Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Daninas måndagsblogg

Jag säger numera YES I CAN till det mesta

Publicerat måndag 23 juli 2012 kl 11.27
Hur tror ni jag mådde första gången jag skulle sända? Foto: Danina Mahmutovic/SR

Ingen har direkt kallat mig för blyg men visst finns det situationer som ger mig en klump i halsen. Förr flydde jag alltid från de situationerna men ju äldre jag blivit desto mer har jag lärt mig att omfamna nervositeten... Lägg till den här grejen att hela tiden se folk runtomkring en ta för sig. Utan att för den delen vara bättre eller mer talangfulla. De ba kör ändå!

Oftast är det faktiskt killar jag upplevt på detta sätt. Helt omedvetna om hur bra/dåliga de är på grejen i fråga. De bara kör. Jag tänker på alla dagens artister vi haft i studion under de 18 månader vi verkligen köttat med det. Killarna hör självmant av sig, det spelar ingen roll om det spelat in en låt helt själva i en garderob eller om de är backade av ett management.

Ibland är de riktigt talangfulla. Ibland önskar man de hade stannat ett par timmar i rummet innan de började sprida sin musik för andra... Men i vilket fall som helst så beundrar jag deras go-get-attityd.

Och tillsammans med Jim Carrey i filmen "The Yes Men" har dessa män, killar, pojkar, inspirerat mig till att säga lite mer JA när jag blir ombedd/erbjuden/tillfrågad . Tror ni det kommer naturligt för mig att prata inför stora massor? Sitta i "expertpaneler" och diskutera vad som är bra journalistik? Ställa upp på intervjuer? Eller denna: "berätta lite om dig själv och hur du hamnade där du hamnade".

Choke! Det är jobbigt, det är svettigt, det kan få mig att ligga sömnlös en natt. Och dagen efter ringer klockan ändå 05.20.

Men jag har börjat uppmärksamma mina egna reaktioner. Tänker jag instinktivt nej när jag får ett mejl med orden "Kan du..." så måste jag ifrågasätta mig själv. Alla möjligheter är defintivt inte bra möjligheter och man ska akta sig för att bli utnyttjad eller vänja folk vid att jobba gratis. Men man ska inte heller låta en överdriven skepsis ta överhanden.

Jag försöker tacka ja till att föreläsa. För det är jävligt bra träning att kunna snacka inför folk. Sen att kids idag är riktigt skrämmande (smarta, kaxiga men med väldigt kort attention-span) är en del av utmaningen. Skillnaden att se sina åhörare framför sig/stå i en studio = enorm.

Jag försöker tacka ja till debatter, diskussioner, paneler OM jag känner att jag har något vettigt att säga. Och för att det inte är jag som kallar mig för "expert". Den som hört av sig tyckte tydligen jag var relevant så varför ska jag inte tycka det?

Jag säger inte att man som Jim Carrey ska säga JA till precis allting man blir erbjuden. Ja, då kommer man bli lurad, sårad, utskrattad - alla de där grejerna man är rädd för i början.

Men om du av vana säger nej till allting så går du miste om mer än du anar. Och det här med nervositet är egentligen bara tecken på en sak. Och vad är det då?

Att du är ute ur din comfort zone, du pushar dig själv. Alltså växer du som människan. Så istället för att fly, vilket är en helt naturlig reaktion när vi konfronteras med något vi tycker är lite jobbigt, stanna. Eller sätt dig själv i situationer du vet att du hatar. Du kommer känna dig ett par centimeter längre efteråt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".