligen lite pryd. För när han skulle få oss att reagera på den ”hemska” bilden sa han till oss: könsorgan, pornografi! Det var lite gulligt.

I dag hände också det som inte får hända under en tagning - det ringde i en mobiltelefon. Då blev Klaus faktiskt förbannad, för då är liksom tagningen förstörd.

Som avslutning på våra insatser fick vi spela in lite ljud bara. Som till exempel tveksamma, eller förvånade och upprörda. Det är sånt som ska läggas på i efterhand.

Vi fick i alla fall beröm, fattas bara, så behöver nåt filmbolag ett samtrimmat statistgäng så hör av er!

Nu ser vi bara fram mot premiären i början av nästa år, särskilt slutet av filmen. Vi hoppas och tror att den blir här i Falun.

Några bilder från dagen:

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".