Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Daninas måndagsblogg

Jag gillar helt enkelt inte känslan av att någon blåser mig

Publicerat måndag 30 juli 2012 kl 12.32
I see you.... Foto: Privat

En av mina bästa kompisar citerade sina föräldrar: "Alla försöker blåsa dig, frågan är bara hur mycket du låter dem". Efter jag hade skrattat ett tag åt sanningen kunde jag bara hålla med. Inte för jag tänkt annorlunda tidigare, men det är alltid skönt att få sina tankar formulerade i ett citat.

Så här får du ett: vakta din ficka. Ingen kommer göra det åt dig.

Alla gör vi affärer. I princip varje dag köper vi grejer, cash byter ägare och du får antingen valuta för pengarna eller inte.
Det finns olika typer av köpare i oss, men gemensamt för oss alla är såklart att vi vill ha en bra deal. Produkter och tjänster som funkar som de ska.

Ibland gör de bara inte det. Och att då få pengarna tillbaka är nog inte det lättaste. Shit, det kan vara svårt nog att få säljaren att erkänna att du har rätt. Få en ursäkt. Kanske någon kompensation?

Jag tänker på detta samtidigt som jag ser den sjuka dokumentärserien "Extreme couponing" på tv-kanalen TLC. Här är det främst kvinnor som försörjer sina oftast stora familjer - med kuponger. Hemmafruar vars män kanske fått sparken på grund av den ekonomiska krisen och själva tvingats börja jobba. Eller. Deras jobb är couponing.

Varje vecka sitter de och klipper kupong efter kupong. De har pärmar som de kan sortera kupongerna i. De håller koll på olika varumärken, olika butiker och försöker helst kombinera kuponger med extraerbjudanden. Jag vet, det är omöjligt i Sverige.

De här fantastiska kvinnorna har så många kuponger att de använder dem istället för pengar. Det kan vara uppemot tusen utklipp på en shoppingrunda. Summan kan bli kanske 1500 dollar. Och så går de därifrån och har betalat typ 10 dollar.

Jag gapar. Jag är imponerad! Inte för jag behöver bli en av dem. Alla har typ ett eget rum med en "stock pile". De handlar så mycket att det får sin egena lilla affär hemma. Det blir lite överflöd på grejer, det är sant. Men många av dem löser det genom att skänka bort till välgörenhet.

Det handlar egentligen om två saker: 1) att vara påläst och 2) att orka.
I Sverige funkar inte detta med kuponger och det är ganska skönt. Istället ska man ha massa plastkort som man glömmer och samla poäng hit och dit. Företagens baktanke är såklart att bonusen eller återbäringen man får ska locka en till att handla mer, mer, mer.

Och det gör vi kanske. Men om man ändå ska handla på alla dessa ställen, kan man väl lika gärna få bonus på det? Eller om de bjuder på sjätte latten, ska jag INTE ta emot den?

Kanske är det bara jag som är skadad? Uppvuxen i en fyndjägarfamilj där varje krona räknades. Jo, vi kunde faktiskt köra till andra sidan stan om nötfärsen var mycket billigare där. Och ja, vi kunde dela upp oss vid kassan, ta två paket var och låtsas som att vi inte tillhörde samma hushåll...

Det har aldrig varit fint att vara fattig. Och det kommer nog aldrig vara fint att vara en kupongtant men fuck it. Jag beundrar de här kvinnorna som, genom att studera systemet noggrannt,  på nåt sätt vinner över säljarna i deras eget spel!

För min egen del så försöker jag mest vara både påläst och jobbig. Veta mina rättigheter och inte ge mig! Jag blir lite mobbad på kontoret för alla mina stämpelkort men även det skiter jag i. Jag gillar helt enkelt inte känslan av att någon blåser mig. Medvetet eller omedvetet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".