Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Hör operaföreställningar från hela världen. Populära operor som du känner igen, men också urpremiärer...

Janacek: Katja Kabanova

Publicerat torsdag 2 april 2009 kl 11.33

Libretto: Leos Janácek efter Alexander Ostrovsky
Svensk textöversättning: Karin Mossdal

AKT 3  
   
   
- Det börjar regna.
- Det blir åska.   
   

Tur att man kan ta skydd här.   
   
- Det är mycket folk ute.
- Alla verkar samlas här.   
   

Köpmännen är uppklädda.   
   
- Titta! Här finns väggmålningar kvar!
- Det har brunnit.   
   
- Är det Gehenna, helveteselden?
- Man har inte reparerat efter eldsvådan.   
   
- Alla sorters människor hamnar där.
- Ja, käre bror.   
   
- Folk i alla ställningar!
- Ja, det stämmer det.   
   
- Även morer!
- Ja, även morer.   
   
   
   

Jag är alldeles genomblöt.   
   
- Savjol Prokofjevitj!
- Flytta på dig! Bort med dig!   
   
Varför tränger du dig på mig?
Jag kanske inte vill tala med dig!   
   

Komma här och sticka fram sitt tryne!   
   
- Det åskar ofta här.
- Dumheter!   
   
- Åskledare har vi inga!
- Dumheter!   
   
- Hur ser de ut, de där åskledarna?
- De är av stål!   
   

Och mer?   
   
- Stänger av stål.
- Jaha, stänger.   
   

Man sätter ner stänger.   
   

Och mer?   
   

Inget mer!   
   
- Och vad är åska enligt din uppfattning?
- Elektricitet!   
   
Vad då för elektricitet?
Hör på den!   
   

Du är bara en skojare.   
   
Åska är Guds straff
för att vi ska känna hans allmakt!   
   
Och du vill skydda dig mot den
med stål och stänger?   
   

Vad är du? Är du tatar?   
   

Tatar? Erkänn!   
   
Savjol Prokofjevitj! Högt ärade.
Derzjavin säger:   
   

”Min kropp skall förvandlas till stoft,”   
   
- ”men mitt förnuft härskar över åskan!”
- Mina herrar, hörde ni?   
   

Ta fast honom!   
   

En bluffmakare!   
   

Fördömda pack, ni kan driva en till synd.   
   

Har det slutat regna?   
   
- Det verkar så.
- Det verkar så.   
   
Gå och se efter!
Och han säger: ”Det verkar så!”   
   

Det har slutat.   
   
   
   

Det är visst han!   
   
- Vad ska vi göra med Katerina?
- Vad är det som har hänt?   
   

En katastrof, rent ut sagt.   
   
- Hennes man är tillbaka. Visste du det?
- Nej!   
   

Och Katerina är alldeles ifrån sig!   
   
- Å, då får jag aldrig se henne mer!
- Hör du du! Lyssna på mig!   
   

Hon darrar i hela kroppen som i frossa!   
   
Likblek vacklar hon omkring i huset
med vansinne i blicken!   
   
I morse började hon gråta och snyftade:
”Å Gud, vad ska jag ta mig till?”   
   
- Hon kommer att göra något dumt.
- Herregud, vad ska vi ta oss till?   
   
Hon kommer att kasta sig till marken
och berätta allt för honom.   
   
- Är det möjligt?
- Nu är allting möjligt! Mamma har märkt det.   
   
Hon tittar på henne hela tiden,
som en orm, och gör det ännu värre!   
   

Här kommer de! Mamma är med.   
   

Göm dig!   
   
   
   

Å, Varvara!   
   
- Min död!
- En kvinna är fruktansvärt rädd!   
   

Lugna dig nu!   
   
- Sitt öde undgår man inte!
- Se, den sköna!   
   
- Behärska dig!
- Jag kan inte, mitt hjärta gör ont!   
   

Vad är ni rädd för?   
   

Se, den sköna!   
   
Varje liten blomma gläder sig
och ni gömmer er?   
   

Å, vad vill han här igen?   
   

Är han inte nöjd ännu?   
   
- Vill han se mig plågas ännu mer?
- Lugna dig, fall på knä och bed!   
   

Vad kan hon ha begått för synder?   
   

En främmande själ: mörker!   
   

Mamma!   
   

Tichon!   
   
   
   
Jag har syndat inför Gud och er!
Jag har syndat!   
   
   
   
Svor jag inte att jag inte skulle se
på någon man medan du var borta?   
   
Och vet du vad jag gjorde?
Redan första natten …   
   
- Tyst, säg inget!
- Hon vet inte vad hon säger!   
   
- smög jag hemifrån …
- Fortsätt nu när du har börjat!   
   
och hela tio nätter
var jag ute med honom.   
   
- Med vem?  Med vem?
- Hon ljuger, hon vet inte vad hon säger.   
   

Med Boris Grigorjevitj!   
   
- Min son, jag sa ju det!
- Katerina!   
   
   
   
Å, Glasja! Det kan inte bli värre!
Slå ihjäl henne är för lite!   
   
Mamma säger: ”Hon borde begravas levande
för att sona sin skuld!”   
   

Men jag älskar henne.   
   
Jag skulle inte kunna röra henne
med ett finger.   
   
   
   

Hon låser in mig, plågar mig.   
   

Jag sa: Lås inte in mig, det går illa!   
   

Det går illa!   
   

Säg mig, hur ska jag leva?   
   
- Leva? Vi måste fly!
- Fly?   
   
- Till Moskva!
- Till ett nytt, glatt liv!   
   
   
   
Nej! Här finns ingen.
Vad gör han nu, stackaren?   
   

Se honom, ta farväl.   
   

Och sedan dö!   
   
   
   
Det blev ju inte bättre för att jag sa det!
Nu har jag gjort mig olycklig,   
   

berövat mig min heder!   
   

Ja! Och förödmjukat honom!   
   
   
   
Minns jag hur han talade till mig?
Tyckte så synd om mig?   
   

Nej, jag minns inte!   
   

Å, dessa nätter, de är så svåra!   
   
Alla går till sängs, jag också.
Men det är som att lägga sig i en grav.   
   

Så hemskt i mörkret!   
   

Ett ljud!   
   
   
   

De sjunger!   
   

Som vid en begravning!   
   
Och man är glad
när det äntligen blir ljust!   
   
   
   

Varför gör de så mot mig?   
   

Det sägs att man dödade sådana kvinnor.   
   

De borde ta mig och kasta mig i Volga!   
   

Men lev, lev!   
   
Och plågas av din synd!
Men jag står inte ut längre!   
   

Hur länge ska jag plågas?   
   
   
   

Varför ska jag leva här längre?   
   

Varför?   
   
Jag behöver ingenting.
Inget gör mig glad.   
   
   
   

Inte ens Guds ljus kan glädja mig.   
   
   
   

Men döden kommer inte.   
   

Man längtar efter den …   
   

men den kommer inte!   
   

Vad jag än ser,   
   

vad jag än hör,   
   

bara här, här gör det ont!   
   
Om jag fick leva med honom
skulle jag kanske bli glad …   
   

Vad jag längtar efter honom!   
   
Om jag nu inte får se dig mer,
så hör min röst på avstånd!   
   
Ni stormande vindar!
För till honom min sorgsna längtan!   
   
   
   

Å, vad jag längtar!   
   
Du mitt liv, min glädje, min själ,
vad jag älskar dig! Svara!   
   
- Det är ju hennes röst!
- Svara, ack svara!   
   

Katja!   
   

Så får jag ändå se dig!   
   
   
   
- Gud lät oss mötas!
- Har du inte glömt mig?   
   

Hur skulle jag kunna glömma dig?   
   

Nej, nej! Jag ville säga något annat.   
   
- Är du inte arg på mig?
- Varför skulle jag vara arg?   
   

Jag ville inte göra dig illa!   
   
Jag visste inte vad jag gjorde
när jag förrådde allt.   
   
Men nej, nej!
Jag ville säga något annat.   
   
Vad ska du göra?
Vad händer med dig?   
   
Farbror skickar mig till Sibirien!
Till affärer i Kjachta!   
   

Ta mig med!   
   
Ack nej! Lycka till på resan,
bekymra dig inte för mig.   
   
Jag är ju fri!
Jag klarar mig alltid!   
   
Men hur ska det gå för dig?
Hos din svärmor?   
   

Hon plågar mig, låser in mig.   
   
Alla stirrar på mig och skrattar åt mig.
De förebrår mig för dig.   
   

Och din man?   
   
Ibland är han vänlig,
plötsligt blir han arg igen.   
   

Han dricker.   
   

Han slår mig.   
   
   
   
Nej! Det var inte det jag ville säga!
Jag ville säga något annat …   
   

Jag har längtat efter dig.   
   

Och se …   
   

nu har jag fått se dig igen!   
   
Vänta, vänta!
Vad var det jag ville säga …   
   

Allt går runt i mitt huvud.   
   
- Jag måste gå nu!
- Jag minns ingenting.   
   

Vänta, nu vet jag!   
   
På din resa,
ge en allmosa till alla tiggare! Glöm ingen!   
   

Får jag se på dig nu en sista gång!   
   
   
   

Vad sjunger de?   
   
   
   

Farväl! Gå nu! Farväl!   
   
   
   
Å, om de visste
hur svårt det är att skiljas!   
   

Hur svårt det är att skiljas!   
   
- Svårt!
- Och ännu sjunger de!   
   

Fåglar flyger till graven,   
   

ungarna lämnar boet   
   

och blommor slår ut,   
   

röda,   
   

blå,   
   

gula.   
   
   
   

Så stilla,   
   

så vackert!   
   

Och jag måste dö!   
   

En kvinna har hoppat i vattnet!   
   
- Hallå, hit med en båt!
- Vem ropar?   
   
Å Gud, det är säkert hon!
Släpp fram mig!   
   

Nej, hon är inte värd att du offrar dig!   
   

Ni har dödat henne. Ni ensam!   
   
Har du mist förståndet?
Vet du inte vem du talar till?   
   
Här har ni er Katerina.   
   
Tack, tack gott folk för er hjälpsamhet!   


SLUT

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".