Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Daninas måndagsblogg

My eyes on... mig själv

Publicerat måndag 7 maj 2012 kl 14.16
Kollar inåt och frågar mig själv varför jag vill veta så mycket om serieskytten. Foto: Privat

Det var en lördag förmiddag när telefonen ringde. Lite soligt trots att det var november. Jag stod och kollade ut över en stor äng utanför Bromölla och koncentrerade mig på att höra vad min dåvarande chef sa. "Den misstänkta serieskytten är gripen! Kan du gå på presskonferensen?"

Ja! Det kan jag! Var min första reaktion men sen insåg jag att jag inte var i Malmö utan på landet för en avslappnande helg. Jag är inte mycket för landet. Minns att jag var sur för det luktade koskit. "Så är det här ute, är det inte underbart?" undrade min svärmor. Hellllssssss naaaaah tänkte jag. Stadsbo for life.

Nej. Jag kunde inte ta mig till Malmö. Skulle inte hinna till det möte polisen skulle hålla för pressen och berätta om serieskytten. Mannen som misstänktes ha skjutit ner folk på stan, främst folk som såg "utländska ut".

Som nyhetsreporter hade jag följt flera av skjutningarna. Gatuköket på Köpenhamnsvägen. Skrädderiet på Lönngatan. Rapporterat rakt upp och ner - vad har hänt, när, hur, var. Fyra enkla journalistiska frågor.

Men bakom dessa kalla fakta dolde sig ändå mina känslor. Sånt som jag ska lämna utanför nyhetsrapporteringen. Men hur kunde jag inte vara berörd av att EN person gick runt och sköt folk som såg ut som jag? Som såg ut som min bror?

Så här i efterhand har jag förstått att offren inte var slumpvis utvalda. Så jag hade väl "inget att oroa mig för" även om polisen varnade mig och "sånna som mig" att inte gå ute efter att mörkret fallit över Malmö.

Jag vet inte om det beror på min väldigt nyfikna natur men jag läser verkligen allt om det här fallet. Innan åtalet släpptes idag är det inte mycket som har läckt. När vi så äntligen fick höra exakt vad han misstänks ha gjort så vill jag vet allt. Igen. Jag är den där personen som kommer sätta mig i rummet där hela åtalet finns. 33 000 sidor.

Det är en konstig fascination vi har för mördare. Nu skrev jag "vi" för att skydda mig själv. För jag kan väl inte vara ensam om det? Hur tänker de? Vad driver en människa till att mörda en annan? Vad driver en människa till att skjuta folk för "de ser ut som blattar"? Kanske det jag försöker få svar på.

Frågorna är i alla fall många och några av svaren finns bland de tiotusentals sidorna jag inte kommer hinna läsa. Jag tror inte Peter Mangs själv sitter på alla svaren jag vill ha. Och precis som alla andra åtalade är han oskyldig tills domen faller. Det gör den allra tidigast i sommar. Om ens då.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".