Vilket engagemang!

Kanske blir jag själv egentligen mest förvånad...som man blir när man råkat komma åt en öm tå av misstag och det väller fram de mest oväntade reaktioner. Det här var uppenbarligen en viktig fråga för många av er som lyssnar och att tilltalet och hur man uttrycker sig är avgörande för hur man tar emot innehållet (dvs själva musiken).
Jag tror att det handlar om mycket om vem som är avsändare och mottagare i den här typen av  kommunikation -  "Talar programledaren mitt språk?" "Tillhör vi samma grupp?" Bjuder man in eller stänger man ute? Kan bjuda in både de som är kunniga och de som är nybörjare samtidigt?
Det den ene tycker låter "vulgärt och obildat" kanske nybörjaren tycker låter "inte så märkvärdigt" och "där kanske det finns plats för mig också, även om jag inte kan så mycket". Nybörjaren inom klassisk musik har ju särskilt bjudits in den här sommaren genom att vi infört begreppet Nybörjarguider som får sätta samman listor på sina tre bästa nybörjarLÅTAR.

Låt folk njuta av musiken och kalla den vad de vill. Låt oss välkomna unga människor att njuta av den musik som vi idag kallar "klassisk" i stället för att skrämma iväg dem med sådana petitesser, skriver till exempel Nahide Hermansson.

Johan Hultman däremot tycker att :"Klassisk komponerad seriös musik är en ofantligt mycket mer komplicerad och komplex musikform än den enkla folkvisan eller låten. Att då kalla klassisk musik för "låt" är en direkt nedsättande avsikt för att försöka politisera klassisk musik till ett slags demokratisk jämlikhet."

Inga-Stina Westman är inne på samma linje, dvs att det handlar om någon slags grupptillhörighet:
"Varför ska vi som lyssnar på (och i mitt fall sysslar med) klassisk musik vara snobbar? Är det för att markera att vi är "finare" än dom som gillar populärmusik?"
Hon är musikvetare och lämnar flera intressanta exempel på att flera termer från början har ett enkelt ursprung. Sonat kommer t ex från italienskans "sonare" som betyder ljuda/låta och kopplingen är då inte lång till sonat=låt.

För att få ett lite vidare perspektiv det hela ringde jag upp Lars-Gunnar Andersson i onsdagens program. Han är professor i svenska språket vid Göteborgs universitet och en känd röst i P1-programmet Språket. Han tyckte att det var viktigast att ge akt på vad t ex unga musiker i en symfoniorkester säger. "Säger de att de ska spela en låt om ett verk av Beethoven? Ja, då är det förmodligen något som blir allmängiltigt i framtiden".

Pär Ohlsson spelar fiol både som folkmusiker och tidigare i Radiosymfonikerna:
"Det finns fortfarande mycket gränser för vad som är rumsrent inom de olika musikgenrerna, bort med dem! Bra musik är bra musik oavsett genre, och blanda gärna! "

Per Österberg i Motala berättar att hans tonåringar säger "låtar" utan att reflektera, och det tycker han är ganska befriande: "Vi gamla försoffade musiknördar som ska briljera med
stycken, tempo och opusnummer hit och dit.....Handen på hjärtat....... Det är ju bara låtar. Huvudsaken är att man LYSSNAR..! Framför allt att våra ungdomar lyssnar."

Håkan Sundberg i Växjö tycker att det handlar om en rent teknisk fråga och att det är den som skapar begreppet bland yngre lyssnare: 
"Datorer o musikmobiler och sådant. I deras ljudsystem kallas ofta ett ljudavsnitt, oavsett ljudmaterial, "låt". Bakgrunden är teknisk och troligen värderingsfri men följden blir ett likställande, som inte känns helt rättvist."

Låt eller olåt? Ljud eller oljud? Det är i alla fall fantastiskt vilket engagemang ni lyssnare visat dessa dagar.