Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Hör operaföreställningar från hela världen. Populära operor som du känner igen, men också urpremiärer...
ANIARA

Libretto och stort bildspel

Publicerat fredag 5 maj kl 16.56
Aniara starten av akt 1
1 av 18
Akt 1 start Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Akt 1 Malmö operakör Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
2 av 18
Akt 1 Malmö operakör Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Mimaroben - Daniel Hällström Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
3 av 18
Mimaroben - Daniel Hällström Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Daisy Doody - Frida Engström Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
4 av 18
Daisy Doody - Frida Engström Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Högkomikern Sandon - Conny Thimander Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
5 av 18
Högkomikern Sandon - Conny Thimander Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Chefstekniker 3 - Bengt Krantz, Chefstekniker 2 - Rickard Söderberg, Chefstekniker 1 - Ole Aleksander Bang Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
6 av 18
Chefstekniker 3 - Bengt Krantz, Chefstekniker 2 - Rickard Söderberg, Chefstekniker 1 - Ole Aleksander Bang Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
ChefOne - Lars Arvidsson, Chefstekniker 3 - Bengt Krantz, Chefstekniker 1 - Ole Aleksander Bang Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
7 av 18
ChefOne - Lars Arvidsson, Chefstekniker 3 - Bengt Krantz, Chefstekniker 1 - Ole Aleksander Bang Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
ChefOne - Lars Arvidson Isagael-Tina Højlund Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
8 av 18
ChefOne - Lars Arvidson Isagael-Tina Højlund Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Mimabanden. Malmö Operakör Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
9 av 18
Mimabanden. Malmö Operakör Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Den stenstumt döve - Torbjörn Lillieqvist och Den blinde - Ole Aleksander Bang Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
10 av 18
Den stenstumt döve - Torbjörn Lillieqvist och Den blinde - Ole Aleksander Bang Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
La Garçonne - Frida Engström Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
11 av 18
La Garçonne - Frida Engström Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Malmö Operakör och La Garçonne - Frida Engström Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
12 av 18
Malmö Operakör och La Garçonne - Frida Engström Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Chefstekniker 3 - Bengt Krantz, Chefstekniker 2 - Rickard Söderberg, Chefstekniker 1 - Ole Aleksander Bang Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
13 av 18
Chefstekniker 3 - Bengt Krantz, Chefstekniker 2 - Rickard Söderberg, Chefstekniker 1 - Ole Aleksander Bang Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Isagael-Tina Højlund Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
14 av 18
Isagael-Tina Højlund Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
ChefOne - Lars Arvidsson, Den blinda poetissan - Alexandra Büchel och Malmö Operakör Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
15 av 18
ChefOne - Lars Arvidsson, Den blinda poetissan - Alexandra Büchel och Malmö Operakör Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Bengt Krantz, Alexandra Büchel, Ole Aleksander Bang, Rickard Söderberg och Lars Arvidson Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
16 av 18
Bengt Krantz, Alexandra Büchel, Ole Aleksander Bang, Rickard Söderberg och Lars Arvidson Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Akt 2 slutet Daniel Hällström, Tina Højlund och Alexandra Büchel Foto: Jan Wieslandser/Sveriges Radio
17 av 18
Akt 2 slutet Daniel Hällström, Tina Højlund och Alexandra Büchel Foto: Jan Wieslandser/Sveriges Radio
Isagael-Tina Højlund Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
18 av 18
Isagael-Tina Højlund Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio

Libretto av Erik Lindgren efter Harry Martinsons versepos Aniara

Aniara

 

 

21                                        Vi kom från Jorden, Doris land,

                                            klenoden i vårt solsystem.

 

25                                        Det enda klot där livet fått ett

                                            land av mjölk och honung.

 

30                                        Beskriv de landskap som där fanns,

                                            de dagar som där grydde.

 

40                                        Beskriv den mänska som i glans

                                            sitt släktes likdräkt sydde -

 

50                                        tills Gud och Satan hand i hand

                                            i ett förstört, förgiftat land -

 

60                                        kring berg och backar flydde

                                            för människan, askans konung.

 

70                                        Vi kom från Jorden, Doris land,

                                            klenoden i vårt solsystem.

 

100                                      Förflyttningen till Tundra 3 tog nio år.

                                            Utrymningsplanen Gond tog tio år.

 

105                                      Själv var jag med i åttonde goldondern.

                                            Vi alternerade med andra rymdskepp:

 

110                                      Benares, Kanton, Gond

                                            och några till.

 

115                                      På fem år tog vi bortåt tre miljoner

                                            förskrämda mänskor till den nya stjärnan.

 

120                                      Än kännas minnena

                                            som ömma sår. . .

 

125                                      Mest minnesbilderna från startområdet,

                                            med samma vilda scener varje gång:

 

130                                      då gråt och tandagnisslan muntert blandas

                                            med gröna rymdkadetters glada sång:

 

135                                      ”Snart är den här, min sköna gjutjärnstid

                                            då jag kan stå mot när eld och köld -”

 

140                                      ”förbrukar Livet runt

                                            omkring min frid.”

 

145                                      ”Snart är den här,

                                            min sköna gjutjärnstid.”

 

150                                      Så lyfts de ut i rymderna att färdas

                                            till tundreklotets rike för att härdas.

 

155                                      Men andra går till

                                            Venusträskens stränder.

 

160                                      På båda hållen

                                            vet man vad som händer:

 

165                                      I mörka gruvor innestängs de folkslag

                                            som brukas och förbrukas likt föremål -

 

170                                      till dess de avsorterade drivs bort

                                            till kamrarna vid Y-gol.

 

175                                      Ofattbar är denna grymhet,

                                            i bilder inte tänkbara att beskriva:

 

180                                      Med kalla yrkesbödlar dagligen i tjänst

                                            vid lås, vid kranar och kontakter.

 

185                                      Och glasförsedda tittkanaler inåt

                                            kamrarna vid vilkas ytterväggar -

 

190                                      dödsbetjäningen med blinkningen

                                            fördröjd och oberörd -

 

195                                      med kalla djävulsögon blickar in

                                            och följer de innestängdas kamp -

 

200                                      mot väggens stenar.

                                           

 

250                                      Guds rike var ju aldrig av den världen

                                            och blev det mindre medan åren gick.

 

255                                      Och de som kunde gjorde himmelsfärden

                                            med kroppen först om än ej själen fick.

 

260                                      De blygt försagda och de djupt försynta

                                            blev ofta kvar i gammagiftig dal -

 

265                                      och for på annat sätt till himmelriket.

                                            De trädde aldrig in i Mimas sal.

 

270                                      Om sådant kan som rymdmatros jag vittna

                                            som svävat nu i bortåt tretti år -

 

275                                      emellan Jordens boll och tundreflinten.

                                            Ett sådant yrke sätter sina spår:

 

280                                      Man får med tiden något att berätta

                                            som inte bara hänger i det blå.

 

285                                      Mitt hjärta fylles,

                                            ja, ni anar nog.

 

290                                      Det var den onda tid då Gond i flamman

                                            från fototurben vreds till en spiral,

 

300                                      en virvelpelare av heta gaser; en stad

                                            på vandring genom Doris dal.

 

305                                      Mot sådant var den överdrivet svala

                                            och klara luften över Tundra 2 -

 

310                                      att hjärtligt föredra.

                                            Det var den sista vår naturen levde.

 

315                                      Den våren dog naturen för en vind, som

                                            tungt orkaniskt blåste mellan bergen -

 

320                                      och med sin åska fyllde Landet Rind.

                                            Ett soldån hördes, blixten bredde ut sig.

 

325                                      Än hör jag skrien, skriken:

                                            ”Sombra, sombra”, från redan -

 

330                                      bländade och skrämda själar,

                                            som rusade mot Gud för att få svalka.

 

335                                      De visste ej att Gud var med i elden

                                            från den materia som sprängd och -

 

340                                      skändad, med urtidslågan

                                            straffade Xinombra.

 

350                                      Ley tody vain dodo,

                                            vem tarrin plain popo -

 

355                                      e tendy demy yody

                                            vorylein toto.

 

360                                      Doon nain i dorismon fey vanni geyn,

                                            nem yoni nini vonje tari deyn,

 

365                                      e tendi demmy yody vorylein.

                                           

 

370                                      Ley tody vain dodo

                                            vem tarrin plain popo,

 

375                                      e tendy demo yody

                                            vorylein toto.

 

380                                      Oy tamir mellydell hing deldivoon

                                            toy demmy lori glandy voridoon.

 

385                                      Gee voosy pendy

                                            yender voinigoon.

 

390                                      Ley tody vain dodo, vem tarrin plain popo

                                            e tendy demy yody vorylein.

 

400                                      Med blärra jag i rymden far

                                            och ropar blärra alla dar.

 

405                                      Fast sorgen är en tung koloss

                                            med blärra kan vi lyfta oss.

 

410                                      I djupa nonsensnatt

                                            är blärran själarymdens skatt.

 

415                                      Kom med i blärran, blärran går

                                            kom blärra blärr i blärrans år.

 

420                                      Tjiff, tjiff,

                                            tjoff, tjiff.

 

425                                      På mången god planet jag bott

                                            men alltid jag på blärran trott -

 

430                                      när allt blev ovant, tomt och trist

                                            med blärran fyllde jag min brist.

 

435                                      I djupa tvivlets hav

                                            god tröst oss blärran gav.

 

440                                      Var med i blärran, blärran går.

                                            kom blärra blärr i blärrans år.

 

445                                      Tjoff, tjoff,

                                            tjiff, tjoff.

 

450                                      Ett tjut ur vargarna av sten

                                            förkylde märgen i vart ben -

 

455                                      och blodet isades och frös,

                                            då släppte jag min blärra lös.

 

460                                      I mörka nödens hav

                                            gott stöd oss blärran gav.

 

465                                      Kom med i blärran blärran går

                                            kom blärra blärr i bärrans år.

 

466                                      Tjiff!

                                           

 

470                                      Ley tody vain dodo. . .

                                           

 

475                                      Doon nain i dorismon. . .

                                           

 

500                                      Ley tody vain dodo, vem tarrin plain popo

                                            e tendy demy yody vorylein!

 

505                                      En nödgir för asteroiden Hondo

                                            (som härmed räknas upptäckt).

 

510                                      Vi missade på Mars, kom ur dess bana

                                            och för att undgå fältet Jupiter -

 

515                                      vi lade oss på kurvan ICE-12

                                            i Magdalenafältets yttre ring,

 

520                                      men mötte stora mängder leonider

                                            och väjde vidare mot Yko-9.

 

525                                      Vid fältet Sari-16 uppgav vi försöken

                                            att vända om.

 

530                                      En nödgir. . . Vi missade på Mars. . .

                                            . . .uppgav vi försöken att vända om.

 

540                                      Nu ligger vi med nosen riktad in i Lyran

                                            och någon riktningsändring är ej tänkbar.

 

545                                      Överlämnade åt skräckstel rymd,

                                            sprider vi anropsordet -

 

550                                      i glasklar ändlöshet.

                                            Men ingen svarar.

 

555                                      I ångest sänder vi

                                            vårt anrop ”Aniara”.

 

560                                      Det är inte första gången det händer.

                                            För sexti år sen gick en stor goldonder -

 

565                                      med fjorton tusen själar helt förlorad,

                                            fick instrumentkollaps i riktningen Orion -

 

570                                      och dök med snabbt adderad hastighet

                                            mot Jupiter och uppslöks av dess öknar,

 

575                                      begrovs i jättestjärnans tunga hölje,

                                            dess onda dödsmadrass av nedkylt väte,

 

580                                      som med ett djup av nära tusen mil med

                                            köld och helium bepansrar djävulsstjärnan.

 

585                                      Det kunde varit lika illa här.

                                           

 

590                                      På släktets färd har alltid offer krävts.

                                            Men ni är gynnade.

 

600                                      Ni har ej störtat mot någon stjärna

                                            eller dess drabanter.

 

605                                      Istället har ni här

                                            er färd framför er:

 

610                                      en livstid fram emot ett slut

                                            som ändå skulle komma.

 

615                                      Ja, ni är gynnade.

                                            Ni har ej störtat.

 

620                                      Fortsätt dansen!

                                           

 

630                                      . . .popo. . .

                                           

 

635                                      Mycket nöje.

                                            Lycka till!

 

638                                      Ley tody vain. . .

                                            Vem tarin plain. . .

 

643                                      Ley tody vain dodo. Vem tarin plain popo.

                                            E tendy demy yody vorylein toto.

 

645                                      Oy tamir mellydell hing deldivoon.

                                            Toy demmy lori glandy voridoon.

 

646                                      Gee voosy pendy

                                            yender voinigoon

 

647                                      Toto. . .

                                            . . .toto. . .

 

700                                      Vi börjar långsamt ana att den rymd

                                            vi färdas fram i är av annat slag -

 

705                                      än vad vi tänkte var gång ordet rymd

                                            på Jorden kläddes med vår fantasi.

 

710                                      Vi anar nu att det vi kallar rymd

                                            och glasklarhet kring Aniaras skrov -

 

715                                      är ande, evig ande ogripbar,

                                            att vi förlorat oss i andens hav.

 

720                                      O, kunde vi nå åter till vår bas,

                                            nu när vi upptäckt vad vårt rymdskepp är:

 

725                                      En liten blåsa

                                            i Guds andes glas.

 

730                                      Jag ska berätta vad jag hört om glas

                                            och då ska ni förstå:

 

735                                      I varje glas som står tillräckligt länge

                                            oberört förflyttas glasets blåsa -

 

740                                      efterhand oändligt sakta mot

                                            en annan punkt i glasets kropp -

 

745                                      och efter tusen år har

                                            blåsan gjort en resa i sitt glas.

 

750                                      På samma sätt i en oändlig rymd,

                                            där svalg av ljusårs djup -

 

755                                      sin välvning slår

                                            kring blåsan Aniara där hon går.

 

760                                      Ty fastän farten som hon gör är stor

                                            och mycket högre än en snabb planets,

 

765                                      är hennes hastighet med rymdmått sedd

                                            på pricken svarande mot den vi vet -

 

770                                      att blåsan gör

                                            i denna skål av glas.

 

775                                      O, kunde vi nå åter till vår bas, nu

                                            när vi upptäckt vad vårt rymdskepp är:

 

780                                      En liten blåsa

                                            i Guds andes glas.

 

800                                      Jag sköter miman, lugnar emigranter och

                                            livar dem med bilder långt ur fjärran,

 

805                                      av tusen ting som inget mänskligt öga

                                            har kunnat drömma om att se.

 

810                                      Vem kan då undra på att jag, montören

                                            och mimaskötaren i Aniara blir gripen -

 

815                                      när jag ser hur män och kvinnor

                                            i salig tro vid miman falla neder.

 

820                                      Så ber jag själv när de till Mima beder

                                            att detta måtte vara sant som sker,

 

825                                      och att den tröst som denna mima ger

                                            är glimtar av den sanna tröstens ljus -

 

830                                      som söker oss

                                            i rymdens öde hus.

 

835                                      Själv har jag inget namn.

                                            Jag tillhör Mima -

 

840                                      och kallas därför endast

                                            mimaroben.

 

850                                      Med Isagel, Isagel,

                                            den kvinnliga piloten -

 

855                                      förhåller det sig så att hennes

                                            ställning bestämmer hennes namn,

 

860                                      som är ett täckord. Det namn hon

                                            innerst bär och som hon -

 

865                                      viskat tätt i mitt öra

                                            kan jag inte yppa.

 

870                                      I hennes ögon finns ett oåtkomligt,

                                            men ändå ljuvligt sken ur det förtegna:

 

875                                      Den lyskraft gåtfullhet så ofta äger

                                            när skönheten hos gåtan överväger.

 

880                                      Jag dyrkar Isagel.

                                           

 

885                                      Jag startar miman,

                                            väntar hur anletsdragen om en stund -

 

890                                      skall lysa i underlig förvandling

                                            hos den sköna rymdförarkvinnan -

 

895                                      som så oåtkomlig sin skönhets

                                            minsta skiftning bevarar.

 

900                                      Där synes Doris, nu på sjätte året alltmer

                                            förvandlad till en fjärran stjärna,

 

905                                      en sol som gnistlik bränner i mitt öga

                                            och sticker in sin ändlöst långa guldnål -

 

910                                      i hjärtat genom

                                            svindelklara rymder.

 

915                                      Hon brände bredare när hon var nära,

                                            men stinger djupare när hon är fjärran.

 

920                                      Den varma Doris och den goda Doris,

                                            den fjärran Doris:

 

925                                      Nu en ädel stjärna att längta till.

                                           

 

930                                      Nu är hon stjärnors stjärna.

                                           

 

950                                      - Vi kom från Jorden, Doris land.

                                            - Snart är den här, min sköna gjutjärnstid.

 

955                                      Snart är den här, min sköna gjutjärnstid

                                            då kan jag stå emot när eld och köld -

 

960                                      förbrukar livet runt omkring min frid.

                                            Snart är den här, min sköna gjutjärnstid.

 

965                                      Vi kom från Jorden, Doris land.

                                            Klenoden i vårt solsystem.

 

970                                      Snart är den här,

                                            min sköna gjutjärnstid.

 

1000                                    Do-Doris, Doris Doris.

                                           

 

1005                                    Det kunde varit lika illa här. Men vi är

                                            gynnade. För vi är långt från Doris.

 

1010                                    Ett nödskri ifrån planeten Doris

                                            (som härmed räknas utsläckt).

 

1015                                    Sån tur vi missade på Mars

                                            och inte kunde vända om.

 

1020                                    Hur står det till med

                                            tredje vebens gång i Fokusverken?

 

1025                                    Och nionde protatorns

                                            rörelsebesked?

 

1030                                    Men vi är gynnade.

                                            För vi är långt från Doris.

 

1035                                    Nu ska vi dansa

                                            intill Doris brunnit upp!

 

1040                                    Ett tjut ur vargarna av sten

                                            förkylde märgen i vart ben. . .

 

1045                                    . . .i vart ben. . .

                                           

 

1050                                    Så talade den döve, som var stum.

                                            Men då det sagts att stenar skola ropa -

 

1060                                    så talade de döda i en sten.

                                            Han ropade ur stenen:

 

1070                                    ”Kan ni höra?”

                                            Han ropade ur stenen:

 

1080                                    ”Hör ni inte?

                                            Jag kommer ifrån staden Dorisburg.”

 

1090                                    Det ohyggligt starka skenet som bländade.

                                            Vem kunde skildra det?

 

1095                                    Jag nämner bara en detalj:

                                           

 

1100                                    Jag såg med nacken.

                                           

 

1105                                    Hela huvudskålen blev ett öga som

                                            bländades utöver sprängningsgränsen.

 

1110                                    Lyftes och for bort i blind förtröstan

                                            på dödens sömn.

 

1115                                    Men det blev ingen sömn.

                                           

 

1120                                    Och just i detta liknar han den döve.

                                            Och då det sagts att stenar skola ropa,

 

1130                                    så ropar han ur stenar med den döve.

                                            Så ropar de ur stenar med varandra.

 

1135                                    Så ropar de ur stenar med Kassandra.

                                            De sista ord som Doris sände -

 

1140                                    var en hälsning från en som nämnde

                                            sig Den Söndersprängde:

 

1150                                    Xinombra. . .

                                           

 

1160                                    Vad är det som står på? Fyrverkeri?

                                            Eller den stackars Doris spökeri?

 

1165                                    Eller ett bud om nya,

                                            bättre världar?

 

1170                                    Nej, jag får tvärtom rapportera,

                                            att miman just har dött av sorg.

 

1175                                    Hon bad mig säga Ledningen att hon sen

                                            någon tid var lika samvetsöm som stenarna.

 

1180                                    Hon hade hört dem ropa på stenars vis

                                            i Doris fjärran dal.

 

1185                                    Hon hade sett granitens vita gråt när

                                            sten och malm förgasas till ett dis.

 

1190                                    Hon hade rörts av dessa stenars kval.

                                           

 

1195                                    Förmörkad i sitt cellverk av den hårdhet

                                            som mänskan visar i sin ondskas tid -

 

1200                                    kom hon som länge väntat var därhän

                                            att hon på mimors sätt till slut bröts ner.

 

1205                                    Nu ville hon i tingets namn ha frid.

                                            Nu ville hon ej förevisa mer.

 

1210                                    Trots all sin klarsyn såg hon ingen frälsning

                                            för dem som burats in i ondskans borg.

 

1220                                    Men ni var skuld till mimans olycksöde.

                                            Ni med era egon som befläckat skärmen -

 

1225                                    med egna tankar hindrat bildens flöde och

                                            smutsat tröstens flod med egna drömmar -

 

1230                                    och grumlat mimans strålkraft,

                                            rymdens strömmar.

 

1235                                    Men här i Aniara

                                            härskar också rätt och lag.

 

1240                                    Må sen vara att vår resa

                                            är en Hadesfärd.

 

1245                                    Så finns här dock asylrum!

                                            Och ni kondemneras på oviss tid till -

 

1250                                    lägsta källarhallen, dit annars

                                            bara våldsmän deporteras -

 

1255                                    och där mellan fyra dödsmagneter sliten

                                            mången upprorsman blev ganska liten.

 

1300                                    Lib i della räck mig ditt Istmuskrus.

                                            Låt nu Stella tända sitt alfaljus.

 

1305                                    I Alfa Centauris gåta

                                            vi kunde tillsammans gråta.

 

1310                                    O nuda då träd nudis på

                                            i månlutas skog för två.

 

1315                                    Nosar min hund i din aftonlund,

                                            Libidella?

 

1320                                    Sover min katt i sin lömska blund,

                                            spinnande Libidell?

 

1325                                    Libidella följ mig till Sirius.

                                            Låt framsvälla åter ditt Istmuskrus.

 

1330                                    Den lustiga änkan vankar

                                            beständigt i andras tankar.

 

1335                                    O nuda då träd nudis på

                                            i månlutas skog för två.

 

1340                                    Viskar mitt öra sitt eget sus,

                                            Libidella?

 

1345                                    Ligger mitt hus i en annans hus

                                            lyssnande Libidell?

 

1350                                    Libidella oklädd i nudinell

                                            höj mot Stella månvit din nudibell.

 

1355                                    I Alfa Centauris strålar

                                            vi i våra tårar skålar.

 

1360                                    O nuda då träd nudis på

                                            i månlutas skog för två.

 

1365                                    - Stån upp till svars.

                                            - Stån upp till svars.

 

1370                                    - Vårt straff är spegelbilden. . .

                                            - Vårt straff är spegelbilden. . .

 

1375                                    Stån upp till svars. Den tunga vredens

                                            murar sig sluter om det öde vi beredde.

 

1380                                    Vårt straff är spegelbilden av de burar

                                            som en gång utifrån vi själv beledde.

 

1385                                    När ingen bortförklaring mer förvanskar

                                            är enbart spegelbilden nog som Hades -

 

1390                                    och spegeln bränner.

                                            Akta dina handskar.

 

1395                                    Den speglar vad som gjordes,

                                            vad som sades.

 

1400                                    Stån upp till svars. Den tunga vredens

                                            murar sig sluter om det öde vi beredde.

 

1405                                    Vårt straff är spegelbilden av de burar

                                            som en gång utifrån vi själv beledde.

 

1410                                    När ingen bortförklaring mer förvanskar

                                            är enbart spegelbilden nog som Hades -

 

1415                                    och spegeln bränner.

                                            Akta dina handskar.

 

1420                                    Den speglar vad som gjordes,

                                            vad som sades.

 

1425                                    Stån upp till svars.

                                           

 

1500                                    Nu är den här vår sköna gjutjärnstid

                                            då vi kan stå emot när eld och köld -

 

1505                                    förbrukar livet runt omkring vår frid.

                                            Nu är den här vår sköna gjutjärnstid.

 

1510                                    Goldondern Aniara har varit

                                            stadd på resa i tjugo år idag.

 

1515                                    . . .tjugo år idag. . .

                                           

 

1520                                    Det som alla själar från Doris hit har

                                            kommit och samlats här idag -

 

1525                                    att fira stundens stora mening

                                            på denna stora dag.

 

1530                                    . . .på denna stora dag. . .

                                           

 

1535                                    Hur väldig är ej rymden?

                                            Hur mäktig ej dess gåta?

 

1540                                    - Hur liten inte jag?

                                            - Hur liten inte. . .

 

1545                                    . . .”liten”. . . ?

                                            . . .”inte”. . .?

 

1550                                    . . .inte han?

                                           

 

1555                                    Vår försteingenjör, en man från Övre

                                            Gond, en lysande expert på yessertuber -

 

1560                                    avgick med döden den femtonde november,

                                            som var onsdag.

 

1565                                    Med hänsyn tagen till hans långa tjänst

                                            och stora insats i goldonderlära,

 

1570                                    beviljas här hans önskan

                                            att bli gravsatt i räddningskanna,

 

1575                                    vilken nu skall skjutas

                                            i riktning Rigel.

 

1580                                    Vid är famnen,

                                            fjärran hamnen.

 

1590                                    Jag ser en härlig syn.

                                            O, himlens hamn jag ser.

 

1595                                    Förr såg jag natt och mörker alla dar.

                                            Nu ser jag himlen. Se vad sker, vad sker?

 

1600                                    Ja, frågan gäller. . .

                                           

 

1605                                    - . . .gäller. . .     - . . .gäller. . .

                                            - . . .gäller. . .

 

1610                                    . . .underverksfrekvensen i Alltet,

                                            tänkt som talmängdsuniversum.

 

1615                                    O, dessa ögons syn som

                                            tänts av världars Gud.

 

1620                                    O, detta ljus och sken

                                            jag skådar himlens stad.

 

1625                                    Å, detta ljus och sken. . .

                                           

 

1630                                    - Hon skådar himlens stad.

                                            - Ur himlens floder går Guds hjärtas eld.

 

1635                                    Ur himlens floder

                                            går Guds hjärtas eld.

 

1640                                    Mitt i den isande rymden

                                            finns en pupill,

 

1645                                    en kärna, som med sin gåtfulla virvel

                                            gör den till kärlekens stjärna.

 

1650                                    Ur himlens floder

                                            går Guds hjärtas eld.

 

1655                                    Uppväcker från de döda

                                            mina ögons natt, O Gud.

 

1660                                    I mina hav av natt

                                            jag skådar dagars dag. . .

 

1665                                    - Hon skådar dagars dag. . .

                                            - Jag skådar dagars dag. . .

 

1675                                    Här i rymden finns ej hinder,

                                            alla tider strålar samman.

 

1680                                    - Ja, frågan gäller. . .   - . . .gäller. . .

                                            - . . .gäller. . .

 

1685                                    Ja, frågan gäller underverksfrekvensen

                                            i Alltet, tänkt som talmängdsuniversum.

 

1690                                    Den synes sammanfalla så med slumpen

                                            att slump och underverk har samma källa,

 

1695                                    och samma svar

                                            för båda synes gälla.

 

1700                                    Nu är den här

                                            vår sköna gjutjärnstid.

 

1705                                    Goldondern Aniara har varit

                                            stadd på resa i tjugo år idag.

 

1750                                    Jag anar dödens skugga. . .

                                           

 

1755                                    Jag dör, ty jag är alltför lycklig. En

                                            sol som icke uthärdar sin egen uppgång.

 

1760                                    Jag längtar till

                                            landet som icke är.

 

1762                                    Landet, där alla våra

                                            kedjor falla.

 

1765                                    Landet, där vi svalka

                                            vår sargade panna.

 

1770                                    Vad allting som är dött

                                            är underbart och outsägligt.

 

1775                                    När den man älskat nått till dödens dörr

                                            står rymden hård och grymmare än förr.

 

1780                                    Vi reste alltet runt men kunde icke fara;

                                            vi sutto fångna här i Aniara.

 

1785                                    O, kunde vi nå åter till vår bas

                                            nu när vi upptäckt vad vårt rymdskepp är:

 

1790                                    En liten blåsa

                                            i Guds andes glas.

 

1795                                    Det är vår sista natt i Mimas sal.

                                            Jag efter jag brast sönder och försvann.

 

1800                                    När den man älskat nått till dödens dörr

                                            står rymden hård och grymmare än förr.

 

1805                                    Vårt sorgespel är slut.

                                           

 

1810                                    Jag återgav med sändebudets rätt från tid

                                            till tid vårt öde speglat i galaxens hav.

 

1815                                    Bisatta i vår stora sarkofag

                                            vi fördes vidare i öde hav,

 

1820                                    förlossade från

                                            bittra stjärnors sting.

 

1825                                    Och genom alla drar

                                            Nirvanas våg.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".