Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Hör operaföreställningar från hela världen. Populära operor som du känner igen, men också urpremiärer...

Svensk text till operan Eugen Onegin

Publicerat fredag 13 november 2015 kl 11.57

ONEGIN DEL 1

Har ni hört sången om kvällen. Sången om kärlek, sången om sorg...

Har ni hört när fält och ängar väckts av den vemodiga tonen...

Hörde ni, i den tidiga gryningen flöjtens sorgsna klang...

 

När jag var ung, sjöng jag samma sång.

Minns du? Samma sång...

-Ni var ung då.

-Vad jag älskade Richardsons romaner.

-Ni var ung på den tiden.

-Jag läste inte mycket själv.

 

Det var min kusin från Moskva, furstinnan Alina, som alltid berättade om honom.

Ni var förlovad då, med er make, men drömde om en annan...

Ja, han tog mitt hjärta, denne spelare...och stilige sergeant...

 

Har ni hört...har ni suckat över ynglingens sorgsna blick...

 

Men plötsligt, utan att fråga, gifte de bort mig. Jag grät och längtade hem...

Er make tog er hit...till landet och ni vande er så småningom, tack gode Gud.

 

Ja, vanan är en gåva från Herren, den får ersätta lyckan.

Korsett...album...sentimentala dikter...allt glömde jag...

Och snart kom också den varma morgonrocken och hättan till heders igen.

Vanan är en gåva från Herren, den har fått ersätta lyckan.

-Men min make älskade mig verkligen.

-Ja, herrn älskade er verkligen.

-...och han litade på mig.

-Ja, det gjorde han...i allt.

Vanan är en gåva från ovan, den ersatte kärleken...

 

Mina steg känns så tunga, när jag vänder hem efter dagens skörd.

Mitt hjärta längtar efter min älskade, som är så långt, långt borta.

Var hälsad, kära mor! Lycka och välgång! Vi har kommit för att säga att skörden är bärgad!

 

Tack mina vänner! Jag är glad att ni är här...men sjung någonting roligare. Nu ska vi fira att skörden är inne.

 

Ja, det ska vi göra. Vi ska fira att arbetet är klart. Nu sätter vi igång!

                                                         

Över bäcken leder spången, genom häcken ekar sången.

Herden röd som bär på kinden – lockar flickan genom grinden. Lockar med sin flöjt i vinden.

Flicka, passa nu din ära, han vill hjärteron din störa. Spelar för att dig förföra.                                                

Herdens toner dom är kända. Flöjtens toner kan dig blända. Flicka, dags att hemåt vända.

Flickors hjärtan ack så många, söker ynglingen att fånga.

 

Innan kvällen lockad...tvungen. Sasha i hans famn var sprungen.

Sen vid bäcken snabb som hinden, såg man Masha, röd om kinden...
Sist kom Parasha, förd av vinden.

Sen vid häcken snabb som hinden, såg man Masha röd om kinden…
Sen kom Parasha förd av vinden.

                                                         

Vad jag älskar dessa sånger. De för mig bort...de för mig bort i drömmen, någon annanstans.

Tanja, Tanja, du drömmer alltid. Men jag är inte som du. Jag blir glad av sångerna.

”Flickors hjärtan, ack så många, söker ynglingen att fånga.”

Jag tycker inte om att drömma, att bara sitta tyst och längta...

...att vänta i mörka natten... i vemod...och sucka...och sucka...

Varför sucka? Jag har inga sorger. Jag är ung och lycklig.

När man är full av liv och glädje, så flyter livet enkelt förbi.

Jag älskar och kommer alltid, alltid älska livet, och jag vill att allt ska vara som det är.

Jag vill alltid vara sorglös...alltid vara glad...och lycklig.

 

Jag tycker inte om att drömma...att bara sitta tyst och längta...vänta i mörka natten...på verandan...

Så varför sucka...varför detta vemod ur själens djup...

...när mitt liv är fullt av glädje och lekfullheten gör mig ung och sorglös.

 

Min lilla Olga! Jag älskar att se dig glad. Du är alltid så full av liv.

Tanja lilla...Hur är det med dig? Mår du inte bra?

 

Jo, Njanja...Det är ingenting.

 

Då kära vänner...Tack för idag och för era sånger.

Filipjevna, se till att alla får något att dricka. Adjö, mina vänner.

 

-Mamma...se på Tanja...

-Vad är det? Du ser lite blek ut...

-Det brukar jag vara. Det är inget. Det är så intressant det jag läser.

-Jaså, det är därför.

-Mamma, det är en berättelse om två förälskade. De lider så...det gör så ont.

Jag tycker så synd om dem. Varför måste de plågas...?

- Lugna dig Tanja! När jag var ung blev jag lika gripen som du av böckerna...

Men allt är bara uppdiktat. Med tiden upptäcker man att det ej finns några hjältar och hjältinnor!

 

- Inga hjältinnor i förkläden i alla fall. Tänk om Lenskij får se det?

-Hörde ni? Någon kommer! Det är han!

-Ja, minsann.

-Och han är inte ensam.

-Vem är med honom?

 

Frun, unge herr Lenskij har kommit, och han har en herr Onegin med sig.

-Oh, jag stannar inte här, jag springer härifrån!

-Vart ska du Tanja? Du stannar!

Man tar illa upp om du inte är här.

Gode Gud...Är allt på plats?

 

Välkomna dem in. Bjud in dem!

 

Mesdames...jag tog mig friheten att ta med en vän.

-Får jag presentera Onegin, min granne.

-Angenämt.

Men min herre...det är vi som är glada... Var så goda...

-Här är mina döttrar.

-Mycket angenämt!

Stig på...eller vill ni hellre stanna i friska luften?

Jag ber Er...inga formaliteter...vi är ju grannar nu.

Här är alltid så härligt. Jag älskar denna lugna plats.

Så bra då! Då stannar ni ute   medan jag förbereder maten.

Ta hand om våra gäster. Kommer strax.

 

-Säg mig vem av dem som är Tatjana?

-Det är hon som ser sorgsen ut.

Hur kan det komma sig att du är förälskad i Olga...jag skulle valt den andra.

Hur så? Käre vän, eld och vatten, poesi och                             prosa...kunde inte vara mera olika än du och jag.

 

Jag visste, jag visste att Onegins närvaro skulle göra stort intryck...

Nu kommer grannarna att prata...och man kommer att utse en fästman åt Tatjana.

 

Äntligen! Mina ögon har öppnats! Det är han! Jag vet att det är han!

Nu kommer hans bild, dag och natt, med förtrollad kraft, bränna i min själ.

 

-Jag är så lycklig…så lycklig att få träffa dig igen.

-Vi sågs ju igår...om jag inte minns fel.

 

Men ändå, det är en hel dag som vi varit skilda åt...en evighet!!!

Överdriv inte Lenskij. Det är bara en dag. Evighet...så hemskt det låter.

Jag överdriver inte...inte när det gäller min kärlek till dig.

 

Säg mig...blir det inte långtråkigt här ute? Även om landet i sig har sin tjusning?

Det ligger långt från civilisationen, och det ges väl få möjligheter till förströelser.

-Jag läser mycket...

-Visst! Läsning ger näring åt själ och hjärta. Men man kan inte bara sitta stilla med en bok!

Jag tycker om trädgården...Här promenerar jag ofta och drömmer...

-Vad drömmer Ni om?

-Jag har varit drömsk sedan jag var liten.

Jag förstår! Jag var också som Ni när jag var yngre!

 

Jag älskar dig...älskar dig, Olga! Som bara en förryckt poet kan älska.

Alltid denna dröm...denna längtan...som blivit en vana.

En kärlek som blivit en plåga.

Redan när jag var pojke, hade du fångat mitt hjärta.

Jag älskade dina barnsliga lekar. Jag delade dem med dig...i skuggan...

Jag älskar dig. Jag älskar dig som bara poetens själ kan älska.

Bara du finns i mina tankar...i min önskan. Bara du i mina drömmar...

Du är mitt liv, min glädje och plåga. Ingenting kommer någonsin att skilja oss åt.

Vi växte upp här Lenskij...tillsammans här på landet...i trygghet.

Minns du att våra föräldrar bestämde vår framtid. Vi var bara barn då.

 

-Här är ni! Var är Tanja?

-Hon promenerar med vår gäst vid sjön.

Det är dags att bjuda våra gäster till bords på det som huset förmår.

-Var så goda!

-Vi kommer!

 

Min farbror, en man av ära, blev hastigt sjuk, så jag sändes hit...

En elak man, som ganska snart hade den goda smaken att gå hädan. Ett exempel som fler borde följa.

Men gode Gud vad tråkigt... sitta dag och natt och bara vaka.

 

Min lilla duva...så tyst och blyg...Hon är så försynt...Har hon kanske blivit förtjust i den nye herrn?

Oj, här sitter jag och pladdrar. Så, Tanja, nu är det sängdags. Jag väcker dig tidigt i morgon bitti...till ottan.

 

Jag kan inte sova...Det är kvavt...öppna fönstret...sitt bredvid mig.

Hur är det med dig, Tanja?

Jag har tråkigt...berätta något...berätta något från förr i tiden!

Vad skulle det vara, Tanja? Jag brukade berätta mycket förr...

Men nu för tiden kommer jag inte ihåg alla sagor och historier...

Jag har glömt det mesta.

Berätta för mig! När du var ung...var du förälskad då?

Men snälla Tanja, på den tiden kom inte kärlek ens på tal!

I så fall hade nog min svärmor kört mig ur huset genast!

Men hur blev du gift då?

                                                         

Det var Herrens vilja. Jag var bara tretton år...och min Vanja ännu yngre.

I två veckor kom äktenskapsmäklerskan till vårt hus och till slut bestämdes det...

När min far välsignade mig... grät jag...

Och när man löste upp min fläta och förde mig till min nya familj...men du lyssnar ju inte...

 

Oh, Njanja...Njanja... Det känns så konstigt...

Det gör så ont...mitt hjärta går sönder...jag längtar så...

Du mår inte bra, mitt barn. Må Herren beskydda oss...

-Du är varm...

-Jag är inte sjuk...

Vet du, jag...jag är förälskad...

Lämna mig ensam. Lämna mig...jag är förälskad...

-Men, Tanja...

-Gå! Lämna mig.

Ge mig papper och penna...jag lägger mig snart...förlåt...

-God natt, Tanja.

 

Om det så blir min död, åkallar jag passionen med mitt hopp.

Jag dricker begärets förtrollande gift.

Drömmarna förföljer mig...

...skickad av ödet står han framför mig...överallt finns han...överallt...

Nej! Jag börjar om.

Varför gör jag så här? Jag är så varm...Hur ska jag börja?

”Jag skriver till Er, det är enda sättet för mig...sen får Ni döma...förakta mig...”

”...men förstå mig...och känna medlidande med mitt öde...så kanske Ni inte lämnar mig...”

”Det var aldrig meningen...tro mig...jag känner sådan skam.”

 

Jag svor ju att dölja denna glödande passion inne i mitt hjärta...

Men jag har ingen styrka...jag kan inte motstå denna brinnande kraft.

Ödet har visat mig vägen. Jag är hans...han ska få veta allting.

 

"Varför, varför kom Ni hit...då hade jag aldrig träffat Er...”

”...aldrig plågats i min själ...och mitt hjärta hade aldrig upprörts.”

”Kanske skulle jag ha gift mig och blivit en annans hustru...”

 

En annan! Nej, det kommer aldrig att finnas någon annan.

Jag är din! Det är himlens vilja. Högre makter har styrt våra öden.

Hela mitt liv var bara en förberedelse för mötet med dig.

Jag vet att Gud har sänt dig att vara hos mig...tills jag dör.

 

Du kom till mig i mina drömmar. Jag älskade dig långt innan vi möttes.

Din gestalt viskade till mitt hjärta...ord som brände i min själ...

Som en...Nej, det var ingen dröm! Så fort du kom till oss, så visste jag...

Jag kände igen dig...det är han...det är han!

Visst var det dig jag hörde. Dina ord bars fram till mig i natten.

Det var du som talade till mig i tystnaden.

Visst var det din gestalt jag såg i mörkret...när du lutade dig mot min sänggavel...

...Det var du...som viskade till mig...kärleksorden...

 

Är du en ängel...sänd hit för att skydda mig...

…eller har du kommit för att stjäla mitt hjärta och sedan försvinna? Skingra mina tvivel.

Kanske är allt bara fantasier...i min oskyldiga själ...eller är något helt annat förutbestämt?

Nej...framför dig ligger mitt liv.

Genom mina tårar ber jag dig om ditt beskydd!

Det är ensamt här...och ingen förstår mig.

Jag orkar inte tiga längre och mitt förstånd rinner ifrån mig.

Jag väntar på dig. Jag väntar på dina ord som ska rädda mig...

...eller väck mig annars ur min dröm, med det förakt som jag förtjänar.

Jag vågar inte läsa igenom det...jag är rädd...jag skäms...

men hans heder är mitt skydd.

 

Natten är över...allt vaknar... solen går upp. ...herdepojken spelar...
allt är lugnt...men jag...

 

Det är dags att stiga upp, flicka lilla...

Är du redan färdig? Du måste ha vaknat tidigt.

Jag var orolig för dig igår, men tack gode Gud att du är frisk.

 

-Njanja, Njanja, gör mig en tjänst.

-Visst min flicka...vad är det?

Tro inte...tro inte att...du får inte...säg inte nej!

Älskade barn...du har mitt ord...

Skicka ditt barnbarn, utan att någon ser, med detta brev...till herr O...

…till honom...till grannen...men han får inte tala om för någon att det kom från mig.

Till vem? Flicka lilla, jag förstår inte till vem. Vi har så många grannar...jag kan inte hålla reda på alla.

-Fattar du inte?

-Jag är gammal, hjärtat mitt... Förr i tiden var allt lättare...

jag var raskare i allt......nu sviker mitt minne...förr i tiden...

Jag bryr mig inte om förr i tiden! Det spelar ingen roll. Det handlar om brevet...till grannen som var här...

Jag förstår...Var inte arg på mig.

Till Onegin...till Onegin... Skicka ditt barnbarn med brevet.

 

Varför är du så blek nu igen, Tanja?

Oh,...det är inget...bara skicka brevet.

 

Flickor, kära flickor kom med i vår dans. Flickor, låt oss locka ynglingen med vår sång.

När vi ser honom i fjärran, skingra er flickor...om han följer efter, kasta bär på honom.

Kom inte och tjuvlyssna på vår hemliga sång! Tjuvtitta inte på våra längtansfulla danser!

 

Han kommer, han är här...Eugen...åh Gud! Vad ska han tro...Vad kommer han att säga?

Varför skrev jag detta brev? Förledd av min längtande själ...Varför behärskade jag mig inte...

Han kommer att skratta åt mig...åt min heta bekännelse...

Oh, min Gud...Hjälp mig...! Det är så svårt... Han är här...Han kommer...Det är han...

Ni skrev till mig - neka inte! Jag har läst Er tillitsfulla bekännelse.

Uttryck för ung, oskuldsfull kärlek. Er öppenhet rörde upp känslor som jag trodde slocknat.

Men Ni får inget beröm för det. Hör nu min egen bekännelse utan omsvep. Och döm mig sedan.

                                                         

Oh Gud, vilken smärta...vilken plåga...

 

Hade jag velat inskränka mitt liv och leva lugnt på landet...

...velat begränsa mig, bilda familj och bli en god make...

...då skulle jag säkert inte ha valt någon annan än Er.

Men jag är inte skapt för lycka och trygghet. Det känns mig främmande.

Er fulländning är helt förgäves, den är jag inte värd. Vårt äktenskap skulle bli en plåga.

Hur mycket jag än älskade Er, så skulle min kärlek svalna i samma stund.

Den äktenskapliga lyckan varar aldrig...det gör inte heller ungdomens drömmar...

Jag älskar Er som en bror...eller kanhända...kanske...ännu mer...

Ta inte illa upp, men en ung flicka ersätter ofta en dröm...med en annan dröm.

Mitt råd: lär Er behärska Er! Inte alla skulle förstå Er, som jag gör.

Många män skulle dra nytta av Er oerfarenhet...

 

Vilken överraskning! Underbar musik och dans! Det här blir en härlig kväll!

Det var länge sedan man blev bjuden på en sådan härlig fest!

 

Vilken överraskning! Inte sant, mina herrar?

Det är inte ofta vi får bevista sådana här tillställningar.

Jakt är vårt enda nöje, den upptar all vår tid.

Är det ett nöje, att springa med bössan hela dagen?

Och när de kommer hem, stupar de i säng. Och där sitter vi!

 

Oh, Trifon Petrovitj...vi är så glada att Ni kom.

Nöjet är på min sida! Nu dansar vi!

 

Titta! Titta på snobben Onegin! Det är på tiden att han stadgar sig!

Stackars Tatjana, om han tar henne till hustru.

Han kommer att tyrannisera henne...det sägs att han spelar.

Han är fruktansvärt ouppfostrad, utan vett och kysser inte på hand.

En rödvinsdrickande, galen, frimurare!

 

Så det är er åsikt om mig! Jag blir så trött av allt jäkla skvaller!

Varför följde jag med till denna idiotiska tillställning.

Jag får skylla mig själv, men jag förlåter aldrig Vladimir!

Han lurade hit mig. Jag ska bjuda upp Olga och göra honom svartsjuk. Får jag lov?

-Den här dansen lovade du mig.

-Du har tydligen misstagit dig.

 

Vad händer? Jag tror inte det är sant! Olga! Vad är det som händer?

 

Vilken fest! Vilken överraskning!

 

Jag kan inte tro att jag förtjänar det här från dig. Olga, hur kan du vara så grym mot mig?

Jag förstår inte vad jag gjort för fel! Alla danser...valser...dansade du med Onegin!

Jag bad dig...men avvisades!

 

Vladimir, det är märkligt att du är arg för en bagatell.

Vad? Kallar du det bagatell? Du skrattade och koketterade med honom.

Han lutade sig över dig...tryckte din hand...jag såg allt!

 

Dumheter! Det är påhitt, Lenskij. Det är du som är svartsjuk!

Vi bara pratade...han är väldigt trevlig!

 

Jaså, trevlig! Olga, du älskar mig inte.

 

Vad konstig du är!

 

Du älskar mig inte!

                                                         

-Vill du dansa kotiljongen med mig?

-Nej, med mig! Ni har lovat, inte sant?

Jag håller mitt ord! Där får du straffet för din svartsjuka.

Sluta Lenskij!

 

Titta, damerna kommer med Monsieur Triquet!

-Vem är han?

-En fransman som bor hos Charlikovs.

Monsieur Triquet! Framför nu Er vackra kuplett!

 

Kuplett...jag mig har med. Men var, säg, är Mademoiselle?

Hon ska framför mig vara! Car le couplet est fait pour elle!

Här är hon! Voila! Här vara drottning för dagen!

Mesdames, jag kommer att börjar! Jag ber er inte att störas!

 

Vårt namnsdagsbarn som hålls så kär vi inbjudna firar här. Hennes charm och skönhet henne klär.

Hon ger allt en förtrollad ton allt, med sin skimrande apparition och med sin förtjusande person.

Skimra, skimra för alltid vackra Tatjana.

 

Er kuplett är underbar, och väldigt älskvärt framförd!

Uppfyll hennes önskningar, ödets goda fe.

Med glädje och nöjen henne förse så vi får se hennes vackra läppar le.

 

Lys som stjärnan, glimma. Lys med din klara strimma. Lys dagens ljus och nattens timma.

Skimra, skimra för alltid vackra Tatjana.

 

Er kuplett är underbar, och väldigt älskvärt framförd!

 

Messieurs! Mesdames! Var så goda! Inta era platser. Nu börjar kotiljongen.

 

Du dansar inte, Lenskij? Och dystrare än Hamlet.

-Vad är det med dig?

-Med mig? Inget!

Jag beundrar ditt sätt att visa din vänskap.

Oj, jag väntade mig inte en sådan komplimang!

-Varför är du sur, Lenskij?

-Sur? Och det frågar du?

Jag ser hur du, med dina fina fraser, förvrider huvudena på alla flickor.

Du har redan sårat Tatjana, men det verkar inte vara nog för dig.

Nu är det tydligen Olga, som utsätts för din charm...sen skrattar du.

-Vilken hedersman!

-Har du förlorat vettet, Lenskij?

Fantastiskt! Du kränker mig och kallar mig sedan vettvilling!

 

Vad händer?

 

Onegin! Ni är inte min vän! Jag vill inte längre vara Er vän! Jag...föraktar Er!

 

Vad händer? Varför detta gräl, helt oväntat. Är det på allvar?

 

Lyssna Lenskij, du har fel. Vårt bråk har väckt nog med uppmärksamhet.

Jag har inte haft någon önskan eller avsikt att uppröra någon.

Varför tryckte du då hennes hand? Vad viskade du till henne?

Hon rodnade! Vad sade du till henne?

Det är nog nu! Löjligt! Folk står och lyssnar!

Vad bryr jag mig! Jag är...kränkt av Er!

Jag kräver upprättelse!

 

Vad är det frågan om?

                                                         

Jag kräver bara att herr Onegin förklarar sig.

Men eftersom han inte vill, får han acceptera min utmaning på duell.

 

Oh, Gud! Lugna er! Bespara oss detta! Inte i vårt hus!

 

I Ert hus! I Ert hus! I det här huset flöt mina barndomsår fram som en gyllene dröm.

I detta hem kände jag första gången ren och innerlig kärlek...men i kväll har jag erfarit något annat.

 

Nu förstår jag att jag sårat Lenskij. Jag var dum och tanklös.

 

Varför, Onegin? Jag förstår mig inte på dig.

 

Jag plågas så av svartsjuka. Mitt hjärta värker...en kall hand kväver mig...Det gör så ont.

I kväll har jag lärt mig, att en ung kvinna i sin skönhet kan likna en ängel...

...men i sin själ, i sin själ är hon lömsk, ond. En djävul!

 

Oförskämt! Att förstöra vår fest med en duell!

 

Nog nu! Jag ska svara på kränkningarna.

Till Er tjänst! Ni är galen, men Ni ska få Er en läxa!

 

Då så! Tills i morgon! Om jag är galen är Ni...en...skamlös förförare.

Nu tiger du, annars dödar jag dig!

 

Nej! Ingen duell! Hindra dem!

 

Vladimir, lugna dig...jag ber dig!

Olga, Olga!...Farväl...för alltid!

 

 

 

 

EUGEN ONEGIN DEL 2

Märkligt! Han är inte här än.

Han kommer.

Det är ändå konstigt att de inte infunnit sig.

Klockan är över sex. De borde varit här.

 

Vart, vart har ni tagit vägen mina ungdomsår, min gyllene vår?

Jag vet inte vad dagen förberett för mig.

Mitt öde ligger gömt i dunkel.

Om hans skott träffar mig...eller om det går förbi...

...sak samma... Allt har sin bestämda tid. Livet...Döden.

Välsignad vare du, bekymrens dag och mörkrets timma.

Morgonljuset kommer...lekande, med sina strålar.

Kanske har graven, innan dess, inneslutit mig i sin skugga.

Och minnet av en poet...sjunker ner i glömskans flod.

Världen glömmer mig...men Du då...Du...Olga...

Kommer Du, min ängel, att gråta vid min grav...?

Kommer Du att tänka...”Han älskade mig...”

”Han gav mig hela sin ungdom, sitt liv...sin poesi...?”

Olga! Jag älskade Dig! Bara till Dig, gav jag min ungdoms stormiga gryning.

Min älskade. min vän. Kom...kom, Olga...min brud...Mitt allt...min ängel.

Jag väntar på Dig. Min älskade. Kom!

Vart, vart har ni tagit vägen, mina ungdomsår, min gyllene vår?

 

Här kommer han! Men vem har Er vän med sig?

Jag ber om ursäkt. Jag är visst lite försenad.

Var är Er sekundant? Jag är noga med förberedelserna!

När det gäller dueller tycker jag om att följa strikta regler.

Vi har ett spel på liv och död, och det ska ske enligt gamla traditioner.

För det förtjänar Ni beröm.

Min sekundant! Här är han: Monsieur Guillot!

Jag tror inte det blir några invändningar mot hans person.

Om han nu är okänd för Er, går jag i god för hans heder.

Då så, ska vi börja?

Ja...varför inte?

Fiender! Snart har hämndbegäret skiljt oss åt.

Nyss delade vi allt som vänner...nöjen, tankar, handlingar.

Nu står vi här som blodsfiender och förbereder varandras död!

Varför stoppar vi inte detta vanvett innan marken täcks av blod...

...vi kan skiljas som vänner?

...Nej!

Börja gå emot varandra!

Död?

 

Även här är jag uttråkad! Uttråkad av all fåfänga och glitter.

Ingenting kan döva min sorg. Jag dödade min bäste vän.

Den ende vän som betytt något.

Mitt liv rinner bort och jag lever utan glädje, utan mål.

Jag greps av rastlöshet och oro, som tvingade mig att resa bort.

Jag lämnade mina ägor, varje dag visade sig där en blodig vålnad för mig!

Mina resor var också utan mål och tristessen hann alltid upp mig.

Så jag återvände hit. Och hamnade på denna...trista tillställning.

Furstinnan Gremin! Titta! Där är hon! Så förtjusande!

 

Är det möjligt? Tatjana? Men...men hur?

Det är inte sant! Denna enkla flicka...så majestätisk, så opåverkad...

Hon för sig...som en drottning!

                                                         

Vem är mannen som samtalar med fursten? Jag kan inte placera honom.

En underlig typ. Melankoliker. En galning som tillbringat några år utomlands.

Och som nu återvänt hem. Onegin.

-Eugen!

-Känner Ni honom?

Vi var grannar på landet. Oh, gode Gud...hjälp mig!

 

Säg, vet Du vem hon är, damen som samtalar med den spanske ambassadören?

 

Det märks att Du har varit borta länge från sällskapslivet.

-Jag ska presentera Dig.

-Vem är hon då?

-Min hustru!

-Så Du är gift!

Jag visste inte... Sedan när?

-Två år sedan.

-Med vem?

-Med Larins dotter...

-Tatjana!

-Känner Du henne?

-Vi var grannar.

 

Kärleken har en märklig kraft. Den styr oss genom hela livet.

Den berusar ynglingen i hans ungdom...liksom den av livet grånade kämpen.

Onegin, jag har svårt att dölja min oerhörda kärlek till Tatjana.

Mitt liv förflöt glädjelöst och ensamt när hon plötsligt uppenbarade sig.

Hon kom in i mitt liv och lyste upp min tillvaro.

Hon gav mig ungdomen och lyckan tillbaka.

I denna splittrade värld, bland hycklare och förrädare...

...bland kallsinniga förbrytare och inställsamma ögontjänare...

...bland intrigmakare och godtyckliga domare...

...mitt bland beräknande falskspelare och tomma handlingar...

...bland okunnighet, smicker, hat och fördömanden...

...där glimmar hon som en stjärna i den mörka natten.

Hon strålar med en ängels glans.

Kärleken har en märklig kraft. Den styr oss genom hela livet.

Den berusar ynglingen i hans ungdom...liksom den av livet grånade kämpen.

Onegin, jag har svårt att dölja min oerhörda kärlek till Tatjana.

Mitt liv förflöt glädjelöst och ensamt när hon plötsligt uppenbarade sig.

Hon kom in i mitt liv och lyste upp min tillvaro.

Kom ska jag presentera Dig!

Min kära, får jag presentera en kär vän och släkting - Onegin!

Trevligt att träffas. Vi har mötts tidigare.

På landet...ja...för länge sedan...

Ni kanske just kommit från våra hemtrakter?

Oh, nej. Jag har precis återvänt från långa resor utomlands.

-Oh...när kom Ni hem?

-I dag!

Min vän...jag är trött.

                                                         

Är det möjligt? Är det samma Tatjana?

Flickan som en gång rörde mitt hjärta med sin oskuldsfulla öppenhet.

Ja, det var hennes unga kärlek jag avvisade så lättsinnigt!

Kan det vara hon, som nu var så behärskad och sval?

Vad är det som händer? Denna känsla...

Vad är det för kraft som griper mig...?

Oro...? Ångest...? Svartsjuka...? ...Eller kärlek...?

Nej, det är ingen tvekan! Jag är förälskad.

Jag älskar henne med en ung pojkes heta passion.

Om det så blir min död, åkallar jag passionen med mitt hopp.

Jag dricker begärets förtrollande gift.

Överallt, överallt ser jag henne framför mig...överallt...

Jag är betryckt. Än en gång har Onegin korsat min väg.

Än en gång har Onegin korsat min väg,

hans blick bränner i mitt hjärta...och väcker passionen till liv...

Som om jag åter blir en liten flicka. Som om vi aldrig varit skilda åt!

                                                         

Res Er...jag ber...

Jag måste få förklara för Er.

 

Onegin, kommer Ni ihåg... för länge sedan...på landet...

...när jag så fogligt lyssnade på Era förmanande ord?

Jag ber Er! Ha förbarmande! Jag hade så fel! Jag är straffad nog!

Onegin, jag var yngre då och jag tror...en bättre människa.

Jag älskade Er...men hur besvarade Ni mig?

Endast med hårdhet...Inte sant?

För Er betydde en ung flickas kärlek ingenting.

Även idag, åh Gud, isas blodet när jag tänker på Er kalla predikan.

Men jag klandrar Er inte. Ni handlade ädelt. Ni hade rätt.

Där...ute på landet, långt ifrån sällskapslivet...då tyckte Ni inte om mig.

Varför nu? Varför förföljer Ni mig? Varför är jag intressant nu?

Är det för mitt nya umgänge...för att jag är rik och har en hög ställning...

...eller för att min man blivit krigshjälte och vi har upphöjts av hovet?

Vilken erövring det skulle vara om jag gav efter för Ert begär!

Alla skulle tala om min skam och förnedring...men det skulle ge Er anseende!

 

Oh, gode Gud! Är det möjligt att Er kalla blick inte ser min uppriktiga bön?

Er beskyllning gör ont. Om Ni visste hur kärleken kan plåga.

Om Ni visste hur svårt det är att behärska sitt begär och inte förlora förståndet.

Jag vill gråta vid Era fötter och be om förlåtelse för allt jag orsakat.

Jag gråter!

                                                         

Ja, gråt! De tårarna är mig mera värdefulla än hela världens skatter.

Lyckan var så nära...så nära...så nära...!

Jag lever ett annat liv nu. Det finns ingen återvändo!

Jag är gift. Ni måste...Jag ber Er...jag ber Er, lämna mig.

Lämna Er? Hur ska jag kunna lämna Er? Nej!

Nej, jag vill se Er varje sekund...följa varje steg Ni tar...

...se Ert leende, se Er blick, när jag fångar den med mina förälskade ögon.

Se Er fullkomlighet, och sedan förgås av kärlek inför Er.

Det är njutningen...Det är min enda dröm.

 

Onegin, i Ert hjärta finns en stolthet och en heder.

Jag kan inte lämna Er nu.

Eugen, Ni måste, jag ber...

Ha förbarmande! Jag kan inte dölja det längre.

Varför dölja? Varför hyckla? Jag älskar Er...

Vad hör jag? Oh, Gud är det sant?

Nu känner jag igen dig, min älskade Tatjana från förr.

Nej, nej, det gamla kommer aldrig tillbaka igen.

Jag tillhör nu en annan. Mitt öde är bestämt. Och jag förblir honom trogen.

Jaga inte bort mig. Du älskar mig, och jag lämnar dig inte.

Kasta inte bort ditt liv, du lever utan kärlek!

Hela ditt liv var bara en förberedelse för mötet med mig.

Kommer du inte ihåg: ”Gud har sänt dig till mig...du är min beskyddare tills jag dör.”

Du har inget val! Lämna allt, lämna denna förljugna värld!

Det finns ingen annan väg för dig!

-Onegin, jag står fast. -Du kan inte...

Jag tillhör nu en annan och lämnar honom aldrig, mitt löfte håller jag.

Du måste lämna allt, hemmet...denna förljugna värld!

Hans förtvivlade rop gör så ont...

Be mig inte gå! Du älskar mig, du förstör ditt liv.

Jag har gett mitt ord!

-Jag går nu!

-Nej, jag ber dig!

-Jag har gett ett löfte!

Jag älskar dig...jag älskar dig...

-Släpp mig!

-Jag älskar dig...!

Farväl! För alltid!

Skam!

Sorg!

...Mitt förspillda liv...

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".