Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Resultat, krönikor och de härligaste historierna från ishockeyns division 1.

Krönika: Eldsjälens son håller tal på sin fars 60-årsdag

Publicerat torsdag 26 mars 2009 kl 09.20

Detta är en bearbetning av en text som jag fick av Ulf Nilsson från Malmberget på en kurs om ”Ungdomar och idrott”.

Pappa, det gjorde så ont när jag förstod att jag skulle få sitta kvar på BÄNKEN en match till.

Jag förstår nu att du led ännu mer.

Pappa, det gjorde så ont när vi fick ta emot medaljerna och även jag blev hyllad som segrare.

Jag förstår nu varför du inte fanns på plats. Du ville inte visa mig dina tårar.

Pappa, det gjorde ont att åka hem i en buss full av segeryra kamrater och känna sig helt utanför då jag ju aldrig fått komma in på isen under hela matchen.

Pappa, det var så härligt att du satt tyst tillsammans med mig i bussen hem. Jag tror jag förstår det ännu mer nu när jag blivit lite äldre.

Det gjorde så hemskt ont i mig när vi kom hem och folk frågade hur många mål jag hade gjort.

Pappa, det kändes underbart när du ryckte in och ”pratade bort” dem.

Det gjorde ont i mig när du tog mig med till ledarna och talade ut om min situation i laget.

Pappa, det var skönt att känna att du stod på min sida.

Det var svårt att besluta sig, men det var skönt när du som älskar ishockey ändå bara sa.

– Tänk noga igenom vad du skulle vilja göra i stället, så skall jag hjälpa dig.

Pappa, det var svårt att leta sig fram på nya vägar men du fanns ju där bredvid mig hela tiden.

Pappa, jag vet att du ville att jag skulle bli det du själv alltid hoppats hade kunnat bli.

Pappa, jag vet att du drömde om att jag skulle kunna åka ut på isen i A-lagets dräkt.

Pappa, jag vet att du haft dåligt samvete för ditt hockeyintresse, som du tror att du tvingade på mig

Det var inte så, pappa.

Jag blev aldrig någon bra spelare, men jag lärde mig så mycket annat.

Många av killarna i laget är fortfarande mina bästa vänner fastän jag inte fortsatta att spela ishockey.

Pappa, jag fick uppleva hur jag hela tiden blev bättre, fastän jag aldrig blev nog bra.

Pappa, att inte platsa i ett lag kan vara en katastrof, ifall det inte finns något annat.

Pappa, jag hade dig hela tiden som ledde mig vidare till nya intressen.

Pappa, du fanns där hela tiden. Du förklarade och uppmuntrade.

När du nu packar upp min 60-års present till dig, så förstår du säkert varför du får mina alla första hockeyrör. De har aldrig fått vara med om att få göra några mål, men har 100-tals gånger knutits av en underbar pappa. Ta fram dem med jämna mellanrum och låt alla minnen komma till dig. Själv tar jag då och då fram par nummer två som jag fick i julklapp 1976.

Pappa, jag vill på detta sätt visa, att all den tid du tillbringat med mig på träning och matcher inte var förgäves.

Pappa, du gav mig ett intresse som fostrade mig och du hjälpte mig vidare den dagen hockeyintresset tog slut.

TACK PAPPA för att du alltid fanns och för att du fortfarande finns.

Din son som mycket ofta satt på BÄNKEN. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".