Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i Skogsbo och räddningsledaren uppmanar alla som befinner sig i området att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Dalarna.
(Publicerat idag kl 17.31)
Kända människor, spännande historier, nya trender och den viktigaste debatten just nu i riket och i Jönköpings...

"Beskedet kom som en chock"

Publicerat onsdag 17 december 2008 kl 16.20
Conny Karlsson saknar sina gamla arbetskamrater (foto: David Svanberg/SR)

Onsdag 17 december
Efter drygt 20 år på Gnosjö Plast blev Conny Karlsson uppsagd. Ett öde han delar med allt fler när konjunkturen nu gör en störtdykning.

- Beskedet kom som en chock för mig, säger Conny Karlsson. Han är över 60 år gammal och tveksam till om han någonsin kommer tillbaks till arbetsmarknaden.

- Jag försöker få dagarna att gå, säger Connny Karlsson, som bland annat börjat en utbildning.

I förhållande till sin storlek är Gnosjö kommun den kommun i Jönköpings län som drabbats värst av långkonjukturen. Många företag i kommunen är underleverantörer till den krisdrabbade fordonsindustrin. På Gnosjö Plast, där Conny Karlsson arbetade i över 20 år, märktes nedgången tidigt. Redan i augusti fick han besked att han skulle sägas upp.

Samma besked fick Anna-Greta Björkman. Men för henne var det, hur konstigt det än kan låta, ganska skönt att sluta efter 28 år på Gnosjö plast. För hennes kropp tog stryk av jobbet och hon hade mycket ont i slutet.

– Eftersom jag hade gått och tänkt att det är så många andra som hade slutat innan att någon gång kanske det är min tur. Därför tänkte jag när de sa till mig, att ja, jag tyckte det var ganska skönt ändå att få gå. För mina armar och rygg klarade inte av det längre, säger Anna-Greta Björkman.

Hon berättar att arbetet förändrades över åren och mot slutet var det riktigt stressigt.

– Nu mot slutet var det värst. Så jobbigt har jag aldrig haft som det har varit nu. När man kom hem var man helt slut. Sen skulle man gå till jobbet igen på morgonen. Jag tänkte att man klarar väl den här dagen med. Men man var helt slut i kroppen alltså. Jag vet inte om överhuvud taget folk kan klara av att ha det så stressigt. Och inte orka något knappast när de kommer hem. Det tror jag är väldigt jobbigt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".