Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Therese

The Skånska Gästgifvaregårdar Ultra Experience

Publicerat tisdag 3 maj 2011 kl 11.37
1 av 15
Kl 9.30 på lördag morgon var det uppställning utanför Skanörs gästgifvaregård. Dagens etapp beräknades till ca 53 kilometer och skulle avverkas gärna innan kl 18.30 på kvällen då det vaknades middag på nästa Gästis.
Efter några kilometers löpning nådde vi havet som vi sedan följde i stort sett hela vägen till Trelleborg.
2 av 15
Efter några kilometers löpning nådde vi havet som vi sedan följde i stort sett hela vägen till Trelleborg.
Gänget på totalt femton löpare delades upp i naturliga grupper beroende på vilket tempo man höll, och beroende på hur bra man var på att hitta rätt... Här följer vi nån slags stig i en hage på väg mellan Kämpinge och Trelleborg.
3 av 15
Gänget på totalt femton löpare delades upp i naturliga grupper beroende på vilket tempo man höll, och beroende på hur bra man var på att hitta rätt... Här följer vi nån slags stig i en hage på väg mellan Kämpinge och Trelleborg.
I Trelleborg hamnade vi mitt i en halvmara som heter Sydkustloppet. Där hejade vi bland annat på Hässelbylöparen Ingmarie Nilsson, ursprungligen från Halmstad. Vi funderade en stund på att hänga med och springa loppet, men tänkte att det kanske var en bra idé att äta lunch istället...
4 av 15
I Trelleborg hamnade vi mitt i en halvmara som heter Sydkustloppet. Där hejade vi bland annat på Hässelbylöparen Ingmarie Nilsson, ursprungligen från Halmstad. Vi funderade en stund på att hänga med och springa loppet, men tänkte att det kanske var en bra idé att äta lunch istället...
När vi väl hittat ut ur Trelleborg (det var inte lätt kan jag lova!) så började en vindpinad löphistoria ute på Söderslätt.
5 av 15
När vi väl hittat ut ur Trelleborg (det var inte lätt kan jag lova!) så började en vindpinad löphistoria ute på Söderslätt.
Innan vinden bet i ordentligt lyckades jag dock springa 43 kilometer och därmed passera maratondistansen. För andra gången i mitt liv! Och då var det över en mil kvar till målet.
6 av 15
Innan vinden bet i ordentligt lyckades jag dock springa 43 kilometer och därmed passera maratondistansen. För andra gången i mitt liv! Och då var det över en mil kvar till målet.
Sista milen fram till Skivarp som var målet för dagens etapp var riktigt hemsk. Motvind så det stod härliga till, och kroppen var tom på energi. Men jag lyckades! Och mitt nya distansrekord lyder numera 55 kilometer.
7 av 15
Sista milen fram till Skivarp som var målet för dagens etapp var riktigt hemsk. Motvind så det stod härliga till, och kroppen var tom på energi. Men jag lyckades! Och mitt nya distansrekord lyder numera 55 kilometer.
Kl 8.45 på söndagen var det återigen dags att ge sig ut och springa. Jag hade haft en märklig känsla i vänster häl och kände mig inte säker på att det skulle gå att springa hela etappen på 57 kilometer.
8 av 15
Kl 8.45 på söndagen var det återigen dags att ge sig ut och springa. Jag hade haft en märklig känsla i vänster häl och kände mig inte säker på att det skulle gå att springa hela etappen på 57 kilometer.
Löparskaran var också något decimerad, men de flesta hade gett sig tusan på att klara även dagens löpning. Av de som var med var två stycken "ultralöpningsnybörjare", och hade aldrig sprungit längre än maraton.
9 av 15
Löparskaran var också något decimerad, men de flesta hade gett sig tusan på att klara även dagens löpning. Av de som var med var två stycken "ultralöpningsnybörjare", och hade aldrig sprungit längre än maraton.
Skåne är för övrigt platt. Sjukt platt. Och vi hade vinden från öster hela tiden, något som jag fick veta var lite ovanligt. Typiskt.
10 av 15
Skåne är för övrigt platt. Sjukt platt. Och vi hade vinden från öster hela tiden, något som jag fick veta var lite ovanligt. Typiskt.
Redan efter åtta kilometers löpning bestämde jag mig för att korta av dagens etapp. Jag ville inte riskera att göra illa mina fötter som gjorde ont när jag sprang. Så jag lämnade gänget i Snårestad och styrde kosan mot Ystad medan de sprang vidare mot Tomelilla.
11 av 15
Redan efter åtta kilometers löpning bestämde jag mig för att korta av dagens etapp. Jag ville inte riskera att göra illa mina fötter som gjorde ont när jag sprang. Så jag lämnade gänget i Snårestad och styrde kosan mot Ystad medan de sprang vidare mot Tomelilla.
Jag sprang igenom den lilla byn Svarte och nådde havet. Och plötsligt fick jag ny energi. Med en knapp mil kvar till Ystad kände jag mig pigg som en mört!
12 av 15
Jag sprang igenom den lilla byn Svarte och nådde havet. Och plötsligt fick jag ny energi. Med en knapp mil kvar till Ystad kände jag mig pigg som en mört!
Som ultralöpare får man förresten gå i uppförsbackar och man får stanna och titta på havet om man känner för det. Ultra har en känsla av "mañana" över sig som är helt underbar! Så jag satte mig i sanden och kastade lite macka en stund.
13 av 15
Som ultralöpare får man förresten gå i uppförsbackar och man får stanna och titta på havet om man känner för det. Ultra har en känsla av "mañana" över sig som är helt underbar! Så jag satte mig i sanden och kastade lite macka en stund.
Efter exakt 20 kilometer nådde jag i alla fall Ystad, och bestämde mig för att nu fick det vara nog. Ringde min skjuts och fick åka bil upp till Brösarp, som var slutdestinationen. Totalt 7,5 mils löpning alltså, istället för elva. Är det ett misslyckande? Knappast! Det var trots allt 7,5 lyckliga mil!
14 av 15
Efter exakt 20 kilometer nådde jag i alla fall Ystad, och bestämde mig för att nu fick det vara nog. Ringde min skjuts och fick åka bil upp till Brösarp, som var slutdestinationen. Totalt 7,5 mils löpning alltså, istället för elva. Är det ett misslyckande? Knappast! Det var trots allt 7,5 lyckliga mil!
Och jag kan ju säga att den här gigantiska äggakakan på Brösarps gästgifvaregård var ungefär det godaste jag någonsin ätit när jag väl kom fram och fick sätta mig ner, ta av mig skorna och bara njuta efter väl utfört värv.
15 av 15
Och jag kan ju säga att den här gigantiska äggakakan på Brösarps gästgifvaregård var ungefär det godaste jag någonsin ätit när jag väl kom fram och fick sätta mig ner, ta av mig skorna och bara njuta efter väl utfört värv.

Jag har återvänt till västkusten efter en magisk helg i Skåne. Elva mil på de skånska vägarna och totalt elva rätter fantastisk mat på tre olika gästgiverier var planen, något som på pappret kändes som en alldeles strålande idé. Det var det inte. Det var ännu bättre! Jag har haft så underbart att jag funderade ett tag på att slänga alla planer på Göteborgsvarv och Stockholm marathon åt skogen och istället ägna resten av livet åt att springa mellan olika restauranger. Men så sansade jag mig. Man kan ju inte äta fyrarätters varje dag liksom, det tar alldeles för lång tid.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".