Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Hör operaföreställningar från hela världen. Populära operor som du känner igen, men också urpremiärer...

Siegfried - i morgon!

Publicerat fredag 15 september 2006 kl 13.07
1 av 4
Stefan Johansson Dramaturg för den nya uppsättningen av Nibelungens ring på Operan Foto: SVT Bild
2 av 4
Siegfried: Lars Cleveman Foto: Mars Bäcker
3 av 4
Vandraren: Terje Stensvold Foto: Mats Bäcker
4 av 4
Skogsfågeln: Marianne Hellgren Staykov Foto: Mats Bäcker

Richard Wagners SIEGFRIED – andra dagen d.v.s. tredje delen i Nibelungens ring – i nyuppsättning på Kungliga Operan 16 september.

Varför tog du inte upp ledmotiven, frågade någon som ögnat igenom gårdagens Siegfriedblogg.
Inte glömde jag ledmotiven – dom tar det undermedvetna upp… det är ju där de hör hemma – inte i ngn intellektuell process… Men jag hade ju kunnat beskriva dem som en ingång till Wagners dramaturgi eller som byggsten i hans kompositionsteknik. Hur personer, viktiga föremål, egenskaper, handlingar, känslor företräds av tydliga musikaliska motiv. Hur de kan användas för att påminna publiken om förutsättningarna för det som sker just nu eller upplysa oss om vad personerna på scenen tänker och känner även när de försöker dölja det för medspelarna eller t.o.m. för sig själva. Hur Wagners musikaliska arbete i ett slags symfonisk form med dessa små och stora musikaliska byggstenar befriade honom från den dåtida operans struktur av recitativ, arior och ensembler. Hur ledmotivstekniken gör orkestern till hela spelets undermedvetna och gör att vi lyssnare/åskådare vet betydligt mer än personerna i dramat. Hur man en smula tillspetsat brukar säga att Wagner i detta upptäckte detta undermedvetnas olika lager långt före Freud. Hur Wagners fundamentalistiska uttolkare upprättade kataloger och tabeller över ledmotiv – ibland så korta att de skulle kunna vara vilket slags musikalisk figur som helst – för att skapa ett slags närmast byråkratisk stigfinnarkarta över Ringens sexton timmars musikdramatiska landskap.

Det här är väldigt spännande. Samtidigt behöver det egentligen inte förklaras. Även en ovan lyssnare fångar mer eller mindre medvetet upp dessa motiv och ger dem en mer eller mindre tydlig anknytning till vad som i varje ögonblick sker på scenen. Det är kul att läsa och prata om men när man sitter i salongen är det en helt och hållet intuitiv process.

Och allt annat stoff kring Wagner och Ringen – hjälper eller stjälper det upplevelsen? Måste jag t.ex. få min upplevelse av den härliga musiken ”förstörd” av att veta en massa om Richards politiska idéer? Kan man inte bara ge sig hän och låta det förgångna vara? Här ser jag ingen som helst motsättning. Den som möter Wagner och Ringen utan förkunskaper kan få en stark och djup upplevelse. Det man sedan kan skaffa sig kunskap om på gott och ont – och när det gäller Wagner och hans konst så saknas inte nattsvarta sidor – kan aldrig annat än fördjupa upplevelsen. Det är inte överdrivet att säga att arvet från Wagner och wagnerianerna genom sitt inflytande på en rasistisk nationalism bidrog till att inspirera några av förra seklets värsta brott mot mänskligheten. Och detta – liksom mycket annat i vår bakgrund i artonhundratalets omvälvande historia – kan vi faktiskt se och höra i verken. Är inte det fantastiskt? Samtidigt satte Wagner ribban mycket högt för en musikdramatisk konst som genom myt, poesi och musik skulle spegla de djupaste processerna i kulturen, vår kultur. Och minsann, lyckades han inte! Vi lyssnar och betraktar och reflekterar fortfarande genom nya tolkningar.

Välkomna till Siegfried och så småningom hela Ringen på Operan.
  
Stefan Johansson
Dramaturg för nyuppsättningen av Nibelungens ring på Operan

PS Radiolyssnarna är litet i samma position som de två änglar över prosceniet, som hört varenda föreställning i våra operahus sedan Gustav III:s dagar. De ser inte heller scenen. De hör en lysande orkester med äkta wagnertradition och en sångarensemble, som stolt lyfter ett arv som såhär dan före dan inte alls är tungt att bära. Ännu en storhetstid för wagnersång på Stockholmsoperan, hoppas vi. Lyssnarna avgör och bara änglarna kan jämföra den 93:e föreställningen med premiären 1905…  

Läs även:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".