Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Hör operaföreställningar från hela världen. Populära operor som du känner igen, men också urpremiärer...

Janacek: Katja Kabanova

Publicerat torsdag 2 april 2009 kl 11.33

Libretto: Leos Janácek efter Alexander Ostrovsky
Svensk textöversättning: Karin Mossdal

AKT 2   
   
Du skröt ju nyss med
hur högt du älskar din man!   
   
En god hustru som har sagt adjö till sin man
ligger gråtande på golvet i farstun.   
   

Men du tycks inte bry dig om det.   
   

Det finns ingen anledning!   
   

Jag kan inte ens.   
   

Varför skulle jag göra mig till åtlöje?   
   
Om du älskade din man
skulle du lära dig det.   
   
Och om du inte kan,
borde du åtminstone försöka.   
   

Det vore mer passande.   
   
Nu för tiden är allt bara intriger och osämja.
Jag går! Stör mig inte!   
   
   
   

Jag går också ut ett tag.   
   

Glasja bäddar åt oss i trädgården.   
   

Bakom hallonbuskarna finns en liten port.   
   
Mamma låser den alltid
och gömmer nyckeln.   
   

Gömmer den! Jag har tagit den   
   
och lagt dit en annan
för att hon inget ska märka.   
   

Om jag ser honom   
   
- säger jag åt honom att komma till porten.
- Varför det?   
   

Det behövs inte! Jag vill inte!   
   
Du vill inte, men mig passar det.
Ta den bara, den bits inte!   
   

Vad har du hittat på, din fresterska!   
   

Det är ju inte klokt!   
   
- Du har visst blivit alldeles galen!
- Nu har jag inte tid att prata längre.   
   
   
   

Se här!   
   
   
   

Olycka! Nu är olyckan här!   
   
   
   
Kasta bort nyckeln!
Långt ut i vattnet.   
   
   
   

Så att jag aldrig kan hitta den!   
   

Den bränner mig som glödande kol.   
   
- Det kommer någon!
- Ville du något? Tala som folk! Skrik inte!   
   
Nej, nej! Det var ingen.
Mitt hjärta stod alldeles still!   
   

Nej, det var ingen! Jag blev så rädd!   
   

Och nyckeln har jag gömt.   
   

Ödet vill det!   
   
Och det är väl ingen synd
om jag ser på honom på avstånd?   
   
Om jag pratar lite med honom,
det är väl inte så farligt!   
   
Men vad pratar jag,
varför ljuger jag för mig själv?   
   

Om jag så ska dö …   
   

måste jag se honom! Bara se!   
   
Det får gå som det vill,
jag ska träffa Boris!   
   

Om det bara vore natt!   
   
   
   
Inget särskilt,
jag är bara lite berusad.   
   
- Gå och lägg dig då!
- Vart ska jag gå?   
   

Hem, förstås!   
   

Men jag vill inte gå hem!   
   
- Nå, vad vill du mig?
- Det ska du strax få veta!   
   

Trösta mig, så att mitt hjärta lugnar sig.   
   

Du är den enda i hela stan   
   
- som kan tala mig till rätta.
- Ville de ha pengar av dig igen?   
   
Jag ger, jag ger! Jag vägrar!
Bara man knystar om pengar,   
   
aldrig annat, aldrig annat,
bränner det inom mig som eld.   
   
Du har inga äldre över dig,
därför är du kaxig!   
   
Tyst med dig! En gång …
under fastan gjorde jag bot och fastade.   
   
Då skickade den lede en bonde i min väg.
Han hade kört ved och ville ha lön.   
   

Djävulen passade på just då!   
   
Jag syndade! Jag skällde ut honom.
Var nära att klå upp honom.   
   

Men se, vilket hjärta jag har!   
   
Sedan bad jag om förlåtelse,
föll på knä för honom.   
   

Se vad mitt hjärta gör med mig.   
   
I smutsen på marken föll jag på knä!
I smutsen!   
   

Upp med dig!   
   
Plåga dig inte!
Men uppför dig anständigt!   
   
   
   

Ingen här! Då sjunger jag lite.   
   
”Uti arla morgonstunden
flickan går i trädgården,”   
   
”ser sin spegelbild i bäcken,
söker den med blicken där.”   
   
”Efter henne, efter henne
går en vacker yngling.”   
   
”Dyra gåvor som han handlat
har han alltid med sig.”   
   
”Han för gyllene dukater
köper sina gåvor,”   
   
”sidenkjolar och sjaletter,
skor med päls av sobel.”   
   

Vad gör hon, varför kommer hon inte?   
   
”Jag är ung och jag vill hellre
själv gå runt på marknaden.”   
   
”Om jag hittar något vackert
köper jag det gärna där.”   
   
”Ja, där köper jag två myntor,
för de doftar underbart.”   
   
”Myntorna planterar jag sen
utanför min stuga.”   
   
”Trampa inte på dem, gosse,
under mina fönster.”   
   
”Inte har jag satt dem där och
vattnat dem för din skull!”   
   
- Jaså, ni är också ute och går!
- Är det ni, Kudrjasj?   
   
- Ja, Boris Grigorjevitj!
- Och varför är ni här?   
   
Jag? Jag har väl ett ärende.
Annars skulle jag inte ha gått hit.   
   
- Och vad har fört er hit?
- Kudrjasj, jag måste stanna här.   
   
Jag skulle inte ha gått hit
om man inte hade bett mig!   
   

Och vem har bett er?    
   

På gatan mötte jag en flicka.
Hon sa att jag skulle gå hit


till sluttningen bakom Kabanovs trädgård,
där det finns en stig.   
   
Jag har ju varnat er.
Förälska sig så obetänksamt!   
   

Ja, det är det värsta.   
   
- Så hon är gift?
- Ja.   
   
- Tänker ni störta henne i fördärvet?
- Skräm mig inte!   
   

Älskar hon er?   
   
Jag vet inte! Jag har bara sett henne
en gång hos min farbror.   
   
Annars ser jag henne i kyrkan.
Å, Kudrjasj, du skulle se när hon ber.   
   
Vilket änglalikt leende
som leker kring hennes mun!   
   

Det lyser om hennes ansikte!   
   
- Det är alltså Kabanova.
- Ja.   
   

Se där, se där!   
   

Se, på andra sidan bäcken står min Vanja.   
   
Gåvor han gärna köper,
ger till tsarinnan sin.   
   

Fast jag är en enkel tös från fattig koja.   
   
Du är ju min tsarinna,
för att jag har dig kär.   
   
   
   

Du, unge man, vänta! Hon kommer!   
   
   
   

Kom, så går vi ner till Volga!   
   
Vilken natt! Visor, kärleksmöte!
De går arm i arm, glada.   
   
Jag väntar också. Men vad jag väntar på
kan jag inte ens föreställa mig.   
   

Mitt hjärta bultar.   
   

Jag vet inte vad jag ska säga till henne …   
   

Här kommer hon!   
   
   
   

Är det ni, Katerina Petrovna?   
   

Jag vet inte hur jag ska tacka er ...   
   

Å, Katerina Petrovna, om ni visste   
   
- vad jag älskar er!
- Rör mig inte! Gå bort från mig!   
   
Du vet ju att det är en synd
som jag aldrig kan sona!   
   
Den faller som en sten på min själ,
som en sten.   
   
Jaga inte bort mig,
jaga inte bort mig från er!   
   

Varför har du kommit?   
   
Jag är ju en gift kvinna, jag ska leva
med min man intill gravens rand …   
   
Vad är det jag tänker göra?
Du vill min undergång!   
   

Varför skulle jag vilja er undergång?   
   

När jag älskar er mer än allt i världen!   
   
Vill du störta dig själv i fördärvet,
oss båda?   
   

Som ni vill!   
   
Att jag smög hemifrån
och kom till dig på natten …   
   

Jag har ingen fri vilja!   
   
Om jag hade haft en fri vilja,
skulle jag inte ha kommit till dig!   
   

Förstår du inte det?   
   
Din vilja härskar över mig!
Förstår du inte det?   
   
   
   
- Du mitt liv!
- Du mitt liv!   
   
   
   

Jag skulle vilja dö nu …   
   

Varför dö, när livet är så härligt?   
   

Nej, jag kan inte leva!   
   
Säg inte så! Plåga mig inte.
Tror du inte att jag tycker synd om dig?   
   

Varför beklaga mig?   
   
Det är ingens fel,
jag kom ju själv till dig.   
   
Tyck inte synd om mig. Förgör mig!
Låt alla veta vad jag gör!   
   

Varför tänka så?   
   
När jag har syndat för din skull …
varför skulle jag inte lida?   
   
   
   
- Nå, har ni bestämt er?
- Ja.   
   
Ta en promenad då!
Vanja ropar när det är dags.   
   
   
   
Vilket påhitt!
Smyga ut genom trädgårdsporten!   
   

Det var min idé.   
   
Det är likt dig.
Kommer inte mamma att upptäcka det?   
   

Äh, hon kommer inte ens på tanken!   
   

När hon har somnat sover hon hårt.   
   
Men plötsligt kanske djävulen
håller henne vaken.   
   
Det gör inget. Gårdsporten låser man inifrån.
Hon knackar … sen går hon …   
   
På morgonen säger jag att vi sov hårt.
Förresten har hon Dikoj på besök.   
   
- Jag har känt dig länge!
- De båda elakingarna förstår varandra!   
   
Förresten står Glasja på vakt.
Vid minsta ljud ropar hon.   
   

Till världens ände skulle jag följa dig!   
   

Riskfritt är det förresten aldrig!   
   
Innan man vet ordet av råkar man i olycka!
Undrar vad klockan är.   
   
- Ett.  - Hur vet du det?
- Nattvakten slog.   
   
Du mitt liv!
Till världens ände skulle jag följa dig!   
   

Du mitt liv!   
   

Det är dags! Ropa på dem!   
   
   
   

Till världens ände, du mitt liv!   
   
   
   
”Alla hemåt, hemåt, alla hemåt hemåt,
jag går inte hem ännu!”   
   

Jag hör.   
   
”Flicka, stanna kvar en stund,
gå när natten faller på.”   
   
”Jag är ung och jag vill helst
stanna här till morgonen.”   
   
”Och i morgonrodnaden
gick jag sedan vägen hem.”   
   


Tar ni adjö nu?

Slut, akt 2


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".